Optimism i regn

Hirvensalobacken i hällregn, 19.1.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Igen en "prövodag", storm på morgonen - hällande regn hela dan. Kul att se ungdomar som gör det bästa av tillvaron, som hade hur roligt som helst i skidbacken. I hällande regn. De fick bara akta sig för att inte hamna i gyttjan och vattenpölarna utanför det snöpackade området.

Jag åkte till Biltema och kollade in olika typer att externa små väskor som går att sätta utanpå min fotoväska. Hittade två modeller som passade, så nu har jag fyra stycken som går lätt att koppla fast - vid behov när det behövs mera grunkor med. Som i april när det bära iväg ner till Namibien. Det är sånt som gör att man klarar av regnet och 800 ISO-dagarna här uppe i norr.

Dystert

Hirvensalovägen, 18 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Dimma, duggregn, halvmörker - mitt på "ljusa dan" ... Hmmmmm, och det skall låtsas vara midvinter. Nog krävs det en stor portion humor att bo och leva på dessa breddgrader. Att leva i detta ständiga halvmörker kräver ett sånt intensivt arbetsengagemang att man inte skall ha tid att titta ut genom fönstret ... annars skulle det inte funka. Bilden ovan togs vid lunchtid, när jag slet mig från datorn och tog en runda med hunden.

När jag i tiden jobbade med fyra månaders skogslärarkurser på FTP-International Training Center i Kotka - med kursister från 50 olika länder i Afrika, Asien och Latin Amerika, brukade jag fråga dem om de skulle vilja bli kvar i landet. Aldrig i livet, var det vanligaste svaret. Och då hölls kurserna från mars till juni - dvs under årets ljusaste tid. Det var bara kurister från Kina som svarade positivt, de var också de enda som kom från ett lika uselt klimat ...

Ändå var det inte klimatet utanför som de ryggade för, utan det mentala klimatet här uppe i Norden (vi hade också kursavsnitt i Sverige och Norge). Men att leva ett halvår i mörker, fukt och kyla gör väl sitt till att vi är rätt kärva och inåtvända ...

Sakralt

Åbo domkyrka, 17 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Hann inte med något skogsbesök idag under dygnets "fototimmar". För att alls få till en bild idag fick det bli något mera sakralt. Denna ståtliga byggnad står i ändan på den gata där jag jobbar.

Eftersom jag under militärtiden vid Åbo flottstation råkade bli kär i en åbotjej (som jag träffade under sista kvällspermissionen), blev det så att vi gifte oss i Åbo domkyrka (jag  bodde då  i Vasa, 330 km norrut längs kusten).

Man hann bli ganska knäsvag av att sakta gå från huvudingången fram till altaret och den väntande prästen, minst 100 meter ... men det är en annan historia

Här lite info som jag hittade på nätet: "Åbo domkyrka är över sjuhundra år gammal. Då Åbo på 1200-talet hade blivit landets viktigaste handelsplats beslöt man flytta det finländska stiftets biskopssäte från Korois vid Aura ås västra strand till Åbo, som låg på östra åstranden närmare havet. På Unikankare (Sömnens kulle), byggdes en kyrka av sten på den tidigare träkyrkans plats. Kyrkan stod färdig i slutet av 1200-talet och  invigdes år 1300 till domkyrka. Den nya katedralen helgades åt Jungfru Maria samt Finlands skyddspatron S:t Henrik, vars reliker flyttades i samband med invigningen från Nousis till Åbo. 

Den nyinvigda domkyrkan var betydligt mindre än vad den är i dag. Den östra gavelväggen fanns på den nuvarande predikstolens plats. I början av 1400-talet byggdes ett nytt högkor. De åttakantiga med tegel dekorerade gotiska pelare, som reser sig framme i domkyrkan, härstammar från detta kor. Högaltaret placerades framför det sista pelarparet i det nya högkoret. År 1649 flyttades altaret till sin nuvarande plats, det medeltida Allhelgonakapellet. På 1400-talet utvidgades kyrkan på bredden genom att en rad kapell anlades längs södra och norra långväggen. I kapellen placerades helgonaltaren, vars antal vid medeltidens slut var fyrtiotvå. På 1470-talet höjdes mittskepkeppets valv till sin nuvarande höjd av 24 meter. Det lika höga Allhelgonakapellet längst i öster invigdes år 1485. Sedan dess har domkyrkan haft den grundform som den har i dag."

Träder fram

Lavar på tallstam, Hirvensalo, Åbo 16 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Hopplöst tråkigt fotoväder, som vanligt. Halvmörkt, grått, fuktigt och trist. Har ändå gett mig f-n på att försöka fotografera något när jag har en chans att gå ut med hunden mitt på dan. Det är också ett sätt att  träna observationsförmågan, att hitta motiv, och att lära sig fotografera i skitväder.

Idag kollade jag in tallstammar. Har länge lagt märke till hur (bildens) obetydliga lavar träder tydligt fram, speciellt på tallstammar, när det är svalt och fuktigt. Soliga och torra sommardagar syns de knappt.

Jag har för mig att detta är stocklav, är det någon som vet bättre kan ni korrigera mig.

Så här säger Nationalencyklopedin och Språkdata (http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=315876&i_word=stocklav) om denna typ av lavar:

Stocklav (Parmeliopsis ambigua), art i gruppen bladlavar med gulgrön, tunn bål, som är hårt tryckt till underlaget. Den blir sällan mer än 1 cm bred men växer ofta med flera individer tillsammans och täcker då decimeterstora ytor. Arten är en av Sveriges vanligare lavar på granar och tallar samt på ved och gamla stubbar. Den finns över hela Sverige och växer ofta tillsammans med sin nära släkting vedlav (P. hyperopta), som dock är grå till färgen.

Jag antar att dessa lavar är lika vanliga i Finland också.

Isblad

I näktergalskogen, Hirvensalo 14 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund

Typiskt. Mulet igår, men senaste natt var det stjärnklart med en fin halvmåne. Sen idag igen mulet och halvmörkt.

Gjorde ett varv med hunden i näktergalskogen. Ett strandskogsområde som närmast påminner om en regnskog, som jag inte besökt sen näktergalen sjöng där i maj. Nu var det tyst och stilla. Inte ett pip.

Hittade några fotomotiv med Buddy som övervakare, "ankrad" i en klibbal. Utan makroobjektiv skulle det vara svårt att få till något i fotoväg en sån här dag. Lite is kvar från senaste natts köldgrader.

Sen i kväll igen, strax innan solnedgången, hittar solen en öppning och igen skapas ett häftigt kvällsljus. När jag sitter och jobbar vid datorn. Typiskt.