Bild- och läsupplevelse

I soluppgången. Hirvensalo, Åbo 2009. Foto: Håkan Eklund.

Hittade en intressant liten fotobok i bohandeln, som jag bara inte kunde låta bli att köpa. "Återblick" heter den.

Informationen på skyddsomslaget lät lockande: "En halvt bortglömd plastkasse, undanstoppad i en garderob, är upprinnelsen till den här boken. Den rymmer mängder av svartvita fotografier tagna under resor till Israel, Egypten, Etiopien och Indien för mer än 25 år sen. Fotograf och ägare av kassen är den blivande forskaren, sedermera filmaren och författaren Lena Einhorn, som redan hade gryende konstnärliga ambitioner och älskade att tillbringa timmar i mörkrummet. Bilderna visar en värld som inte längre finns. Frusna ögonblick från en tid förunderligt lik vår egen".

Det lilla jag hunnit läsa och bläddra i boken räcker; jag gillar denna typ av bild- och textdokument. Lena E är en fullkomlig främling för mig, men jag är imponerad av hennes bilder som hon tog med en gammal Konica  när hon var i 20-års åldern, "med automatisk bländare" som hon skriver. Det enda objektiv hon hade var ett 135 mm. Detta bevisar återigen att utrustningen inte är det viktigaste; bildmaterialet är suveränt! Dessutom är hon en utmärkt stilist.

Första kapitlets första rad börjar så här: "Nästan inga av dessa bilder är yngre än 25 år. Inga av de människor som syns på bilderna är fortfarande unga. Ett relativt stort antal är säkert döda, sedan många år." Det är raka rör.

Boken kom ut på Prisma (www.prismabok.se) 2008.

Om arbetssamma fotografer

Innan det mörknar. Hirvensalo 1 mars 2009. Foto: Håkan Eklund.

På tal om att öva fotografering genom att titta på andras bilder och själv ta mycket, så finns det en intressant notering i senaste nummer av Bio Fotos medlemstidning "Naturfotografen". Där skriver Terje Hellesö i artikeln "Slik blir du en bra naturfotograf" att han tittar på ca 3000 bilder från andra fotografer i månaden och han försöker också studera sina egna bilder för att hitta ett större djup, röd tråd och personlig stil för att kunna jobba vidare mera kreativt.

I boken "Fotokomposition" av Ulf Sjöstedt (1991) skriver författaren så här: "Jag tror förrresten att det för övrigt inte finns några bra fotografer! Jag tror att det bara  finns arbetssamma fotografer! De som anses bäst är de som arbetare mest. Det krävs nästan ett 24-timmars engagemang 7 dagar i veckan 365 dagar om året för att nå ett resultat som kan jämföras med de bästas. Det är inte många som orkar med det, men de finns!"

Om "onödiga" bilder

Isvandring med kompisen, Långvattnet, Hirvensalo 1.3.2009.
Foto: Håkan Eklund.


Läser Finn Calanders blogg  http://www.fotosidan.se/blogs/fica1-sawant/28868.htm med intresse. Han är trött på bilder som inte tillför något nytt, hur bra de än är. Likadant kan man ju resonera över musik, teater, konst - ja, i princip vad som helst.

Visst är det lätt att  tänka så. I dagens flärdsamhälle drunknar vi ju i det mesta; för en som jobbat i fattiga u-länder känns det ju dessutom som  att vi lever i färdigbyggda samhällen - där folk har massor med energi för trams och gnäll. Men det är en annan historia.

Men tillbaka till fotograferandet. Det är klart att de flesta bilder "redan är tagna", det må gälla vilket motivområde som helst - men den som tänker i de termerna kan lika bra lägga av med fotograferandet. 

Min filosofi är den att allt som gör en själv lycklig och tillfreds, som fyller en med positiv energi, är till nytta för samhället - sådana människor är en tillgång och resurs. Det må gälla fågelskådning, frimärkssamlande, körsång, idrott eller fotografering - eller miljoner andra saker. Gör dessa aktiviteter utövarna nöjda, är det också bra för samhället.  Exempel på motsatser har vi gott om, dvs. sådana som inte länge har energi för något ... De blir att kosta mycket mera  för skattebetalarna.

Vi som gillar att ta med kameran i ur och skur har alla våra motiv för att fotografera, och att försöka bli så duktiga som möjligt. Och för att själv bli bättre är det viktigt att studera andras bilder, och här är FS en utmärkt marknadsplats! Själv har jag insett hur långt jag har kvar till en bra (amatör)fotograf när jag ser alla fina  bilder på FS; de ger mig inspiration att försöka bli bättre, det ger positiv energi i sig.

Att det är långt till målet tycker jag bara är bra; det är ju oftast resan i sig som är viktigare än målet - i mångt och mycket. De som har nått målet med allt i livet har ju inte längre något att leva för.

Eftersom jag använder egna bilder till de texter som jag skriver i olika sammanhang, har det ingen betydelse om någon annan redan har tagit just "den bilden". "Den" kan jag ju inte använda, eller har råd att köpa i mitt textsammanhang - som sällan är välbetalt. Alltså tar jag min egen bild. Och för att dessa bilder skall vara så bra som möjligt måste jag träna genom att ta tusentals "onödiga" bilder, som bl.a. används som illustrationer i denna blogg. Det enda sättet att bli bättre, vad det än gäller, är genom träning, träning, träning ...

Mera invecklat än så är det inte, sett från mitt subjektiva perspektiv. Och om bloggbilden ovan inte har något värde för någon annan än mig, så kvittar det för mig. Det är inte därför jag tagit den.

För mig är bilden ett bra minnesdokument över vinterns första isvandring med Buddy på havsviken som skiljer Hirvensalo ö från fastlandet. Vi hade en härlig morgonvandring i skönt vinterväder med syrerik luft. Nästa vecka kan snön regna bort och isen börjar "ruttna". Ifjol hade vi ingen is alls.

Slutkläm: Idag är bilder/illustrationer lika viktiga (om inte viktigare) som texter/prat i alla mediasammanhang. Och då tittar jag hellre på bra sådana än på dåliga. Oberoende av motivområde. Trots att "skönheten finns i betraktarens ögon", och bildseende och -tolkingar kan vara mycket subjektiva, ser de flesta skillnad på bra eller dåliga bilder - och då menar jag inte enbart de"tekniskt perfekta".

Därför är det bra med dagens stora fotointresse världen över, som gör att nivån genomgående lyfts!

Skuggor

Staketet vid Nautelankoski parkering, Lundo. 28.2.2009. Foto: Håkan Eklund.

Strålande vinterväder. Har passat på att ta en massa vinterbilder i olika miljöer. Av erfarenhet vet jag att vintern kan ta slut över en natt på dessa breddgrader.

Gjorde bland annat ett besök igen vid Nautelankoski fors, 20 km uppströms från Åbo. Tillbringade en timme nere vid forsen (som enligt svenska, norska och lappländska mått mätt är en liten rännil) utan att hitta något nytt. Men vackert var det. Färska spår av vildmink - som inte är något att hurra för.

När jag kom tillbaka till bilen som stod parkerad intill ett staket, såg jag "bilden" - som på nolltid tog mig med till savannernas zebramöten ...

Jim Brandenburgs bilder

Hirvensalobrygga med nysnö. 27.2.2009. Foto: Håkan Eklund.

Halkade in på en webbsida med Jim Brandenburgs bilder som han tog under sitt "En-bild-per dag-projekt" under 90 dagar (obs analoga bilder) för ett antal år sen, som via National Geographic blev en stor grej i USA. En njutbar samling: http://www.jimbrandenburg.com/gallery/90%20day%20images/chased_by_the_light.html 

Enligt storyn på en dvd som vi (Naturfoto 1 - gruppen) tittade på för ett år sen så tog han ju bara en bild per dag, inga provbilder eller motsvarande - bara en ynka analog en, som sen kom med i samlingen och blev bok och bildförsäljning, film och gud vet vad. Det är ju inte samma som att välja ut en bild per dag av det man tar ...
Blev säkert inkomstbringande 90 bilder.

Ibland brukar jag tänka att visst har de det bra jenkarna, när de alltid har en så förbaskat stor hemmamarknad på ett enda språk. Får de bara spaltutrymme och mediauppmärksamhet på rätt ställe, så är det bara att tuta och köra.

Jag vill påstå att det finns massor med naturfotografer (och andra fotokategorier för den delen) i Norden som befinner sig på samma nivå och högre än många superkända amerikanska, men som tvinar bort på de ynkliga små marknader som vi har. Här är man ju antingen islänning, dansk, norrman, svensk, skåning, norrlänning, finlandssvensk, ålänning, finsk, same - eller mycket annat smått och provinciellt :-) Och det är ju inte många som lyckats eller velat ta steget ut, som t.ex. Mattias Klum  - och gjort ett varumärke av sitt namn http://www.klum.se/main/main.aspx