Convallaria

Liljekonvalj (Convallaria majalis), Hirvensalo, Åbo 23 maj 2008.
Foto: Håkan Eklund.

Snart blommar liljekonvaljen.  En härlig växt som jag förknippar med sköna försommarkvällar.

Stannade upp i hackspettdungen nu i kväll (kollade in en ny fotovinkel till hackspetträdet) och märkte att några av de tusen liljekonvaljer i en tät matta intill stigen håller på att slå ut - och kunde inte låta bli att krypa en stund i klorofyllen. Det fina med liljekonvaljerna är ju det att de har en kraftig vegetativ förökning genom långa jordstammar. Därför tål de t.ex. plockning hur bra som helst.

Samtidigt som jag sökte fotovinklar började en svarthätta sjunga i eken rakt ovanför mig, en verkligt fin sångare med klar och bärande stämma.

Måste erkänna att jag älskar mina tassemarker där jag varje dag vandrar med hunden; jag blir alltid på gott humör i dessa mycket omväxlande marker inom ett relativt begränsat område. Känner mig priviligerad

Hålbyggaren

Större hackspett (Dendrocopos major), Hirvensalo 22 maj 2008.
Foto: Håkan Eklund.

Igår kväll hörde jag tiggande fågelungar från ett tätt klibbalssnår nere vid stranden. Gick närmare, stod stilla en stund och såg plötsligt en större hackspett komma farande med näbben full av mat. Försvann in bakom en klibbalsstam och ungarna skrek än värre ...  alltså bohål på fotohöjd.

Tog 500 mm med på hundpromenaden i morse, hörde ungarna mattigga högljutt, stannade på behörigt avstånd från boträdet. Med den tunga gluggen balanserande på monopoden behövde jag inte vänta alltför länge innan hackspetten dök upp och försvann in i bohålet för att tysta näbbarna. Tog ett antal bilder under två matningar inom sju minuter, sen försvann solstrålen och bohålet blev i skugga.

Av bilderna att döma är detta hanen (har en röd fläck i nacken, som inte syns på denna bild) och när jag förstorade en av bilderna ser jag att han har hela näbben fylld med hästmyror.

Området ifråga är en liten orörd oas som just ingen besöker, en riktig djungel med ris, buskar och träd. Nästan ogenomtränglig. Intill ligger en vassrugg med tre sjungande sävsångare och bakom den igen en liten strandlund med näktergal, rosenfink och en nyanländ trädgårdssångare. Den sistnämnda har jag inte hört tidigare i år.

Tänk vad dessa små orörda naturoaser är värdefulla för naturen.

Svårt detta med skärpedjup

Harsyra (Oxalis acetosella), Kakskerta 21.5.2008. Foto: Håkan Eklund.

Passerade några harsyror under hundvandringen i morse. Lyckades hitta en mörk bakgrund för några ex, men det var ont om ljus. Och detta med litet skärpedjup vid växtfotografering känns ibland som en svår nöt att knäcka.

Å ena sidan behövs ett kort skärpedjup för att radera ut en orolig bakgrund, å andra sidan så skulle man vilja ha vitala delar av ståndare, pistiller och kronblad skarpa - om det inte uteslutande gäller en konstnärlig bild av växten ifråga. Eftersom harsyrans kronblad har fina violetta ådror valde jag här att sätta skärpan på de övre bladen. Ändå lite kinkigt på fri hand (1/60 s) med 100 mm makro.

Harsyran är annars en av våra vanligare skogsväxter som föredrar skuggiga och mörka växtplatser. Blommorna sluter sig och böjer kronan nedåt på kvällen, samt vid regn och kyla.

När vi var små hade vi lärt oss att man kunde äta harsyrans blad som har en sur smak (oxalsyra i cellsaften). Nu ser jag i en bok att den egentligen skall betraktas som en giftig växt eftersom oxalsyran binder kalk i kroppen. Äter man stora mängder (??) av bladen kan man drabbas av kalkbrist ...

Men vem skulle nu ha tid och behov av att syssla med sånt, dvs. att käka harsyreblad i mängder.

Annars: när jag fotograferade harsyrorna passerade vårens först tornseglare högljutt över skogen, en hel flock - härligt! Beyder att sommaren snart är här.

Vid sovjethangaren

Blomsterfotografering framför en f.d. sovjetisk flyghangar, Haapsalu, Estland
17.5.2008. Foto: Håkan Eklund.

Tiderna förändras. För knappt tjugo år skulle den här bilden har varit rena rama "dödsdomen", som skulle ha resulterat i långa fängelsestraff, kanske förvisning till Gulagarkipelagen i Sibirien?  I dessa hangarer stod ryssarnas Mig-plan parkerade, hangarerna finns i långa rader. Från det här flygfältet startade också de bombflottiljer som bombade Finland under andra världskriget, då såg säkert hangarerna annorlunda ut - om de hade några.

Vid varje Estlandsresa gör jag minst ett besök här vid sovjetarméns gamla militärflygfält strax utanför Haapsalu i västra Estland; estlandssvenskarnas gamla "huvudstad". Fågelvägen är inte detta långt borta från den finländska sydkusten.

Nu är allt detta historia, tack och lov. Via Estlands självständighet förpassades området till ett övergivet "spökområde" med ett tjugotal jaktplanshangarer och en massa ruiner av logementsbyggnader och annat. Området lär vara mycket förorenat av flygbensin och annat. Annars: var i Europa kan man med bil köra med gasen i botten längs en spikrak och jättelång start och landningsbana byggd för snabba jetjaktplan på ett militärflygfält?

Detta är också ett högintressant ställe också för naturintresserade. Ett bra ställe för bl.a. ängshök och svart rödstjärt. På bilden två av mina Artkännedomskursister, Elli och Emilia, som fotograferar gullvivor och Johannesnycklar.

Fint kvällsljus

Getrams (Polygonatum odoratum), Hirvensalo 14 maj 2008.
Foto: Håkan Eklund.

Trots Namibien, Estland och Åland trivs jag lika mycket med att söka fotomotiv under hundpromenaderna i närmiljön. Motiv finns ju som sagt i ett överflöd runt om oss. Ibland får man ju förstås krypa omkring med baken i vädret, som här.

Passerade ett bestånd med getrams på vägen upp till ett berg, kunde inte låta bli att pröva fram några bildvinklar. Trots en isande kall nordan (!!) och mulet väder - var ljuset nu i kväll helt perfekt.

Hörde vårens första starungar när jag fotograferade. De håller tidtabellen, just den här tiden brukar de få ungar i mitt strövområde. Varje år, oberoende av väder och vind.

Getrams är annars en mycket giftig växt som det finns många legender om. Bl.a. trodde man att växten har så starka och ovanliga krafter att kung Salomo använde växten som sprängämne vid sina tempelbyggen ...

Artnamnet odoratum kommer av det latinska ordet odor som betyder vällukt.