Apropå kulturdebatten

Vår nya kulturminister har fått ta emot mycket kritik, och mycket skit, om jag ska vara ärlig, hon var ju till och med avrättad och borträknad innan hon ens hade tillträtt. Personligen kan jag tycka att kritiken delvis har varit grundlös, och också till stor del orättvis - jag menar, hur mycket hinner man uträtta på den korta tid som stått till buds hittills? 

Emellertid: Det finns en myckenhet kultur i det lilla, som pågår oavsett och kanske trots alla skriverier i media. I Årsta till exempel, med torget och centrum från sent 40-tal och tidigt 50-tal lever allmänkulturen i allra högsta välmåga. Där finns små affärer och fik, i teatern och bion är det en hög aktivitetsnivå i stort sett alla dagar och kvällar; körer och ensembler av alla slag samsas med aktiviteter i övrigt för både barn och vuxna, det är dans och musik och jag vet inte vad - jämt och överallt. En barbershopkör övar i teaterlokalen, efter att ha plockat undan rekvisita från teatergruppen som var där före, samtidigt med ukuleleundervisning i foajén, bredvid trapporna ner till toaletterna, och utanför trängs föräldrar med barnvagnar med alla andra, på väg hem efter dagens aktiviteter för sig själva och sina barn. 

Så, här finns en levande kultur för folket. Idéerna om en plats, där bostäder kunde samsas med affärer, samtidigt som det fanns lokaler för såväl arbetsplatser som för sociala och kulturella ändamål lever än idag.

Och så här kan det alltså se ut i den lokalen som jag var i, Årsta Teater:

Jag vet inte något bättre sätt att tillbringa mina måndagskvällar.  Och underbart att vara med i ett levande större sammanhang.

På återseende//Göran

Like a walk in the park, and a piece of cake

Egentligen  kända amerikanska uttryck för något som är enkelt - men igår blev det verkligen så, bokstavligt talat. 

Stockholm är en vacker stad, och en grön stad, med en myckenhet, för att inte säga mångfald av parker. Det finns gröna områden precis överallt, mitt i stan och centralt såväl som i stadens utkanter. Parkerna och grönområdena varierar också från en liten gräsmatta med några träd till vidsträckta skogsområden. 

En av de mest kända parkområdena är Hagaparken, både för sitt läge vid Brunnsviken och för anknytningen till kungahuset. Det finns ett slott inne i parken, från början en sommarbostad, en extra bostad för kungen, men nu hem för kronprinsessan med familj. Det blev mycket diskussion och skriverier i samband med att huset eller slottet togs i anspråk för Viktoria, eftersom en stor del av parken hägnades in och och sålunda minskade på användningsarean för vanliga människor. Och det dystra stängslet, med övervakningskameror på i det närmaste var tionde meter är väldigt tydligt när man promenerar där, exempelvis på den Hälsans Stig man kan följa. 

Men parken är stor, och ligger vackert vid vattnet, och det var alltså där makan och jag förlade vår lördagspromenad. 

Det var grått på himlen till en början, men det sprack upp efterhand.

Ekotemplet - från början en slags utematsal för den kungliga familjen. Nu av allt att döma en populär plats om man till exempel vill gifta sig. 

Gustav den III's paviljong räknas som en av höjdpunkterna i den svenska konsthistorien. Det var här han hade förfest innan han gick över till den för honom så olycksaliga festen och maskeradbalen på operan 1792.

Det var många joggare ute på vägarna och stigarna, bland de promenerande. Men eftersom förutom Ekotemplet också de blåmålade Koppartälten  är ett populärt ställe att gifta sig på stötte vi också på det här sällskapet, av allt att döma försök till nya och djärva grepp för bröllopsfotografen.... Koppartälten från början stall- och förråds/logementbyggnader, nu museum och kafé.

De öppna ängarna och gräsmattorna, med promenadstigar som går kors och tvärs plus de olika byggnaderna är exempel på inspiration från engelska parker vid den här tiden, dvs sent 1700-tal.

Och sen lite streetinspirerat foto, från det trendiga kafeet vid Odenplan som vi fikade på efter vår promenad.

Lite kaffe, en grillad macka och en butterkaka satt fint, även om det var trångt. Så, det blev verkligen en bit kaka efter en promenad i parken. Och så svårt var det inte ;)

På återseende//Göran

Och här bor kocken, bland sina grytor och kastruller...

Men knivarna är inte slöa här hemma! Det är i matlagning, som på så många andra områden, viktigt med bra grejor att arbeta med , och bra råvaror där det blir ett självklart val för mig att välja det naturliga så långt som möjligt.

Överhuvudtaget har jag svårigheter att förstå varför man, istället för att använda naturliga varor, försöker framställa motsvarande varor på ett konstlat sätt. Som smör till exempel; här har man en fullständigt självklar och naturlig produkt, jämfört med margarin som är en kemisk gegga med smak- och färgtillsatser för att så långt som möjligt likna den ursprungliga.  Nå, nu finns väl möjligen en historisk förklaring i någon mån just med smöret, men ändå. Det finns fler exempel på hur industrin med växlande framgång försöker framställa något som aldrig kan bli lika bra som originalet, möjligen likna det, men ändå alltid bli en blek efterapning.

En annan sak med våra matvaror, som ändå är direkt glädjande, är att det finns ett sådant stort utbud av ekologiska varor i affärerna. Det är nästan så att just det ekologiska verkar ha blivit något som är hett, på mode liksom. Bara på den senaste tiden förefaller det ha exploderat. För inte så länge sedan misströstade belackarna; det fanns ingen ekonomi i att odla ekologiskt, ingen skulle köpa, ingen skulle betala det ofrånkomliga högre priset etc etc. Men det verkar alltså ha svängt nu, vilket gillas.

På återseende//Göran

Från Tsar till Folkkommissarie

En just nu aktuell utställning på Nationalmuseum, vilket betyder att tavlorna hänger på Konstakademien, eftersom NM för närvarande undergår en omfattande renovering. 

Utställningen täcker de senaste ungefärliga 150 åren, med således den socialrealistiska konsten på slutet av 1800-talet, inklusive peredvizjnikerna via den mer moderna och europaorienterade stilen under sekelskiftet före revolutionen till den igen socialrealistiska stilen under sovjettiden, men nu med en annan vinkling. Man imponeras av färgerna, kompositionerna, detaljrikedomen och tolkningarna av vardagslivet - konstnärernas yrkesskicklighet inte minst när det gäller att hantera ljuset är enastående och framträder så tydligt, känslan i bilderna är direkt närvarande. 

Ett exempel på färghanteringen, där fotot ändå inte förmår göra målningen rättvisa

Avslutningsvis en fika med kaffe och bulle på det anrika kaféet Mejan.

En underbar utställning, kan varmt rekommenderas. På återseende//Göran

Fågelsångspremiär

Egentligen en vårgrej, dvs när fåglarna börjar leva upp efter vintern, men i det här sammanhanget förstås fotofika i Uppsala, som också går under namnet Dagnys. Och alltså första gången jag var där. Mycket folk, kul att se ytterligare personer i verkliga livet bakom bloggnamn och Fs-signaturer. Mycket kameror, och som alltid i sådana här sammanhang trevliga fotosamtal, både om fototeknik, prylar och bilder. Och gott fika - tidpunkten väl vald (på förmiddagen) så det nästan blev som en brunch.

Det finns sämre sätt att tillbringa en lördagsförmiddag. Samtalen om foto och bilder var trevliga och drog ut på tiden, så enda kruxet var att försöka hitta en ATG-butik före klocka 14.00 - min tur att spela på veckans hästar. Det blev nästan lite körigt där ett tag, ingen ATG-affär i sikte först. Men jag hittade till slut en, efter lite planlöst omkringåkande i en för mig ganska okänd stad och när jag väl funnit den dök de upp lite varstans, förstås. 

På återseende//Göran