SE BILDEN

- Joakim K E Johansson -

Svaret - detta såg jag!

För att ni ska förstå det här blogginlägget fullt ut bör ni först läsa mitt förra med tillhörande kommentarer. Det handlar om bilden här ovanför och vad man kan tolka in den. Jag bad läsarna komma med förslag på hur de uppfattade bilden.

Så här skrev jag:

”Okej, vad ser ni? Vad läser ni in i bilden? Finns det en berättelse, tycker ni? Jag ställer frågan eftersom jag är nyfiken på om ni uppfattar bilden som jag uppfattade situationen när jag fotograferade. Når jag fram till er?”

Men vad såg jag själv nu då? Jo, här kommer den ganska simpla förklaringen:

Jag såg två tjejer på rullskridskor och tänkte att här kan det kanske bli en bra bild. Efter ett tag kom de andra tre tjejerna och gick förbi. Jag tog några exponeringar i följd och det var väl egentligen bara denna som blev någorlunda intressant även om den långt ifrån tillhör mina bästa gatufoton.

I själva verket såg jag inte mycket mer än en händelse och att det fanns en bildmöjlighet. Jag anade att det kanske skulle kunna uppstå någon slags dynamik mellan tjejerna. Men slutresultatet berodde också på slumpen. Jag hoppades att jag skulle få med något under exponeringsögonblicket - en min, en blick, eller något annat.

Vad vill jag nu med detta? Jo, allt som ni tolkar in i bilden kommer alltså allra mest från er själva. Men också att gatufotografi har väldigt mycket med slumpen att göra och ibland väldigt lite med verkligheten att göra. Det vill säga att fotografen råkar träffa rätt 500-dels sekund då något händer som vi annars inte hinner se.

Henri Cartier-Bresson gick till och med så långt i några intervjuer att han menade att allt handlar om slumpen. Här under kan ni förresten se bilden som jag tog direkt efter den översta. Det skiljer några få sekunder mellan bilderna. 

Postat 2011-08-27 12:08 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Kan ni se vad jag såg?

I det här blogginlägget tänkte jag be er titta lite närmre på bilden här ovanför. Förstora gärna så ni kan se ansiktsuttryck, kroppsspråk och andra detaljer riktigt ordentligt. Titta en stund och fundera kring motivet innan ni läser vidare.

Ha inte för bråttom nu…

Okej, vad ser ni? Vad läser ni in i bilden? Finns det en berättelse, tycker ni? Jag ställer frågan eftersom jag är nyfiken på om ni uppfattar bilden som jag uppfattade situationen när jag fotograferade. Når jag fram till er?

Sedan kan man också fråga sig om detta är en intressant bild? Är den något att ha? Det beror nog väldigt mycket på vad man finner i motivet. Det är en ganska enkel bild i det stora hela. Några tjejer på stan, taget rakt på, ingen utmärkande komposition, inget speciellt ljus eller något annat som sticker ut. Det är ett snaphot, inget mer.

Nåväl, det ska bli intressant att se om jag får några reflektioner från er som läser bloggen.

Så över till något helt annat. Kolla in bilden här under ett ögonblick...

Detta föreställer den nya trappan i Karlskrona. Den invigdes för några veckor sedan och kostade fyra miljoner att bygga. Egentligen heter den Ristorgstrappan, men eftersom den kallades för Spanska trappan i början så är det många som fortfarande använder det namnet. Inte sällan på ett hånfullt och raljerande sätt.

För trappan har orsakat häftiga diskussioner i lokalmedierna där inte så få har varit starkt kritiska till bygget. Det var för dyrt, menade många. Pengarna borde ha använts bättre, tyckte en del. Och så blev den ful, sa andra. Skitsnack, sa dom som bestämde. Trappan är till för att försköna staden och den ska vara en plats för boende och besökare att njuta av.

Vad hände? Jo, trappan togs genast över av skejtare och cykelungungdomar som inte har någonstans att vara. De har smetat ut vax på trappstegen för att deras brädor och cyklar ska glida bättre. Vanliga människor som ska röra sig ner för trappan måste kryssa mellan ungdomar som flyger fram i alla riktningar med filmkameror och skateboards.  

Varför berättar jag detta? Jo, som gatufotograf upplevde jag ändå en glädje när jag gjorde upptäckten. Det vill säga hur människor hela tiden tar staden i besittning som de själva vill. Inte ofta mot stadsplanerarnas intentioner. Som gatufotograf kan jag avbilda detta och dokumentera det äkta ”livet på gatan”.

 

På söndag drar vi till Italien och Toscana i två veckor. Ett par kameror åker såklart med och inte minst tänkte jag gatufota lite i Siena där även HCB var en gång i tiden och fotade loss. Det är för övrigt i närheten av Siena som vi kommer att bo förutom ett par dagar i Venedig.

I Siena finns förresten en kul fotoaffär som jag hittade förra året. Lokalen är fylld med analoga kameror vilket känns ganska märkligt när man tänker på hur svenska fotoaffärer ser ut numera. Det var nästan som att göra en tidsresa när man klev in i butiken. Vem vet, kanske går det att göra ett litet fynd.

Bloggen lär nog vara öde under tiden eftersom jag inte kommer att ha tillgång till dator och bredband på samma sätt som hemma. Men något litet inlägg kanske jag kan fixa. Vi får se...

Postat 2011-08-26 11:13 | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera

En stressad gatufotograf, komplexa bilder och usel film

Mannen på bilden här ovanför hade inte bråttom. Men det har jag just nu. Lite för bråttom faktiskt då jag märker på mig själv att jag hastar igenom mina filmrullar. Jag vill helt enkelt alldeles för mycket vilket resulterar i att jag stressar när jag plåtar. Sedan är det ju så förbaskat kul att hålla på också. Det gör sitt till det med.

Jag är högst medveten om att det inte är bra. Man kan helt enkelt inte tvinga fram bra gatufoto. Det är nämligen en konst som kräver en stor portion tålamod och att man snarare är beredd och mottaglig när ”bilden” uppenbarar sig. Att jaga gata upp och gata ner som en desperado är helt enkelt ingen framgångsmetod. Jag vet.

För tillfället försöker jag också utveckla min gatufotostil. När jag tittar på mina bilder som jag har tagit så här långt känns mycket som upprepningar på samma tema (som första bilden). Det jag vill är att skapa en bättre närvaro, men jag testar mig också fram när det kommer till mer komplexa motiv. 

Bilden här under är ett sådant experiment. Det handlar om att försöka få in flera människor och händelser i en komposition. Men också att jobba med kontraster skuggor och högdagrar. Just den här bilden är visserligen långt ifrån en bild som jag är helt nöjd med. Jag visar mest upp den för att ni ska förstå vad jag menar.

Bilderna i det här blogginlägget är för övrigt tagna med Ilford Delta 400. Jag gillar verkligen inte den filmen. Negativen blir alldeles för grovkorniga och brutala för min smak. Jag har ett par rullar kvar. Så fort de är slut återgår jag till min absoluta favoritkombination. T-MAX 400 och XTOL.  

Slutligen en liten bonusbild. Bli inte rädda nu bara...

Postat 2011-08-23 21:46 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Idag gratulerar jag HCB – och mig själv!

Personligen vill jag gärna se det som ett tecken från högre makter. För någon slump kan det såklart inte vara. Det vill säga att lilla jag fyller år samma dag som den kanske störste fotografen genom tiderna. Det bara måste betyda något.

Självklart är det Henri Cartier-Bresson jag talar om. Född den 22 augusti liksom jag själv. Och det känns faktiskt lite häftigt på något sätt. Att vi har firat våra födelsedagar samtidigt. Så när jag har fått presenter har han fått presenter. Jag undrar vad han fick förresten? 

Jag tänker därför höja ett glas med lite franskt aperitifvin ikväll efter jobbet, ta en smutt och i tanken gratulera Henri. Sedan kommer jag att svepa resten av innehållet och gratulera mig själv på min trettionionde födelsedag. Efter det ska jag ge mig ut och gatufota – såklart.

Här kan ni förresten se en fransk dokumentär om HCB från 2001. Den gick på SVT för några år sedan och är något av det bättre i filmväg som man kan hitta på nätet om denna ikon. Dokumentären är cirka 30 minuter lång och textad på engelska. 

Postat 2011-08-22 00:27 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Jag tror min Canon 7 är för snygg för gatufoto

Kan en kamera vara för snygg och uppseendeväckande för att funka optimalt på gatan? Jag börjar misstänka det sedan jag köpte min Canon 7. Jag har nämligen märkt att folk stirrar på kameran betydligt mycket mer än när jag använder min Canonet.

Ja, det har till och med kommit fram folk och undrat om kameran, något jag aldrig har råkat ut för tidigare när jag gatufotograferat. Förmodligen har kameran den rätta och numera så trendiga retrolooken. Och det är fan inte bra när målet är att vara hemliga Arne på stan.

Förutom det har jag också märkt att sjuans ramar är otroligt mycket snävare. Det som kommer med på filmen är i praktiken det som syns i ramen. En stor skillnad gentemot min Canonet som tar med 20-30 procent mer. Jag har redan sumpat några bilder på grund av detta. Så nu måste jag vänja mig vid denna annorlunda karaktär. Fast det blir faktiskt enklare när man vill köra med råkant. 

Ett annat förbaskat aber som jag har råkat ut för är att filmen kärvar när jag ska rulla upp den på framkallningsspiralen. Något jag inte har varit med om på många år. Förmodligen beror det på att filmen rullas upp i motsatt riktning på kamerans spole. Den böjs alltså åt andra hållet jämfört när den befinner sig i filmkassetten.

Ja, det var mycket beklagan, gnöl och gnäll i det här blogginlägget. Här är i alla fall några bilder från idag. Jupiteråttan funkar bra. Så håll till godo! 

Som den observanta har märkt har jag för övrigt bytt namn på bloggen. Från och med nu heter den På gatan i Karlskrona och är en renodlad gatufotoblogg. Lika bra det så ingen blir besviken. 

Så ett sista klagomål. Damm. Förebannade damm!

Postat 2011-08-20 17:15 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera
1 2 3 Nästa