Mitt favoritställe

Ermita del Rocio, El Rocio, Andalusien. 2.12.2008. Foto: Håkan Eklund.

Mitt favoritställe i Europa är den lilla byn El Rocio intill Donana nationalparken i Andalusien. Med undantag för pilgrimstiden runt påsken (med 1 miljon spanjorer under ett veckoslut!) är detta ett lungt och fridfullt ställe där det finns fler hästar än bilar, där gatorna utgörs av sandstråk och arkitekturen är som tagen från en vilda västernfilm.

I kyrkan ovan finns en liten trämadonna, Nuestra Senora del Rocio, som är föremålet för pilgrimsvandringen.

Här bor ungefär 1200 personer; i markerna utanför i Guadalquivirs deltaland finns det miljoner övervintrande fåglar. Detta var mitt femte besök i byn, och första gången under en "icke fågelskådarresa". Varje gång har kännts alldeles för kort. Här finns allt vad jag behöver för några månader; den dag jag inte längre behövs i arbetslivet tänker jag slå mig ner för ett antal vintermånader i El Rocio.

När bilden togs höll ett 100-tal svarta starar (Sturnus unicolor) att försöka samsas om sina övernattningskvistar i ett stort träd till vänster om kyrkan. Svart stare finns i Europa endast på den Iberiska halvön, ser ut som "vår" stare, men helsvart, dvs. helt utan pärlfläckar.

Det som jag gillar bäst med El Rocio är att samhället är till för de lokala, trots ett läckert läge intill en fågelrik lagun och med Atlanten på 20 minuters köravstånd - finns det inte mycket som byggts för kommersiell turism.

Under vårt korta besök (en eftermiddag, kväll, övernattning, förmiddag) hann jag och sonen logga in ca 100 000 fåglar i lagunen med omgivning och en stämningsfull vandring i många olika ljus. En lisa för själen.

En vecka i Andalusien

Gamla stan i Ronda, Andalusien. 1.12.2008. Foto: Håkan Eklund.

Har tillbringat en stimulerande vecka i Andalusien, södra Spanien. Har med hyrbil betat av området mellan Granada i öster till Huelva i väst. Det blev ca 1700 km på landsväg, ändå är detta bara en pytteliten del av landet.

En dag körde vi upp till bergsstaden Ronda som är en av Spaniens äldsta städer. Ronda  ligger uppe på en bergsplatå (744 m.ö.h) omgiven av höga bergstoppar. Ett mycket vackert område.

En gång tidigare har jag och sonen på en fågelskådarresa försökt hitta gamla stan i Ronda, men vi kom från fel håll och orkade inte i trafikkaoset söka reda på stadsdelen. Nu kom vi söderifrån, från Solkusten, och kom rätt med en gång. De gamla kvarteren och alla fina gamla byggnader gav ett pittoreskt intryck. Här har författare som Hemingway häckat i tiden.

Vägen till staden var lika vacker. Det låg snö på bergstopparna i Serrania de Ronda som hade fallit under veckoslutet, dvs några dagar innan. Noterade både klippsparv, svart stenskvätta och lagerlärka intill vägen uppe i höglandet. Den sistnämnda lyckades jag fotografera, inga pangbilder - men bra som artbestämningsbevis. Lagerlärkan ser nämligen ut som tofslärkan - bara vissa små detalljer skiljer dem åt.

Bilden ovan tog jag med 300 mm + 1,4 x brännviddsförlängare när vi vandrade ner längs branta gator i sen eftermiddagssol med berget i bakgrunden i skugga.

Lurad

Efter snöovädret. Uggleskogen. Hirvensalo 26 november 2008.
Foto: Håkan Eklund.

Hörde en sparvuggla i gryningen idag. En rytmisk, taktfast vissling. Omisskännlig. Wauu, tänkte jag - ett nytt tomtkryss! Gick med hunden närmare, det fanns ju inga lämpliga träd därifrån ljudet kom, som verkade underligt. Gick ännu närmare, sen förstod jag - jäklar, det var ju barnens gunga från lekparken där dagisbarnen håller till! Grundlurad! Men en bra imitation var det, frekvensen och tonlängden var exakt den rätta.

Detta är förstås inte första gången jag blivit lurad. En gång när jag var ute i fält med en fågelkurs hördes plötsligt en visslande gråspett, jag stannade, höjde armen att alla skulle stanna - meddelade att de skulle kolla in var gråspetten fanns. Sen kom det en vissling till, från en av deltagarna längst bak i ledet. Allmänt skratt.

En annan gång stoppade jag kursgänget abrupt, väste "berguv" och visade på fågelsilhuetten i en torraka. Omgiven av kråkor. Men det var något som inte stämde, den såg så jäkla luggsliten ut. Tittade noga i kikaren, och ser att det är en atrapp - och en bit bort i en koja satt en kråkjägare ...

Odjuret

Stenmannen sover, Hirvensalo, Åbo 23.11.2008. Foto: Håkan Eklund.

En blåsig dag som avslutades med snöoväder i kväll; mitt favoritväder. Tyvärr för mörkt för att kunna plåtas. Och i morgon bitti är det väl lungt igen.

Hade en fin timme med hunden i "Alpskogen", en bergig skogsbacke i närheten. Här passerar stigen en klippa som ser ut som ett sovande forntida djur ... mysigt.

Städade ett skåp i kväll med en del  intressanta saker. Kastade bort massor med diakasetter, oanvänt kopieringspapper, gamla blixtar och allt möjligt skräp. Hittade också en dagbok från ett jobb i West Kilimanjaro i februari-mars 1997. Kul att läsa, massor med fina minnen som plötsligt bara välde upp på hårdskivan. Märkligt hur bilder och dagböcker fungerar, via dem hittas sen mycket mer som finns lagrat i långtidsminnet.

Utsikt från en fornborg

Från Vanhalinna kullen, Aura å, Åbo. 22.11.2008. Foto: Håkan Eklund.

Tredje dagen med snö ... Kul. Gjorde en utflykt till Vanhalinna som utgjorde en fornborg under vikingatiden. Stället ligger en bit uppströms längs Aura å.

Innan Åbo slott etablerades på 1200-talet var detta stället där man kunde försvara sig mot fiender. Idag är det bara en hög kulle kvar med utsikt över ett gammalt kulturlandskap (som tyvärr slås sönder av kraftverkslinjer och industriskorstenar vid horisonten, som jag valt bort, en bild berättar ju bara en delsanning ...).

Efter att Åbo slott byggts vid åmynningen och landhöjningen gjort ån mindre lämpad som farled, förlorade Vanhalinna  sin strategiska betydelse (Vanha = gammal, linna = borg, slott). I bilden den gamla landsvägen norrut, som kallas för Oxvägen.