Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Nattaktiviteter


Oravaisfjärden strax innan midnatt, 17 juli 2008. Foto: Håkan Eklund.

Det har varit några hektiska dygn, ockå utan "Case Muminvärlden".

Hade en gammal biståndsprojektkollega på besök på onsdagen, en kille som jag inte träffat på tio år. "Nice to catch up" med nyheter från den fronten och höra vart alla gamla projektkolleger tagit vägen. De flesta är med i svängen fortfarande, runt om i världen.

Efter den grilleftermiddagen på uteterassen körde jag rakan vägen upp till Österbotten, anlände till Oravais vid midnatt och fick se en härlig natthimmel över Bottenvikens vatten. När man kör den tråkiga "riksåttan" norrut från Åbo är det först efter 4,5 h körning,  i Oravais, där havet möter för en kort stund.

Hade Amerikafrämmande på stugan i går eftermiddag, Kathie Eklund kom från Texas för att kolla in stället där hennes farfar var född, och det är just på det gårdstunet där jag har mitt fritidshus. Det blev en gemytlig eftermiddag med tjocka släkten, alla med rötter (från farfars/morfars nivån) just här. Efter festen körde jag ner till Åbo, kom hem klockan nollfyra idag på morgon. Det var en mardrömskörning, kämpade mot sömnen vid 03-tiden - men hittade ett nattöppetställe och fick en kopp kaffe. Sen gick den fjärde och sista körtimmen bättre.

Mitt "Öppna brev" till Muminvärlden publicerades i lokaltidningen i går, och har skapat en hel del rotation där "lögnens och rädslans samhällskrafter" har visat upp sig. Återkommer till det senare.
Publicerad 2008-07-18 17:43 | Läst 12328 ggr 1 Kommentera

Öppet "Muminbrev"


Barnfamiljer vandrar ut till Muminön, Nådendal - och jag tar dottern Arlana till sin första jobbdag ute på ön - som slutade skandalöst.
14 juli 2008. Foto: Håkan Eklund.

Här en liten uppdatering av "Case Muminvärlden"

Efter att en kvällstidning kontaktat Mumindalen i detta ärende, var de kvicka att via bemannningsföretaget erbjuda Arlana ett nytt jobb där, bara för att "slippa undan kritik", dvs. att tysta ner det hela. Typiskt. Men dottern Arlana ville inte gå tillbaka till ett ställe där de skötte så dåligt om sin personal.

Eftersom ägaren Dennis Livson slog luren i örat på mig igår, har jag idag skickat ett  "öppet brev" till två dagstidningar, Åbo Underrättelser och Hufvudsstadsblandet.

Det skulle vara viktigt att sånt här debatteras, idag när arbetsplatser allt mer hyr sitt folk från s.k. bemanningsföretag (som juridiskt är arb.givare) som ger dem fria händer att  "handskas" med sina jobbare på ett mycket hänsynslöst sätt. Det finns massor med desillusionerade ungdomar som kan intyga detta (en känd mobiltelefonstillverkare är ett exempel på en dylik exploaterande jobbplats ...). Och i ett rädslans
samhälle är alla bara  tysta; är vårt öppna västerländska samhälle inne på den "kinesiska vägen"?

Detta skickade jag till tidningarna:

Öppet brev till Dennis Livson/Muminvärlden

Eftersom du "slog telefonluren" i örat på mig igår, och inte ville lyssna på min fråga, gör jag den skriftlig.

Frågan till dig Dennis Livson är följande: har du gett tillstånd till förmännen på din Muminö att ge sparken till unga anställda som är kissnödiga, eller handlade Hanna Ylinen på eget bevåg? Vet Hanna Ylinen något om vilka hälsorisker hon utsätter sina "underlydande" för om de inte ens har rätt att gå på toa?

Bakgrunden till frågan är denna: Min dotter Arlana Eklund ville göra något nyttigt under sin korta semester och kontaktade bemanningsföretaget Optiam i Åbo om frågade om de hade något att erbjuda. Häromdan ringde de upp och frågade om hon vill jobba tre veckor på Muminön i Nådendal. Trots att lönen bara var drygt sex euro
i timmen hakade hon på. Eftersom hon alltid älskat Mumin och Muminvärlden tyckte hon att det
var jättekul att få jobba där en tid. Verkligheten visade på en helt annan värld.

Andra dagen i jobb, ensam på sin arbetsstation, blev hon kissnödig under förmiddagen - men hade inga kollegor i närheten, hade ingen hon kände eller kunde kontakta på ön och hade inget telefonnummer till någon. Klockan elva ringde hon mamma och frågade vad hon skulle ta sig till, att hon håller på att "spricka" men att hon inte kan lämna kassa och varor utan tillsyn. Mamma A ringde till bemanningsföretaget Optiam, som lovade kontakta Muminön. Men ingen kom och avlöste Arlana.

Strax innan klockan två på eftermiddagen, efter drygt tre timmar i smärtsam "kissnödsplåga" - kom en avlösare. Hon hann bara komma ut från toan, för att ha sin korta halvtimmes lunchpaus, när hennes förman Hanna Ylinen (en ung tjej) kommer stormande, arg som ett åskmoln "Nyt tämä pelleily loppuu" (ung. nu får det vara slut med det här jönsandet) sade hon, och gav Arlana sparken på direkten. Det var bara för Arlana att ringa efter hemskjuts; hon hann inte ens äta sin medhavda lunch. Hennes Muminidyll är fullständigt krossad ...

Eftersom bemanningsföretaget Optima i detta fall är arbetsgivare, som inte kan ha det operativa ansvaret för behandlingen av sina anställda på ort och ställe, är det väl Muminvärldens moraliska ansvar att se till att de som jobbar där inte "exploateras" på detta förnedrande sätt.

Humanisten Tove Jansson skulle svänga sig i sin grav om hon visste vilket rädslans samhälle dagens snikna och hänsynslösa Muminvärld tycks utgöra.

Håkan Eklund
Pappa till Arlana, tidskriftsredaktör i Åbo
Publicerad 2008-07-16 11:56 | Läst 13106 ggr 3 Kommentera

Krossad Mumindyll


Mumintåget i Nådendal som kör ut besökare till Muminön utanför klosterkyrkan. 14 juli 2008.
Foto: Håkan Eklund.

För några bloggar sen skrev jag om mysmorgon i Nådendal, när jag skjutsade mellersta dottern Arlana till sitt nya extra jobb ute på Muminön i Nådendal. Men den idyllen blev kortvarig; idag fick hon sparken - efter en och en halv dags jobb. Orsak? Jo, hon blev  kissnödig ensam på sin arbetsstation under förmiddagen- ringde mamma A (= min fru) kl. 11 och frågade vad hon skall göra, att hon håller på att "spricka"?

Hon kunde inte lämna stället med kassa och varor, det fanns inga kolleger i närheten, hon kände ingen, hade inte fått telefonnummer till någon. Mamma A ringde till bemanningsföretaget som hade anställt henne, de ringde till Muminön - och vad händer? Jo, just när hon fått avlösning för lunchpaus vid 14-tiden, efter att i tre timmar plågats av "sprickkänsla" kommer närmaste förmannen Hanna Ylinen (en ung snorkig tjej) stormande och är flyförbannad över att hon ringt ("Nu får det vara slut på den här leken", skriker hon) - och ger dottern sparken på stubben! Innan hon ens fått ha sin lunchpaus (1/2 h).

Har ni hört ....? Den här scenen är ju precis som från ett u-land ...

I kväll ringde fru A till ägaren Dennis Livson ute på Muminön, men han ville inte lyssna, var oerhört snorkig i tonen, sade bara att allt är ok hos dem. När jag ville tala med Dennis Livson (ursprungligen holländare), och fråga varför en ung anställd inte får gå på toa, då "slog han luren i örat på mig", tackade och stängde, helt sonika ...
Så kan de rika göra, bete sig som svin, men vi kommer inte att lämna detta så där bara, så här får det väl inte vara i ett s.k. civiliserat samhälle? Detta är en principsak som bara inte får tigas ihjäl. Eller håller vårt samhälle på att bli lika barbariskt som t.ex. Kina? Där människovärdet inte står högt i kurs.

Vilka signaler ger företagsvärlden de unga? Dottern Arlana tog detta jobb för att späda på sin magra kassa, hon hade semester från vanliga jobbet - och ville extraknäcka med detta. Och hon gillade jobbet, har alltid gillat att jobba med barn, och hon har alltid älskat Muminvärlden - som liten tog vi våra barn dit stup i kvarten. Sen får hon sparken för att hon behövde kissa ... tala om krossad Muminidyll; dessutom en skymf mot Muminskaparen Tove Jansson - hon skulle vända sig i sin grav om hon visste hur hennes "värdearv" förvaltas av ett sniket ekonomisamhälle.

Är det månne så att unga som kommer via bemanningsföretag, för korta snuttjobb, blir behandlade som boskap av sina arbetsledare? Att de kan ersättas när som helst? Frågan är om ägaren David Livson hade gett förmannen Hanna Ylinen rätt att ge anställda sparken som behövde kissa, det skall jag nog via medier försöka få Livson att svara på ...
Om han gett henne fullmakt att ge sparken åt någon som behöver kissa, då måste myndigheter kopplas in. Om förmannen Ylinen gjorde detta på eget bevåg, då skall hon ha sparken!

Tänk att det alltid skall finnas en smutsig baksida till allt det goda och fina som man trott på; verkligen tråkigt. Man blir desillussionerad med mindre.

http://www.muumimaailma.fi/ruotsi/yritys.html
Muminvärlden grundades i Nådendal år 1993. Muminvärlden är ett unikt resmål för hela familjen och skiljer sig från traditionella nöjesparker. I Muminvärlden kan besökarna på ett verklighetstroget sätt uppleva Mumins värld som är känd från Tove Janssons böcker. Muminvärldens verksamhet bygger på levnadsätt, som går ut på att ställa familjen i centrum och prioritera trygghet, respekt för naturen, vänlighet och äventyrslust.

Muminvärlden ligger alldeles utanför den idylliska Gamla Stan i Nådendal. På Muminön lever Mumins i sitt blåbärsblåa Muminhus i fem våningar. På Muminön finns också Hemulens hus, Sniffs hem och Sommarstuga, Snorks verkstad, Muminpappans båt och Mumintrollets lekstuga. På Teater Emma visas musikfyllda pjäser flera gånger per dag både på finska och på svenska.

Muminvärlden besöks varje sommar ca. 200 000 gäster, av vilka ungefär 30 % kommer från utlandet.; de flesta från Skandinavien; Sverige och Norge, dessutom Estland och Japan.

******************************************************************************

Så här skriver svenska Arbetarbladen under rubriken Muminvärlden på sin nätsida 15.6.2008; om de bara kände till vad som händer bakom kulisserna i företaget- skulle de kanske skriva annorlunda ...?

http://arbetarbladet.se/lasarservice/tidningskortet/erbjudanden/1.33310

Ett av världens sju underverk om barnen får bestämma

Muminvärlden är en sagolik temapark där brådska och dåligt humör blir till glädje och skratt. I Muminvärlden föds upplevelserna genom att själv göra, erfara, se och röra. Här bjuds på Muminteater och massor av lek och skoj för hela familjen.

Detta kan läsas om Muminframgångarna på sidan
http://www.uta.fi/FAST/FIN/CULT/sr-moom.html

It had been Dutch-Finn David Livson’s 10-year dream to make an animated Moomin series. After long correspondence with Tove Jansson, he got permission to make the series under her close supervision. The series was drawn in Japan, and it was produced in The Netherlands by Livson’s Dutch company (Tenhunen).

The series became a huge success in Finland as well as abroad. The popularity of the series encouraged businesses to invest in the Moomin brand. One of the biggest investments was the theme park Moominworld, which was founded in 1993 in Naantali, Finland, on David Livson’s initiative. Nowadays there are about 220,000 visitors during the two summer months when the park is open. 30% of the tourists are foreigners; 16% come from Sweden, 8% from Norway, 3% from Estonia and 2% from Japan. By 2005 almost 2,000,000 tourists had paid visits to Moominworld (Moominworld). According to Kate Honey in The Independent on Sunday, Moominworld is the world’s 4th-best theme park for children (Honey).

The Moomin boom which began in the 1990’s is still going strong. Today one can eat Moomin sweets, drink Moomin juice, wear Moomin shirts, write with Moomin pens, and decorate one’s home with various kinds of Moomin products. In 2005 the largest jewellery manufacturer in Finland, Kalevala Koru, launched its own Moomin collection. ‘Just like Kalevala jewellery, the Moomins have been a national symbol of the Finnish people’ is stated on Kalevala Koru’s website (Kalevala Koru, New). This is high tribute indeed, as Kalevala Koru — which for over 50 years has produced high quality bronze, silver and gold jewellery inspired by ancient Scandinavian jewellery (Kalevala Koru, Roots) — was itself ranked in recent surveys as the 10th best-recognized brand name in Finland (Kalevala Koru, Company).

According to an article in the Finnish business magazine Talouselämä in 2004, Oy Moomin Characters Ltd is Finland’s most cost-effective business. There are some 80 Moomin licenses in Finland and almost 300 abroad. Licenses are used most often for toys, school supplies, and textiles. Oy Moomin Characters Ltd, the biggest owner of which is Lars Jansson’s daughter Sophia Jansson-Zambra, has come a long way from the early days of the Moomins (Hitting).

The Moomins are a well-known Finnish brand, successful both in Finland and abroad. The commercialized Moomin products may be far from the original atmosphere and spirit of Tove Jansson’s stories, but the merchandise helps to introduce the Moomins to modern children, and in that way lead them to the real stories and to the real Moominworld, which can only be found in the novels of Tove Jansson

Publicerad 2008-07-15 21:33 | Läst 8788 ggr 6 Kommentera

Gul sänghalm


Gulmåra (Galium verum), Hirvensalo 15 juli 2008. Foto: Håkan Eklund.

Jättebra fotoljus under morgonpromenaden med vovven; indirekt solljus som var precis lagom för växtfotografering. Fick igen ihop fem nya arter till mitt digitala "herbarium".

Gulmåran ovan, som doftar starkt,  är en växt som ofta förekommer i sagor och skrock. Under bronsåldern var örten helgad åt Frigga och Freja, kärlekens och fruktsamhetens gudinna. Den kallades då frejagräs och lades i sängen hos barnaföderskor för att lindra smärtor. Det nyfödda barnet fick gulmåra i sin vagga som skydd mot trolldom. Självaste Jesusbarnet vilade i sin krubba på gulmåra (enligt sägnen) därför har också växten kallats för Jungfru Marie sänghalm.

Under Linnés tid strödde allmogen gulmåra på golvet vid gästabud och  "aldrig något gästabud utan rus,  aldrig rus utan kiv och buller, männen blir ondsinta och kvinnorna kärleksranka av varm och rykande galium". Gulmåran kallades också för trätogräs och osämjeört.

Detta och mycket mera kan läsas om gulmåran i Hildur Krantz-Jensens bok "Vildblommor - strövtåg i blomsterriket" (1994).

Publicerad 2008-07-15 09:30 | Läst 8920 ggr 0 Kommentera

Nådendal + besvarar Lena Grantuns utmaning


Småbåtshamnen i Nådendal, 14 juli 2008. Foto: Håkan Eklund.

Ännu en bild från morgonens "mysstund" i gamla Nådendal; en sommarpärla. De flesta gamla trästadsdelar i våra städer revs ju under de galna decennierna (1960 och -70) och ersattes med tråkiga betonglådor ...
En kulturskandal!

Svarar samtidigt på utmaningsfrågorna från Grantuns blogg "utslängd" (nya utmaningar får komma senare; de flesta aktiva bloggare är redan engagerade ...):

5 saker på min "Att göra lista" idag:
- skjutsa dottern A (adopterad på Fiji Islands) till sommarjobbet i Muminlandet (Nådendal)
- boka hotell för två nätter i Gdansk (ink. lördag o söndag)
- kontakta potentiella artikelskribenter för de två följande tidskriftsnummer av Skärgård
- skjutsa dotter K:s (oxå adopterad på Fiji Islands) pojkvän för att titta på en lägenhet (medan K jobbade)
- städa kontorsrummet på jobbet
(allt gjordes faktiskt ...)

Gjorde för 10 år sedan:
- jobbade med ett turistprojekt för mindre skärgårdsföretagare i Åboland, Åland och Roslagen (Interreg projekt)

Ställen jag bott på:
- Kimo by i kommunen Oravais (Österbotten) född och uppvuxen (fram till 1972)
- Ekenäs, Vasa och Korsholm (fram till 1984)
- New Jersey (1980-81)
- Fiji Islands (1984-89)
- Botswana (1992-94)
- Åbo (från och med 1989 minus utlandsvistelse)

5 saker jag skulle göra som biljonär (vilken valuta ...?)
- betala bort bostadsskuld
- köpa en egen liten ö i Söderhavet samt ett vildmarksområde i norra Kanada
- aktivera mitt gamla flygcertifikat och köpa en Cessna 172
- starta upp små lokala naturskyddsprojekt i olika delar av världen
Publicerad 2008-07-14 21:45 | Läst 8096 ggr 1 Kommentera
Föregående 1 ... 896 897 898 ... 960 Nästa