Välkommet

Andra försöket, snöfall 30 januari 2008. Hirvensalo.  Foto: Håkan Eklund

Mitt på dan började det snöa, och nu har det hållit på i fem timmar. Jippiii! En våt, kladdig snö som fastnar i träd och vegetation. Synd att det inte längre är något fotoljus. Om snön är kvar i morgon, då finns chanser till vinterbilder. Skulle vara kul.

Senast vi fick nysnö var den 7 januari, den snön låg kvar till den 10.1. Den snö som kom den 24.1 låg inte länge, ett dygn ungefär. Få se hur det går nu när snöfallet allmer verkar att övergå  i regn.

Bildmässigt är det värdefullt med nysnö, speciellt om allt vatten inte är fruset. Just nu är det ovanligt högt vattenstånd, som på bilden når nästan upp till en körväg ut till en pir (mittför Åbo slott).

Lärdom?

Friskalaviken, Hirvensalo 29 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Idag när jag äntligen hade tid att ta en sväng ute på ön var det förstås mulet, disigt och knappt om ljus. Kollade in havsviken som ligger knappa 2 km hemifrån, har inte varit dit på länge.

Efter fyra dagar med ett flödande ljus kände jag mig lite besviken på detta dystra ljus igen, samtidigt som jag insåg att  jag egentligen lärt mig tycka om det usla ljuset. Det  har nog också sina förtjänster, speciellt i svartvitt. Men det är med långa tänder jag försöker intala mig att ljuset är ok.

Hunden var förstås glad som fick springa av sig på strandängarna. Sen for den ut på den översvämmade delen av strandängen som ännu är isbelagd - och så plurrade hunden på ett ställe där det var djupt  (plurrade troligen i ett utfallsdike i vassen).

För första gången under de fyra år vi haft labradoren, såg jag honom skrämd - han fick tydligen en chock över att plurra i det iskalla vattnet, och det var inte så lätt att komma upp när allt var is runtom.  Han kom tillbaka ylande och gnyende med svansen mellan benen och såg mycket tam ut. Hoppeligen lärde han sig något.

Den lilla världen

I frysboxen, Hirvensalo 28 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Nu har det varit fyra dagar med vackert fotoljus, det är säkert nytt rekord sen oktober. Samtidigt har jag varit helt upptagen från tidig morgon till sen kväll, utan chans till fotoutflykter utomhus. Typiskt.

Idag hann jag ta ut hunden en halvtimme innan jag for till ett möte, hade förstås kameran med - passerade ett igenfruset dike med en massa löv på bottnen, under klart vatten med is som lock. Det kunde ha fungerat som ett bra motiv med tid och stativ. Nu blev det bara en snabb bild på frihand.

Det är egentligen ganska kul att tvingas söka motiv i "den lilla världen", dvs i ren och skär vardagsmiljö under vardagsrutiner. En hundpromenad är helt perfekt, då har man tid att titta noga på allt runtom. Varje stubbe eller sten.

Jämför detta med när man åker bil land och rike runt, ser en massa mäktiga motiv, men har inte tid att stanna - för att man vill komma fram från punkt a till punkt b. Jag har kört förbi massor av fina kvällsljusmotiv under veckoslutsresur upp till stugan i Österbotten. Det tar fem timmar att köra dit, vid max. fart - och då orkar man inte stanna för varje potentiellt fotomotiv ...

Ljuskontroll

Övningsbild i studion, Kimito 26 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Har varit på studiefotokurs under veckoslutet, som är en del av den specialyrkesexamenskursen för naturfotografer med Andy Horner som kursledare - som jag och ett dussin andra går på. Denna gång hade vi studiefotografen Kjell från Åland som handledare i en improviserad studio som han riggat upp i ett klassrum.

För mig var det en  helt ny upplevelse att fotografera i studiomiljö, och intressant som bara den! Att själv få experimentera med olika typer av ljuskontroll/ljussättning var ju helt fantastiskt.
Tänk att själv få välja ljuset ... det är man inte bortskämd med utomhus.

Också bilden nedan (Leatherman) ingick i en produktfotövning.

Favoritpryl

Leatherman Original. 26 januari 2008. Foto: Håkan Eklund.

Detta är den enda pryl av värde som jag bär på mig varje dag, sen 1992. Söndag som vardag sitter den i bältet; en del av klädseln kunde man kanske säga. De få dagar när den inte är med, brukar jag behöva kniven eller skurvmejseln eller kniptången eller "tandpetaren" eller något annat. Trots att detta är den första orginalversionen, med få mojänger jämfört med dagens modeller - är den guld värd. För mig.

Dessutom har den ett ännu viktigare "samlarvärde" av helt personliga skäl, en del av minnearkivet.

Jag hade just påbörjat ett skogsskolningsprojekt i Botswana 1992 och var tvungen att åka ända till Natal i Sydafrika för att köpa utrustning till vår nystartade utbildningslinje vid Botswana College of Agriculture. 

I Sydafrika åkte jag bl.a. till Husqvarnashoppet i staden Pietermaritzburg en bit utanför Durban där jag köpte det mesta av det vi behövde, killen som betjänade mig visade då denna pryl som just då hade kommit ut på marknaden från Oregon. Jag kunde förstås inte hålla mig. Denna Leatherman åkte genast i bältet - och har sen dess hållits där.