Lättare sagt än gjort

Njuter av soluppgången i tjädertom skog. Söndag 19 april 2020 kl. 06-tiden.Nr 110/366.
Nej, det bidde inte tjäder. Tomt. Tyst. Kollade av tjugo hektar. Inte en tupp eller höna.
Tyvärr.
Trots att området är perfekt för tjäder. Men lämpliga biotoper täcker ett stort område (trots att skogarna är privatägda), är det som att söka efter en nål i en höstack att försöka hitta spelplatsen, om det bara finns ett fåtal individer. Som är situationen i södra Finland.
Och jag är förstås en främling i området, de lokala jägarna kanske vet?
Men det blev en fin morgon. Inte en människa, bara jag och fin skogsnatur. Sjungande järnsparv (ny), talltita, bergfink, trädkypare, hörde orrspel på avstånd.
Sen när solen började värma satt jag bekvämt lutad mot en gran och åt frukost. Njöt i stora drag. Bättre än så kan väl inte en söndag börja?
På vägen hem kollade jag ett bebott duvhöksrevir och hittade bytesplockningsstubben, med halvätet byte. Intressant. Naturen har alltid något spännande att bjuda på, trots att det kanske inte alltid är det man söker efter.

Det är många gånger jag haft förväntningar som inte infriats men har hittat något annat istället. Det var tråkigt att du inte såg någon tjäder men duvhökshäckning är inte dåligt och visst är det fint att bara sitta och njuta av fikat och lugnet.
Sten