SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Jag njuter av coronatillståndet


Akalla.

Många människor lider i dessa coronatider. Inte nödvändigtvis för att de har blivit sjuka, utan för att de inte står ut med den sociala distanseringen och allt annat som har följt i virusets spår. De känner sig rastlösa, längtar iväg och vill att allt ska bli precis som vanligt igen. Helst igår. 

Jag är inte direkt en av dem. Personligen tycker jag till och med att det här lugnet som har infunnit sig är ganska behagligt. På sätt och vis har det haft en helande effekt på mig som kan jobba hemifrån. Att slippa stressa iväg tidigt på morgonen för att åka till kneget och att slippa komma hem sent har fått mig att inse hur mycket arbetsvardagen faktiskt sliter på en. 

För mig är det heller inte alls plågsamt att ha fyra säten för mig själv i tunnelbanan. Eller att det är glest mellan borden på uteserveringen. Eller att folk håller avståndet i butiken. Eller att det är lite tunnsått med människor på stan. Inte ens ur ett gatufotoperspektiv stör det mig särskilt mycket. Jag fotade i många år i en småstad där det i normalläget är mindre folk i omlopp än i Stockholm under covid19. Det gick det också. 


Barkarby.

Så, det är inte synd om mig. Däremot tycker jag synd om alla som har blivit sjuka och alla som har förlorat någon närstående. Eller människor som befinner sig i riskgrupperna och som därför har fog för att vara rädda och som på riktigt blir isolerade. Liksom alla som förlorat jobb och inkomst. Och man behöver knappas vara något geni för att räkna ut att de långsiktiga konsekvenserna av detta kan bli riktigt obehagliga. 

Men, just nu, ur mitt högst egoistiska och navelskådande perspektiv så tycker jag mest att det är skönt. Kanske kommer jag till och med att nostalgiskt titta tillbaka på den här tiden när allt detta är över. Tänka att det var en ganska härlig och fridfull känsla ändå. Att det gick att leva utan hets och stress, ständiga måsten och ett ekorrhjul som bara tycks snurra snabbare och snabbare.  

Samtidig vet jag att så fort detta är över kommer i stort sett alla att tjurrusa iväg och trampa igång hjulen så snabbt som de bara hinner. Plötsligt sitter man i en fullpackad tunnelbanevagn på väg till jobbet igen och allt är precis som vanligt. Så funkar vi människor. 


Akalla.

Nåväl, bilderna i den här bloggposten har jag tagit här hemma i Akalla och i krokarna runtikring. Jag utnyttjar den extra tid som jag nu har fått till mitt förfogande för att gå omkring och fota enligt principen en kamera, ett objektiv, en film. Jag lär helt säkert återkomma till den saken. Förmodligen i en ny video. 

Postat 2020-05-19 18:28 | Läst 1644 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

SE BILDEN: Gatufoto är passé

För några år sedan var detta med gatufoto otroligt inne, men inte nu längre. Numera är det mer eller mindre otrendigt och ute. Många som sprang omkring på gatorna och plåtade järnet har försvunnit och dammet har lagt sig. Det är min spaning, men också något som jag tycker mig få bekräftat när jag snackar med andra gatufotografer. I Fotosidan Poddradios senaste avsnitt är även gatufotografen Payman Hazheer inne på samma linje. 

Detta är inget som har inträffat den senaste tiden. Gatufotot har varit på fallrepet under minst ett par år. Fast själv kommer jag nog aldrig att sluta ge mig ut på gatorna för att knäppa bilder. I det här fallet (liksom i  många andra) är jag ungefär som de där farbröderna som har behållit sin klädstil i årtionden oavsett modets svängningar. Så, jag fortsätter att ha på mig min gatufotokavaj och en vacker dag lär den förmodligen bli trendig igen. 

Detta betyder självklart inte att man inte kan plåta även annat. Själv älskar jag att ta dokumentärbilder i största allmänhet, men också porträtt. Både i miljö och i studio. Det tycker jag är både utvecklande och kul och faktiskt något som gör mig till en bättre gatufotograf. Fast dessa bilder visar jag sällan (typ aldrig) upp. 

Nu har i alla fall gatufotosäsongen startat på allvar för min personliga del, trots covid19 och allt vad det innebär. Bilderna i det här inlägget är från helgens fotopromenad i Stockholm.  Passade på att testköra min nyinköpta Fujifilm X-T4 som levererades i förra veckan. En suverän kamera som jag redan är löjligt förtjust i. Samtidig tycker jag nog att min X-Pro2 funkar bättre för just gatufoto. Optisk sökare bör helt enkelt inte underskattas i sammanhanget. 

Postat 2020-05-12 11:38 | Läst 1426 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

SE BILDEN: Gatufoto under coronapandemin - inte som förväntat (film)

Gatufoto under rådande pandemi, är det särskilt smart? Kanske, kanske inte. Jag drog i alla fall in till centrala Stockholm för att spendera några timmar i city med kameran i högsta hugg. Det jag möttes av var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. 

Postat 2020-04-28 09:52 | Läst 1860 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

SE BILDEN: Corona resulterade i film och bildspel

Just nu befinner jag mig strax utanför Karlskrona på ön där jag växte upp. Jag har inte flytt hit ut på grund av corona. Istället är jag här eftersom min mamma hastigt blev väldigt sjuk. Tack och lov har hon piggnat till nu.

Här är det så där lugnt och lantligt som det alltid har varit. På många sätt känns det som om tiden står stilla. Något som nästan kan vara lite overkligt när så mycket annat i livet förändras, men som också skapar en känsla av trygghet. På bilden klipper min farsa gräsmattan. Det har han redan gjort flera gånger i år, tro det eller ej.

Hursomhelst, innan jag åkte ner hit satt jag hemma i Akalla och knåpade ihop en film och ett gatufotobildspel som ni kan se här under. Ett resultat av allt hemmasittande i dessa besynnerliga coronatider.  

Postat 2020-03-26 15:56 | Läst 1496 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

SE BILDEN: När gatufototänket begränsar dig

I lördags var det så dags för årets gatufotopremiär för min del. Tillsammans med polaren Magnus Fröderberg knatade jag omkring i centrala Stockholm under några timmar med kameran i konstant skjutläge. Magnus hade med sig ett testexemplar av Fujifilms nya 100V som han plåtade med. En mycket trevlig liten mackapär. Traditionsenligt smaskade vi också i oss vars en semla på konditoriet Ritorno i Vasastan, vilket vi brukar göra när vi träffas vid den här tiden på året. Stället som sannolikt har stans godaste semlor.  

Magnus fick nog till några hyggliga skott under dagen, men för min egen del gick det inte så bra. Precis som det så ofta kan vara med gatufoto. Det är inte alltid det blir några bilder att visa upp. I alla fall snackade vi som vanligt en hel del om foto och inte minst då om gatufoto. Och en sak som vi pratade om är detta med hur lätt det är att som gatufotograf köra fast i ett visst tänk och därmed begränsa sig helt i onödan. Alltså, att man för mycket har gatufotohatten på sig och glömmer bort att det går att ta andra slags bilder som kan vara både bra och intressanta, även om de inte ur alla perspektiv uppfyller gatufotots samtliga krav och måsten.  

Vårt samtal fick mig att tänka på bilden här ovanför. Det är en bild som jag själv är väldigt nöjd med trots att den inte riktigt innehåller de beståndsdelar som ett gatufoto helst ska ha. Det som händer sticker inte ut jättemycket och bilden innehåller varken något surrealistiskt eller humoristiskt. Ändå tycker jag som sagt att det är en riktigt bra bild. Inte minst eftersom den har en stark och ganska komplex komposition. Liksom ett dokumentärt värde.  

Bilden var riktigt svårt att få till, kommer jag ihåg. De båda männen rörde sig hela tiden medan jag fotograferade. Minns att jag stod där med min lilla Fujifilm X100S och knäppte frenetiskt. Och fram till den här exponeringen satt trodde jag inte det skulle vara möjligt att få till en fungerande komposition. Jag upplevde helt enkelt situationen och miljön som alldeles för stökig.

Men, genom att stoppa upp och sluta jaga enbart de där spontana ögonblicken lyckades jag.  Vilket betydde att jag fick stanna kvar i situationen och successivt jobba mig fram till bilden. Och det här är något som jag inser att jag gör alldeles för sällan i mitt gatufotograferande. Jag stannar inte kvar. Istället är siktet inställt på ständig förflyttning och snabba skott. Något som alltså kan vara en nackdel och resultera i att riktigt bra fotomöjligheter går en förbi. 

För er som undrar var bilden är tagen så knäppte jag den för några år sedan under något som kallas för Palio di Siena. En festival som hålls två gånger varje sommar i den italienska staden Siena. Höjdpunkten är hästkapplöpningen runt torget där stadens 17 kvarter tävlar mot varandra med vars en jockey. Det är ett helt hysteriskt spektakel och finalen brukar sändas i nationell teve (se det här). 

Varje kvarter har sin egen flagga och medan festivalen pågår uppträder unga män på stadens gator och torg. De sveper med sina kvartersflaggor runt kroppen, kastar dem högt upp i luften och utför dansliknande rörelser. Allt till ljudet av ett militäriskt trummande. Det är en flera hundra år gammal tradition som är både imponerande och vacker (se ett exempel här). Jag kan varmt rekommendera ett besök i Siena under Palio.

Postat 2020-03-09 11:26 | Läst 1714 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 ... 39 Nästa