FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Nyttiga idioter


Strax innan mellanmålet...             Åbo 26.5.2014. Foto: Håkan Eklund.

Ögnar igenom en landsortstidning (Vasabladet) och hittar en debattartikel med rubriken "I Vasa häckar inga storskarvar" (26.5.2014). Skribenten framhåller att arten ifråga är kinesisk skarv, Phalacrocorax sinensis, som han påstår är inplanterad i Europa.

Detta är ingen ny "grej", likadana artiklar av samma skribent har ingått i samma tidning i åratal och som uppbackats med redaktionellt material.

Det som tidningshuset inte förstår är att de förlorar sin trovärdighet bland sakkunniga genom att sprida desinformation i en hel region. Man ger helt enkelt biologiskt okunniga läsare det man tror att de vill ha ... Skulle det gälla ekonomi skulle det kallas för lurendrejeri, när det gäller naturvärden - tycks tröskeln vara lägre.

Skulle man göra en gallupförfrågning i tidningens spridningsområde skulle man få just detta svar, att dessa "kinesiska skarvar" är inplanterade, och har ingen "hemortsrätt" i vår fauna. Då har man som tidning låtit sig bli en s.k. nyttig idiot, ett instrument för populism. Behöver vi sådana?

Ett av problemen på dessa tidningsredaktioner är att de saknar journalister som vet något om biologi/ekologi. Men skulle det finnas lite mera klokskap inom ledningen skulle de samla till sig externa experter som faktaredaktörer istället för att låta sig förledas av "kvasivetenskapare" som de använder som husgudar.

Så länge vetenskapen anser att arten storskarv (Phalacrocorax carbo) har sex olika underarter, varav P.carbo sinensis är den ena (som i Sverige kallas för mellanskarv) hjälper det inte att populistiska skribenter och debattörer upphöjer den med artstatus och ger den ett nytt namn. 

Åtminstone så långt kunde man ju förvänta sig att ett tidningshus skulle orka hänga med, att de skulle ha detta klart för sig, och inte svälja allt med hull och hår. Det finns ju vetenskaplig litteratur att utnyttja, det finns universitet i landet, forskningsinstituet etc.

Och trots att dessa redaktörer inte är biologiskt kunniga torde de ju vara läskunniga, eller "ringkunniga" - det är ju bara att kolla upp med sådana som kan.

Det som dessa landsortstidninger inte heller skriver om är att denna underart har en utbredning som sträcker sig från Kina till Västeuropa (jag fotograferade den i Azerbaijan senaste höst där den häckar på oljeplattformar i Kaspiska havet), och att den gynnas av övergödning (ex. i Östersjön) som skapar ett matöverflöd via växande mörtfiskpopulationer.

Jag brukar kalla fågeln för en eutrof budbärare som vi människor själva har bjudit in i våra vatten när vi inte stoppat de näringsläckagen som fortgått i en mansålder (hälften kommer från våra åkrar ...). Det finns massor av andra arter som också gynnats av detta, den lilla vackra svarthakedoppingen har också flyttat ut från eutrofa slättsjöar för att häcka i skärgården, i "saltsjön".

Trots att denna skarv också använts som hjälpreda vid fiske (en gammal kinesisk teknik) också i Europa i tiden, så klarar nog fåglar av att bredda sina utbredningsområden på egen hand. Hittar de nya områden där det finns gott om mat och boplatser, utnyttjar de det. Det finns hela böcker om detta.

Angående eventuell skarvjakt, så tycker jag att arten gärna kunde bli jaktbar - om det är för köttets skull. Om orsaken är att man hatar arten och ser den som en "kriminell", då kan den gärna fortsätta att vara fridlyst ...

Vi skall komma ihåg att vi själva är orsaken till skarvens enorma ökning genom att låta Östersjön bli till en "kloak", som ibland kategoriseras som världens mest förorenade innanhav.

Som man bäddar får man ligga ...

Nr 146/365.





Inlagt 2014-05-26 21:40 | Läst 1639 ggr. | Permalink
Självklart är det skarvarnas fel att östersjön mår så dåligt. Ingen skitar ner som dom. Att fisken försvinner är sälarnas fel. Resten är polen och öststaternas fel. Jag har läst det många gånger i tidningen.

Nej, det är egentligen inget att skämta om. Faktum är att när jag jobbade i Mackmyra sulfit ( 73 - 77 ) släppte man ut lut och mängder av kemikalier direkt ut i gavleån. ( 1 mil från Gävle. ) De ännu giftigare kemikalierna gick i rör längs motorvägen in till Gävle. Då var det ju i alla fall närmare havet. Vi ett tillfälle gick rörledningen sönder. Det växte inget på en sträcka 50 x 150 meter på flera år. Man var tvungen att transportera bort jorden innan det blev bra. Så här har nog alla sulfitfabriker gjort längs hela den norrlänska kusten i många år och resultatet ser vi idag.
Sten
Jag vill inte på något sätt försvara utsläpp, föroreningar och övergödning. Men som en allmän observation om det här med djurarter som dyker upp så verkar häpnadsväckande många människor tro att naturen är ett fast och helt oföränderligt system där allt alltid varit på ett sätt och alltid borde förbi exakt så.

Naturen är i själva verket i ständig förändring, växter breder ut sig eller minskar, djurarter av alla de slag hittar nya lokaler, eller förändrar sina beteenden i samband med förändringar i fauna, väder-, vind- eller strömfrhållanden. Vi människor har orsakat en del av de här förändringarna, skyndat på andra och bromsat ytterligare andra. Men väldigt mycket av förändringarna är också bara en del av den ständiga outröttliga utvecklingen som naturen hela tiden genomgår och och har genomgått sedan de första primitiva algerna och organismerna drog igång hela rasket.
Det som står i tidningar är väl sant...eller?
Fast nog synes det som skarven har utplånat en del öar i Östersjön, men trots
det så kan jag inte låta bli att tycka att den är ganska vacker, åtminstone om de kommer en och en.
Resten är jag för lite insatt i för att uttala mig om.