Fotofällor och strandliv

Det finns fotofällor överallt. Strandliv kan ju i någon mån betraktas som gatufoto – gatans (strandens) teater, människor som rör sig, situationer som uppkommer etc. Ligger stranden dessutom i anslutning av en stad (som här), blir det urbana närmast självklart.

Nå, fotofällorna då. Jo, tittar man på mycket gatufoto, finns det en del situationer och scener som återkommer hela tiden; människor som går fram och tillbaka, situationer där människor står och pratar, lustiga människor och lustiga situationer. En del fällor är också konstruerade så att bilderna försöker likna sådana bilder som är tagna av erkända gatufotoikoner, som Cartier-Bresson et al, svartvita bilder  med mörka skuggor och mycket vemod, eller färgglada strandbilder a la Parr. De bilderna må likna sina förebilder, men blir sällan lika bra.

Och är man sen på stranden återkommer alla de här gatufotofällorna; människor som går fram och tillbaka, situationer som uppkommer men sällan säger något- med alla färgglada parasoll, och handdukar och denna stora variation av människor i alla åldrar, alla storlekar och utseende och utrustning, så är exempelvis tanken på Martin P aldrig långt borta. Men det vill liksom aldrig bli samma. Det är lika lätt på stranden att det bara blir dokumentation, precis som i gatufoto annars.

Men, det får aldrig avhålla oss från att fotografera. Om inte annat är det viktigt att dokumentera vad vi håller på med, skapa minnen för oss och våra efterlevande, tidsdokumentera.

Och sen om det är gatufoto eller inte, eller om våra bilder aldrig når samma verkshöjd som exempelvis hos Vivian Myer, spelar ingen roll i det långa loppet.

På återseende//Göran

Strandliv på kvällen

Det är fortfarande varmt och skönt på Spaniens östkust. Ikväll hade vi faktiskt lite drygt 20 grader. Och himlen fortfarande mest röd, men det är annat väder på gång nu. Hade med mig kameran på den vanliga kvällsrundan på strandpromenaden - alltid lika roligt att titta på folk och företeelser.

Några ungdomar hade samlats för att möjligen träna parkour.

Sanden är mjuk att landa i...

Himlens färger från den sjunkande solen speglas i vattnet och sanden.

Det är nästan alltid mycket folk ute på strandpromenaden på kvällarna, många barnfamiljer. 

Och Medelhavets vågor rullar in mot stranden i en aldrig avtagande rytm.

På återseende//Göran

Strandliv - gatufoto(?)

Jag är inte alls för att ligga på stranden och steka! Men, det finns få saker som är så vilsamma och bra för själen som att sitta och se ut över vatten, att se och höra vågorna långsamt, i en oändlig rytm slå mot stranden. Och så titta på folk. På vår strand är det en oupphörlig aktivitet med människor som går fram och tillbaka, för att hålla sig igång, få sin lilla motion fastän man är nere på stranden.

Torrevieja är ingen turiststad i egentlig mening, utan snarare en sommarstad, en nästan klassisk badort, dit man åker för sol och salta bad, särskilt om man bor inåt landet. Just nu är det ganska lugnt, men det kommer mer och mer badgäster i takt med ökad värme i både luften och vattnet.

 Så jag sitter där i min stol tillsammans med makan,  vi läser en del, går ner och doppar oss någon gång, jag har med mig kameran, förstås, och knäpper några bilder då och då. Emellanåt går vi och fikar.

Det här är verkligen att koppla av, en fristad från vardagens jäkt och stress. Här laddar vi batterierna och mår bra - det här vederkvicker verkligen.

Som synes många olika stilar. Ungarna helt obekymrade om trafiken.

Och har man inte likadana träningsoveraller kan man väl ha likadana hattar...

Lite feelgoodtankar i vardagen.

På återseende//Göran