Det är ju nu det  händer

Försommaren är vacker. Det skira ljuset, knopparna, löfte om ljusare tider med  naturens spända förväntan - visst.

Men det är ju nu det händer. Högsommaren. Juli, augusti.  Det är nu det  mognar, det är nu allt slår ut (eller allt, det mesta eller väldigt mycket i alla fall).  Det är nu trädgården prunkar, det är nu alla färgerna kommer till sin rätt, särskilt i perennrabatten. Och i spaljéerna på bägge sidorna av förstubron där  på den ena trängs men samsas den röda Flammentanzrosen med den vita New Dawnvarianten och bildar de danska färgerna medan honungsrosen Rosa Helena briserar med alla sina små knippen av vita blommor som luktar så gott på den andra sidan. Och alla de andra rosorna som kommer nu, och liljorna, akvilejan (som i och för sig hållit på en stund), det lilla havet med Astilbe, bolltistlarna och nävorna och alla de andra som jag inte ens vet vad de heter. Det har ju både varit soligt och varmt och regnat den sista tiden, vilket har hjälpt. Och bärbuskarna mognar. Och jordgubbarna har väl aldrig smakat så gott som nu (och betingar ju dessutom ett mycket bättre pris 😁).

Liljorna på marken...

Och rosorna

En gång för ganska länge sedan satte jag mer på skoj några smultrontuvor i rabatten, som nu tar sig och breder ut sig. En alldeles speciell smak av sommaren. 

Nävan som är så fin i alla sin enkelhet

Och några sommarblommor; dahlior och stjärnöga i olika färger

Den något förkättrade lilla tagetesrosen, som inte bara faktiskt är väldigt fin och piggar upp, utan motar bort rådjuren och dessutom avsöndrar ämnen i jorden där den växer som hindrar de här små maskarna, nematoderna, som tydligen inte är så bra. 

Jag har inte tänkt  så förut riktigt, men högsommaren är nog den vackraste perioden i trädgården.

På återseende//Göran