SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Jag vill också ha en renodlad kamera, som Mikael Good

Mikael Good skrev nyligen ett uppmärksammat blogginlägg om att moderna kameror har blivit alldeles för avancerade för många av oss. Eller, rättare sagt att de är överlastade med funktioner och knappar som inte riktigt går att stänga av och välja bort, vilket försämrar användarupplevelsen.  Jag har själv skrivit något liknande om saken och håller därför med Mikael Good till punkt och pricka. 

En del undrar hur något sådant ska gå till eftersom vi fotografer har så många olika behov och preferenser. Mitt förslag är att kameratillverkarna ännu mera börjar betrakta kameror som datorer, vilket de ju faktiskt också är. Med ett sådant mindset borde de i ännu större utsträckning kunna överlåta till användarna hur de vill konfigurera sina kameror. Ungefär som det går att bestämma vilka funktioner en smartphone ska ha genom att installera olika appar.

Vissa tycker att diskussionen är meningslös och påpekar att kameror redan idag går att anpassa i hög grad. Detta stämmer visserligen. Men, för mig handlar det om att få en optimal och renodlad användarupplevelse. Ja, faktiskt en form av minimalism. Genom att skala bort oväsentligheterna och kluddet som stör bli det helt enkelt lättare att fokusera på det du vill uppnå.

Det här borde vara möjligt för kameratillverkarna att fixa. Frågan är väl bara om behovet är så pass stort att de ens orkar bry sig? Förmodligen inte, är min gissning. Men, om dessa möjligheter hade funnits skulle jag ha ställt in min Fujifilm X-Pro2 ungefär enligt nedanstående. Allt för att få till en ur mitt perspektiv så bra gatufotokamera som möjligt. 

- De grundläggande funktionerna (bländare, slutartid, ISO, exponeringskompensation, autofokus och spaken som skiftar mellan optisk och elektronisk sökare) skulle jag låta vara som de är. Samma sak med menyknappen, liksom knappen för view mode. 

- En knapp skulle sedan dedikeras till att välja AF-läge.

- En annan till att välja mellan frammatningsmetoderna.

- En tredje knapp skulle gå till blixtinställningarna.

- En fjärde skulle jag ställa in för att kunna välja filmsimulering. 

- Övriga knappar skulle vara helt avstängda, förutom play-knappen. Och när den hade tryckts in skulle kameran fungera som den gör i nuläget med möjligheten att bläddra bland bilderna, starta den trådlösa kommunikationen och så vidare.

- Jag skulle också dölja i stort sett alla menyer och val som inte har med bildinställningarna att göra.

Postat 2020-08-25 13:19 | Läst 590 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

SE BILDEN: Jag njuter av coronatillståndet


Akalla.

Många människor lider i dessa coronatider. Inte nödvändigtvis för att de har blivit sjuka, utan för att de inte står ut med den sociala distanseringen och allt annat som har följt i virusets spår. De känner sig rastlösa, längtar iväg och vill att allt ska bli precis som vanligt igen. Helst igår. 

Jag är inte direkt en av dem. Personligen tycker jag till och med att det här lugnet som har infunnit sig är ganska behagligt. På sätt och vis har det haft en helande effekt på mig som kan jobba hemifrån. Att slippa stressa iväg tidigt på morgonen för att åka till kneget och att slippa komma hem sent har fått mig att inse hur mycket arbetsvardagen faktiskt sliter på en. 

För mig är det heller inte alls plågsamt att ha fyra säten för mig själv i tunnelbanan. Eller att det är glest mellan borden på uteserveringen. Eller att folk håller avståndet i butiken. Eller att det är lite tunnsått med människor på stan. Inte ens ur ett gatufotoperspektiv stör det mig särskilt mycket. Jag fotade i många år i en småstad där det i normalläget är mindre folk i omlopp än i Stockholm under covid19. Det gick det också. 


Barkarby.

Så, det är inte synd om mig. Däremot tycker jag synd om alla som har blivit sjuka och alla som har förlorat någon närstående. Eller människor som befinner sig i riskgrupperna och som därför har fog för att vara rädda och som på riktigt blir isolerade. Liksom alla som förlorat jobb och inkomst. Och man behöver knappas vara något geni för att räkna ut att de långsiktiga konsekvenserna av detta kan bli riktigt obehagliga. 

Men, just nu, ur mitt högst egoistiska och navelskådande perspektiv så tycker jag mest att det är skönt. Kanske kommer jag till och med att nostalgiskt titta tillbaka på den här tiden när allt detta är över. Tänka att det var en ganska härlig och fridfull känsla ändå. Att det gick att leva utan hets och stress, ständiga måsten och ett ekorrhjul som bara tycks snurra snabbare och snabbare.  

Samtidig vet jag att så fort detta är över kommer i stort sett alla att tjurrusa iväg och trampa igång hjulen så snabbt som de bara hinner. Plötsligt sitter man i en fullpackad tunnelbanevagn på väg till jobbet igen och allt är precis som vanligt. Så funkar vi människor. 


Akalla.

Nåväl, bilderna i den här bloggposten har jag tagit här hemma i Akalla och i krokarna runtikring. Jag utnyttjar den extra tid som jag nu har fått till mitt förfogande för att gå omkring och fota enligt principen en kamera, ett objektiv, en film. Jag lär helt säkert återkomma till den saken. Förmodligen i en ny video. 

Postat 2020-05-19 18:28 | Läst 1640 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

SE BILDEN: Gatufoto är passé

För några år sedan var detta med gatufoto otroligt inne, men inte nu längre. Numera är det mer eller mindre otrendigt och ute. Många som sprang omkring på gatorna och plåtade järnet har försvunnit och dammet har lagt sig. Det är min spaning, men också något som jag tycker mig få bekräftat när jag snackar med andra gatufotografer. I Fotosidan Poddradios senaste avsnitt är även gatufotografen Payman Hazheer inne på samma linje. 

Detta är inget som har inträffat den senaste tiden. Gatufotot har varit på fallrepet under minst ett par år. Fast själv kommer jag nog aldrig att sluta ge mig ut på gatorna för att knäppa bilder. I det här fallet (liksom i  många andra) är jag ungefär som de där farbröderna som har behållit sin klädstil i årtionden oavsett modets svängningar. Så, jag fortsätter att ha på mig min gatufotokavaj och en vacker dag lär den förmodligen bli trendig igen. 

Detta betyder självklart inte att man inte kan plåta även annat. Själv älskar jag att ta dokumentärbilder i största allmänhet, men också porträtt. Både i miljö och i studio. Det tycker jag är både utvecklande och kul och faktiskt något som gör mig till en bättre gatufotograf. Fast dessa bilder visar jag sällan (typ aldrig) upp. 

Nu har i alla fall gatufotosäsongen startat på allvar för min personliga del, trots covid19 och allt vad det innebär. Bilderna i det här inlägget är från helgens fotopromenad i Stockholm.  Passade på att testköra min nyinköpta Fujifilm X-T4 som levererades i förra veckan. En suverän kamera som jag redan är löjligt förtjust i. Samtidig tycker jag nog att min X-Pro2 funkar bättre för just gatufoto. Optisk sökare bör helt enkelt inte underskattas i sammanhanget. 

Postat 2020-05-12 11:38 | Läst 1424 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

SE BILDEN: Gatufoto under coronapandemin - inte som förväntat (film)

Gatufoto under rådande pandemi, är det särskilt smart? Kanske, kanske inte. Jag drog i alla fall in till centrala Stockholm för att spendera några timmar i city med kameran i högsta hugg. Det jag möttes av var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. 

Postat 2020-04-28 09:52 | Läst 1858 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

SE BILDEN: Corona skrämmer inga kroppkakeälskare

Det här är kön till vagnen med färska kroppkakor på Stortorget i Karlskrona. Jag tog bilden under fredagen när jag var en vända inne i stan för att träffa en kompis.

Under några dagar hemma i Karlskrona har jag reflekterat över skillnaderna som finns mellan Stockholm och småstaden som jag kommer ifrån. Hur lunken är en annan.

Sådana här vagnar som säljer kroppkakor, sillamackor, rökt ål och annat har funnits så länge jag kan minnas. Långt innan alla hippa foodtrucks dök upp i storstäderna. 

När jag skriver detta sitter jag på tåget till Stockholm. Det är väldigt få passagerare och extremt lugnt. Något som faktiskt passar mig väldigt bra. Ofta undviker jag att åka tåg eftersom det kan vara så stökigt och högljutt. Jag pallar inte med det och har aldrig gjort. 

Det känns lite knasigt att åka från lugna Blekinge till Järvaområdet där jag har min lägenhet. Från en säker plats till stället som enligt medierna just nu är värst drabbat av Corona. Men, det är ju där jag bor numera och hemma är hemma. 

Postat 2020-03-28 12:16 | Läst 1424 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 ... 46 Nästa