I björnskogen

Brunbjörn (Ursus arctos) i Kuhmoskogarna, 2.6.2008. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade fyra nätter av min två veckors "vildmarksturné" i Lassi Rautiainens fotokojor i Kuhmoskogarna nära gränsen till Ryssland. Jämfört med september var det inte alls lika lätt att nu fotografera brunbjörn. Orsaken hittas i hormonbalansen, det är parningstid och björnhannarna hade fullt arbete med att söka honor och samtidigt driva bort andra hannar. De hade inte tid att hänga vid nån åtel ...

Den här bilden tog jag 05.30 när björnen kom på ett kort besök till åteln. Just då kom solen fram mellan molnen, och trädstammarna - bingo. Tidigare under natten var det mulet, och likaså under morgonen som övergick i en regnig dag. Men här stämde allt. Ibland har man tur.

Med 500 mm och 35 m avstånd till björnen kan man ju inte klaga. Här hör björnen hur slutaren rasslar, men återgår snabbt till sin morgonfrukost. Hungern är uppenbar.  Björnen anlände 05.17 och försvann igen till skogs 05.51, alltså 34 minuters matpaus.

Vid 07-tiden när jag hade lämnat gömslet och tagit sovsäck och annan utrustning till bilen, körde jag en bit framåt längs skogsbilvägen. Parkerade och började fotografera skogsmiljömotiv, och se - då kommer samma björn lunkande längs vägen rundande en kurva. Avståndet är ca 100 meter när den plötsligt får syn på mig som står mitt på vägen, stannar upp en sekund, reser sig lite för att få bättre vittring - och försvinner hastigt in i den skyddande skogen.

De följande två nätterna såg jag bara skymten av en enda björn från andra gömslen, istället blev det då både järv och varg ...

Fantastiska veckor

Laxfiskare på ön Loppa i Nordnorge, 12 juni 2008. Foto: Håkan Eklund.

Kom hem i går kväll efter två intensiva veckor i östfinska skogsödemarker och nordnorsk ishavskust. Bildskörden har troligen utökats med 8000 bilder ... (brutto, har inte haft tid att radera) nerladdade på en mobil hårddisk. Och bilen har loggat 3600 km på sin mätare.

Eftersom en knapp vecka tillbringades i Lassi Rautiainens björnfotogömslen i Kuhmo blev det inte många sömntimmar under den perioden, och än mindre blev det ute vid ishavskusten där det bästa fotoljuset fanns på natten med härlig midnattssol.

Skall plocka ut ett antal bilder (vartefter jag hinner) från dessa härliga försommarveckor; måste först lägga sista handen vid årets tredje nummer av tidskriften Skärgård (www.skargard.fi) som skall ut i månadsskiftet.

Digitalt herbarium

Kvällsljus i klibbalsdungen, Runsala 27.5.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Eftersom jag mest sysslar med dokumentärfotografering är det kul att ibland skapa lite omväxling i tillvaron. Så här kan en klibbalsdunge med nyutslaget gräs se ut i låg kvällssol som strilar in mellan skogen i bakgrunden. Kilichéaktigt förstås att "vippa" med kameran, men ändå skojigt att se hur färglandskapet träder fram. Hade fotograferat ett antal växter på Runsala i kväll när jag såg det fina ljuset mellan klibbalsstammar i skugga.

Just nu håller jag annars på att skapa ett digitalt herbarium; försöker fotografera så många växter som möjligt. Ett uppdrag som jag egentligen gett mina kursister på en Artkännedomskurs, men jag vill också göra det ...

Och det är mycket lärorikt. Genom att studera växter genom makroobjektivets lins och sen kolla in på datorn är ett bra sätt att lära sig nya arter, framförallt att minnas vad de heter. Är det någon art som jag är osäker på, kollar jag först med floran (Mossberg)  i fält - men en del kan man nog också artbestämma via datorn.

Svårfångad

Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus), Hirvensalo, Åbo 28.5.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Jag passerar dagligen en liten vassrugg med tre till fyra intensivt sjungande sävsångare. Men de är inte lätta att fotografera, de är ständigt i farten, sitter inte många sekunder på samma ställe. Dessutom håller de till i vass, ofta inne i täta ruggar, eller gör korta snabba sångflykt utflykter. En verklig utmaning för fotografen. Här borde man satsa tid, använda timmar till att komma till skott. Den tiden har jag inte tagit än.

I morse gjorde jag ett halvhjärtat försök (på frihand) när jag passerade, hann få några bilder på avstånd - men inget att hurra för. Ett tekniskt problem är autofokusen som blir förvirrad av alla störande vasstrån. Jag brukar försöka få in fågeln i fokus, sen snabbt ställa om till manuell fokusering för att kunna bli mera rörlig - men den knappen sitter fel på 500 mm, åtminstone när man håller kanonen på frihand. Den borde kunna nås underifrån, där man håller upp det tunga objektivet med vänstra handen. Nu ligger reglaget alltför högt uppe, gjort för såna som bekvämt fotar från stativ.

Men japanerna på Canonfabriken har väl aldrig tänkt sig att detta objektiv skall användas på fri hand, i vassruggar ...

Med telet i klorofyllen

Hundfloka (Anthriscus silvestris), Hirvensalo 27.5.2008. Foto: Håkan Eklund.

Hundloka eller hundkäx kallas för hundfloka i Finland, varför vet jag inte. Den har just slagit ut längs stigen i uggleskogen och jag kunde inte låta bli att ta en bild med fågelobjektivet (500 mm ).

Jag var ute för att försöka få bild på sjungande rosenfink, kom ganska nära, stod på 6 meters avstånd när den sjöng för full hals - problemet var bara att den satt så väl dold att det inte bidde någon bild ... Så är det ofta med fåglar.

Håller på att förbereda mig för en ny resa till Lassi Rautiainens björnmarker. Skall bli kul att se hur allt ser ut den här  tiden på året, med massor av ljus - i alla fall jämfört med september i fjol när jag senast var där. På tal om björnar: hamnade idag i direktsändning i radion i ett diskussionsprogram där det diskuterades björnar i urban miljö.

Här om dan sköts en ungbjörn i Vasa, den hade vittjat en biodling (det blev sista måltiden) och hamnade sen att  löpa gatlopp bland jägare, bilar och poliser när den upptäcktes bland bebyggelse. Synd och skam att det inte tycks finnas någon beredskap för sånt här, ett skott i huvudet är allt som tycks gälla. Och det tyckte också hälften av de som ringde in, andra hälften höll med mig - att det måste skapas alternativ.

Det är ju fruktansvärt löjligt att vuxna får stora darren när en björn dyker upp; samma vuxna som troligen gett nallebjörnar och läst bamsesagor till sina barn ... Vilken dubbelmoral.