Tema 334: Uppåt Väggarna (28/365)

Promenad på stan. Kameran med, förstås. Hittade egentligen inte så mycket att fotografera, förrän jag kom fram till Kulturhuset, då jag såg något som fångade mitt intresse. 

Inlägg nummer 28 i Fotoutmaningen 2014, på temat Uppåt Väggarna. Bilden tagen den 3.januari 2014, i centrala Stockholm således.

Olympus OM D E-M1 med Lumix G Vario 12-35/2,8. 1/15sek vid f/7,1, 30mm och ISO 200.

Det ser vådligt ut, men är naturligtvis fake; "Erika och jag", klättrande karaktär på fasad. Av Carola Grahn för Rå, på uppdrag av Lava.

På återseende//Göran

Tema 245 Ruckel (3/365)

Tema nummer 245 Ruckel i Fotoutmaningen 2014, 365 foton.

Det blir en del strövtåg runt i stan med kameran, Torrevieja, nu när de här dagarna. Allt är tillgängligt och inom hyfsat räckhåll , trots att jag bara har apostlahästarna att ta mig runt med. Det finns fortfarande mycket att se, bara detta att det handlar om Spanien gör väldigt mycket väldigt annorlunda, och intressant. 

Den här bilden är tagen ganska centralt i stan, den 22. januari 2014. Man ser en del sådana här hus, liksom flera påbörjade och inte avslutade byggnadsprojekt, men i sin helhet är det en liten fin stad, rent och snyggt och med ett ganska lagom myllrande folkliv nu utanför turistsäsongen.

Olympus OM D E-M1 med Lumix G Vario 12-35/2,8, 1/500 sek vid 35 mm. ISO 200.

Om du vill se mer bilder från Fotoutmaningen 2014, eller kolla vilka teman som finns eller läsa mer om projektet så kan du klicka på bildlänken här till höger. 

På återseende//Göran

Och dom har mer i Lissabon

Fasader till exempel. När man kommer första gången till Lissabon slås man av hur husen ser ut. Det kanske man gör annars också, men här är det särskilt spännande, det finns en alldeles särskild stil. Man ser många hus med pastellfärgade fasader, man ser hus där fasaderna är kakelklädda, man ser ornamenterade balkonger i smidesjärn, man ser andra nästan svulstiga ornamenteringar blandat med nya, futuristiskt arkitektoniska fasader, starka färger, glas och betong, ibland sida vid sida och mitt inne i stan, men också ute i det tidigare expoområdet där världsutställningen 1998 ägde rum. 

Kaklet på fasaderna har förstås sin historia, förutom att Portugal är ett välkänt och världskänt kakelland. Efter många bränder i stan för länge sedan, bestämdes det att fasaderna skulle kläs med kakel som stod emot brand och hetta, och minskade riskerna för katastrof. 

Sammantaget kan mitt intryck av Lissabon sammanfattas i begreppet "sliten elegans". Man fick känslan av en snygg kostym som använts lite för mycket, med blank ända och lite fransiga ärmar, men fortfarande med stil.

Till slut ett lite udda inslag i stadsbilden, men det fanns fler. Snacka om graffitti!

Det fanns så mycket att se, så mycket att dokumentera. Det kanske kommer mer. På återseende alltså//Göran