Ugglekväll

Jorduggla (Asio flammeus), Kimo, Oravais 3 juli 2008 (kl.22.30). Foto: Håkan Eklund.

Gjorde en tur upp till hemmamarkerna och fritidshuset på Pandrosbacken i Oravais i svenska Österbotten. Njöt av stillheten, de ljusa nätterna (solen gick ner 23.20) och att bara vara. På nätterna satt jag vid några stearinljus och en flaska vin och totade ihop början på en björnartikel. På dagarna högg jag brasved och när det började klia i avtryckarfingret for jag ut med kameran.

En kväll hittade jag en jagande jorduggla i ett större sammanhängande odlingsområde. Följde med den i kikaren i två timmar när den jagade lågt över marken, oftast längs tegdiken (en sällsynthet i de flesta områden idag). Metodiskt betade den av området. Under två timmar fick den två byten men inget indikerade att den skulle ha ungar i närheten. Snabbt hade den förtärt sina sorkar och sen fortsatte jakten. Några gånger kom den ganska nära förbi där jag stod med 500 mm på enbent stativ.

När jag for till samma ställe följande kväll var den borta. Istället jagade då en vacker blå kärrhök hanne över slätten, på samma sätt som ugglan, lågt över marken på kärrhöksmanér. Men när den efter en halvtimme fått sitt byte tog den höjd, utnyttjade uppvindarna och steg riktigt högt och försvann sen över skogen österut - till bo och hungriga ungar.

Annars har det enligt ornitologvänner funnits gott om revirmarkerande ugglor i Jeppo, Oravais, Vörå, Maxmo och Kvevlax  under våren; siffrorna känns atronomiska,  det är ändå ett rätt begränsat område (typ 20 x 50 km): 
45  pärlugglor, 12 sparvugglor, 4 hornugglor, 11 jordugglor, 4 hökugglor, 5 slagugglor och 21 revir med berguvar.
Detta betyder dock inte att de alla häckat och fått ungar, ofta brukar sorkpopulationen krascha just då när ungarna behöver mest mat - och de dör i boet. Det har hänt många gånger.

Trollslända

Fyrfläckad trollslända (Libellula quadrimaculata), Pellinge 28.6.2008. Foto: Håkan Eklund.

År 2002 utkom en mycket fin bok om Finlands trollsländor, tyvärr enbart på finska. Boken heter Suomen sudenkorennot med Sami Karjalainen som författare och fotograf. Det är en naturfaktabok som samtidigt är ett "uppslagsverk" om landets trollsländor. För den fotointresserade också ett strålande bildverk.

Jag har förstått att intresset och kunskapen beträffande trollsländor har ökat dramatiskt efter att boken kom ut, och många naturfotografer har också börjat ha dem som ett populärt motiv.

Själv har jag inte ens försökt fånga trollsländor på bild, tills jag träffade "sländfotografen" Johan Andersson - nu skall jag försöka få ihop en liten artkollektion. Det är ju en utmaning i sig att försöka artbestämma sländorna.

Trollsländan på bilden ovan är en vanlig art som förekommer i stora delar  av Europa, genom Sibirien mellan 50 och 60 breddgraden till Nordamerika. Finns också i Sydasien, norra Indien och i Nepal. Detta enligt Karjalainens bok.

Grön i grönskan

Grönsångare (Phylloscopus sibilatrix), Pernå, 28.6.2008. Foto: Håkan Eklund.

Träffade på en ivrigt sjungande grönsångare under skogsvandringen med artgänget i Pernåskogarna under lördagförmiddag. Kunde inte låta bli att göra ett försök med 500 mm på frihand (640 ISO, 1/125 s och F 4,0); inte alltid så lätt att hålla still och få fokuseringen att stämma på alla dessa "small brown ones" ...
Dessutom gjorde myggor allt för att störa koncentrationen.

Men i detta av solen färgade gulgröna lövverk (klibbal) gjorde grönsångaren rätt för sitt svenska namn.
När den öppnar näbben gör den rätt för sitt finska namn (sirittäjä); ett onomatopoetiskt namn som tar fasta på den "sirrande" sången. En art som verkligen är lätt att artbestämma via sången.

I klassikern "Fåglar i Sverige" (första upplagan 1953) skriver Erik Rosenberg att grönsångarens sång är "ett surrande eller ringande spelljud, den har jämförts med dallrandet från ett silvermynt".

Älskog i grönskan

Flicksländornas älskog.
T-tecknad flickslända (Coenagrion hastulatum). Röjsjömossen i Pernå, 28 juni 2008. Foto: Håkan Eklund.

Det har varit brådis, har inte ens hunnit blogga. Ibland många dagar borta från datorn; allt detta indikerar sommartid. Och den är ju kort, ibland regnar den bort ...

Nu är det grönt i Finland efter allt (värdefullt) regn; nu kunde det gärna bli regnpaus och mera sol och värme.

Tillbringade veckoslutet i artfotografins tecken. Hade artkursgänget ut till de östligaste delarna av Svenskfinland, dvs till Östnyland. Vi exkurerade i trevliga marker runt Borgå, Lovisa och med avstickare ut till Pellinge skärgård och de gamla gränstrakterna där gränsen mellan Sverige och Ryssland gick för tvåhundra år sen.

Vi träffade också en duktig "sländfotograf" i Pellinge (Johan Andersson, http://www.pellinge.net/johan.htm),
blev inspirerad och försökte mig på lite sländfotografering med 100 mm makron. Gav mersmak. Här ligger dock en artidentifieringsutmaning ...; sländan ovan har artbestämts av Johan A.

Plockade ut följande information om flicksländor från en miljödatabank:

Flicksländan hör till familjen trollsländor, Odonata.
Trollsländorna indelas i jungfrusländor och flicksländor samt egentliga trollsländor. Av flicksländor finns flera arter och de flesta är allmänna i våra vatten. Den minst allmänna är Erythromma najas, brunögd flickslända. Längden på flicksländorna varierar från 32 mm till 38 mm. Bara larverna är vattendjur. De skiljer sig från alla andra insekter genom att underläppen är ombildad till en utskjutande tång med vilken bytet fångas. Puppstadium finns ej. Larverna (nymferna) kryper före förvandlingen upp på vegetationen ovan vattenytan. Den nyförvandlade trollsländan är mycket mjuk och hänger ofta några timmar vid den tomma nymfhuden innan den har hårdnat så mycket att den kan flyga.

 

Midsommarblomma

Prästkrage (Leucanthemum vulgare), Mynämäki 22 juni 2008.
Foto: Håkan Eklund.

En märklig midsommar. Eftersom jag och kollegan inte hann få sommarens tidskriftsnummer färdigt, som det var meningen, blev det att häcka i Åbo över midsommaren. Stan var tom, också vår hemö. De flesta hade sökt sig ut till sommarstugorna längre ut i skärgården. En främling funderar säkert vad detta är för ett samhälle, som är tömt på människor i bästa midsommartid ...

Vi hade nog planerat att med familjen åka till egen stuga uppe i Österbotten, men dit är det tio timmar i bil t/r. För mycket körning för två futtiga dagar. Har i stället fixat upp trädgården här hemma, smuttat vin, tittat på fotboll och börjat skriva på en björn(debatt)artikel. Är trött på folks okunskap om våra finaste däggdjur (i maj sköts en björn i Vasa och en björn i Umeå - för att folk är så förbannat rädda och ängsliga för ett djur som inte vill dem något illa).

Betydligt bättre väder under veckoslutet än vad väderexperterna hade utlovat. Trots solen var den friska vinden sval ... Arktiska latituder.

Idag en härlig trädgårdslunch hos vänner ute på landet norrom stan, i solsken och med sjungande trädgårdssångare som bakgrundsmusik. Medan värden fixade till i köket kröp jag en stund i klorofyllen; prästkragen får bli en hyllning till årets ljusaste tid. Snart blir dagarna kortare igen ...

Tittar just nu på fotoboll, en överförsiktig match som egentligen är ganska tråkig (Spanien - Italien).