SE BILDEN: Skulle plåta boxarna - fick hjärnsläpp

Trots att foto är ett av mina stora intressen så upptar det bara en väldigt liten del av mitt liv. I alla fall när det kommer till hur mycket tid jag lägger ner på att just fotografera. Jag räknar alltså inte med den tid som jag ägnar åt att förkovra mig i foto på olika sätt. Utan bara stunderna när jag verkligen går omkring och knäpper med min kamera, eller arbetar med mina bilder. 

Detta skapar ibland problem. För precis som med allting annat som du inte håller på med frekvent så är det alldeles för lätt att glömma bort saker mellan gångerna. Något som jag tycker är extra lätt med dagens digitalkameror som har tusenmiljoner olika inställningar, vilket innebär lika många möjligheter att glömma bort och göra fel.  

Exakt detta inträffade när jag skulle ta de här bilderna som ingår i mitt projekt om Akalla. Jag såg de båda männen stå och motionsboxa på utegymmet när jag gick förbi och kunde inte motstå att fråga om jag fick klämma av några exponeringar, vilket jag vänligt nog fick. Men, direkt uppstod strul. Jag kunde fan inte minnas en viss inställning för den elektroniska sökaren i kombination med blixt och kamera i helmanuellt läge, vilket innebar att det inte gick att se något i sökaren.  

Jag kände mig såklart som den klant som jag var, men framförallt så fylldes jag av den frustrerande känslan att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig. Att mitt schabblande med kameran innebar att jag missade de där bilderna som verkligen kunde ha höjt sig över mängden. Den där nivån som du bara når när du har full kontroll. Och det är en känsla som jag verkligen inte gillar. 

Hursomhelst, här kommer ett filmtips. För den som gillar genomgångar och analyser av fotoböcker kan jag rekommendera YouTube-kanalen CAMERA.

SE BILDEN: När min gatufotokarriär är över

Jag har en bild i mitt inre av livet på ålderns höst. Den dagen när jag inte längre orkar flänga runt på gator och torg för att gatufotografera. Det jag ser framför mig är hur jag sitter i mitt arbetsrum som är inrett i sober engelsk stil med välfyllda bokhyllor, persiska mattor och tunga gardiner. I de stora välvda fönstren står vackra skärmlampor och gröna växter. 

Mellan två bastanta och extremt sittvänliga mörkbruna läderfåtöljer är ett serveringsbord av glas och mässig placerat. På det står min samlade fin-kollektion av rom, konjak, whisky och andra välsmakande spritdrycker. På hyllan under ligger en elegant trälåda. I den förvarar jag mina fetaste och bästa jointar. Givetvis hänger ett urval av mina allra mest lyckade gatufotografier på väggarna. 

Om dagarna ägnar jag mig åt att systematiskt gå igenom alla mina tusentals och åter tusentals bilder. Fotograferade under världsomspännande resor till jordens alla hörn. Jag sorterar, strukturerar och fyller i information. Ibland stannar jag upp, lutar mig tillbaka från mitt gedigna skrivbord och låter mig svepas med av alla minnen. I bakgrunden hörs operamusik. Kanske Pavarotti som sjunger Nessun Dorma. 

De ett tusen bästa och intressantaste bilderna sammanställer jag i en mapp. En kopia av mappen skänker jag sedan till Blekinge Museum. Ur mappen väljer jag också ut exakt 126 stycken av mina absoluta favoriter som jag printar ut i ett antal kopior på papper av högsta kvalitet. Jag sätter därefter in dom i vackra läderalbum som jag ger bort till mina närmaste. Ett handskrivet brev följer med varje album. I det finns en personlig hälsning och en beskrivning av bilderna, liksom filosofin kring mitt fotograferande. 

Visst låter det bra! Sannolikt kommer dock inget av detta att inträffa. Jag är helt enkelt för jävla lat. Inte ens nu orkar jag sitta och gå igenom mina bilder under några längre stunder. Det är min stora akilleshäl i sammanhanget. När jag väl har knäppt en bild så försvinner snabbt intresset för den. Jag vill helst bara vidare till nästa exponering. Just därför har det till exempel inte blivit något av bilderna som ni kan se i det här blogginlägget. De är från mitt Karlskronaprojekt som jag höll på med i tre år. 

Däremot lär jag säkert sitta med ett glas rom och en välrullad joint. Den saken är jag rätt säker på. Fast vid närmare eftertanke så tänker jag inte vänta med den saken tills jag blir allt för gammal. Det är onödigt.

SE BILDEN: Året är snart slut, nya planer smids

Som vanligt när jag tittar igenom mina bildskördar i slutet av året så tycker jag att det känns för påvert. Samma sak gäller såklart för 2020. Jag borde ha fotograferat betydligt mera. Borde också ha ansträngt mig hårdare för att utvecklas och för att bli bättre. Jag är med andra ord ganska självkritisk. 

Samtidigt får man väl vara lite snäll mot sig själv, för livet handlar ju inte enbart om detta att fotografera. Ja, tänk vad mycket annat intressant som finns. Det är helt enkelt allt för lätt att slitas mellan diverse frestelser och möjligheter. 

Ändå är jag så oerhört tacksam över att jag en gång i tiden upptäckte det här med foto. För få saker ger mig så mycket tillbaka. Det är en kärlek och ett engagemang som troligtvis aldrig kommer att sina. Och även om jag ibland hamnar i svackor så återvänder alltid behovet av att ägna mig åt fotografins ädla konst. Det sitter helt enkelt väldigt djupt och har blivit en stor och viktig del av min identitet.  

Just därför har jag lite planer inför 2021. Ska bland annat intensifiera mitt projekt om Akalla, fortsätta att gatufotografera (självfallet, som konungen brukar säga) och även göra en del film. Sedan kan det nog börja dyka upp ett antal nya poddavsnitt från min sida. Ja, och kanske något mer. Vi får se!

I den här bloggposten bjuder jag i alla fall på ett gäng bilder från året som har gått. Det blev ju i alla fall något. Vill också passa på att önska alla fotovänner en riktigt God Jul och därefter ett Gott Nytt År!

Slutligen! Längst ner under bilderna ligger några inspirerande filmtips som jag tycker är väl värda att spana in under ledigheten. 

Filmtips

SE BILDEN: Jag vill också ha en renodlad kamera, som Mikael Good

Mikael Good skrev nyligen ett uppmärksammat blogginlägg om att moderna kameror har blivit alldeles för avancerade för många av oss. Eller, rättare sagt att de är överlastade med funktioner och knappar som inte riktigt går att stänga av och välja bort, vilket försämrar användarupplevelsen.  Jag har själv skrivit något liknande om saken och håller därför med Mikael Good till punkt och pricka. 

En del undrar hur något sådant ska gå till eftersom vi fotografer har så många olika behov och preferenser. Mitt förslag är att kameratillverkarna ännu mera börjar betrakta kameror som datorer, vilket de ju faktiskt också är. Med ett sådant mindset borde de i ännu större utsträckning kunna överlåta till användarna hur de vill konfigurera sina kameror. Ungefär som det går att bestämma vilka funktioner en smartphone ska ha genom att installera olika appar.

Vissa tycker att diskussionen är meningslös och påpekar att kameror redan idag går att anpassa i hög grad. Detta stämmer visserligen. Men, för mig handlar det om att få en optimal och renodlad användarupplevelse. Ja, faktiskt en form av minimalism. Genom att skala bort oväsentligheterna och kluddet som stör bli det helt enkelt lättare att fokusera på det du vill uppnå.

Det här borde vara möjligt för kameratillverkarna att fixa. Frågan är väl bara om behovet är så pass stort att de ens orkar bry sig? Förmodligen inte, är min gissning. Men, om dessa möjligheter hade funnits skulle jag ha ställt in min Fujifilm X-Pro2 ungefär enligt nedanstående. Allt för att få till en ur mitt perspektiv så bra gatufotokamera som möjligt. 

- De grundläggande funktionerna (bländare, slutartid, ISO, exponeringskompensation, autofokus och spaken som skiftar mellan optisk och elektronisk sökare) skulle jag låta vara som de är. Samma sak med menyknappen, liksom knappen för view mode. 

- En knapp skulle sedan dedikeras till att välja AF-läge.

- En annan till att välja mellan frammatningsmetoderna.

- En tredje knapp skulle gå till blixtinställningarna.

- En fjärde skulle jag ställa in för att kunna välja filmsimulering. 

- Övriga knappar skulle vara helt avstängda, förutom play-knappen. Och när den hade tryckts in skulle kameran fungera som den gör i nuläget med möjligheten att bläddra bland bilderna, starta den trådlösa kommunikationen och så vidare.

- Jag skulle också dölja i stort sett alla menyer och val som inte har med bildinställningarna att göra.

SE BILDEN: Ett nytt försök att plåta människorna i orten

Husby.

För något år sedan sparkade jag igång ett fotoprojekt här i Akalla där jag bor. Min plan då var att plåta människorna, miljöerna och sådant som händer här i förorten. Men, det gick inte särskilt bra. Motivationen och den rätta glöden ville aldrig infinna sig. Nu har jag bestämt mig för att försöka igen.

På sätt och vis beror det på den här märkliga coronasituationen som vi alla befinner oss i. Eftersom jag arbetar hemifrån blir det nämligen inget pendlande till och från kneget under veckorna. Förutom det ska jag dessutom byta jobb efter sommaren och håller därför successivt på att fasas ut från min nuvarande anställning. Tillsammans har detta genererat ett utrymme som jag nu kan nyttja till att fokusera på annat. 

Akalla. 

Denna något oväntade resurs har även gett mig en välbehövlig energikick. Resultatet har blivit att jag den senaste tiden har knatat runt en hel del här i Akalla, Husby, Kista och Barkarby med min kamera. Men det är inget gatufotograferande på det där sättet som jag brukar hålla på med. Snarare är det mer åt reportagehållet. Alltså att undersöka platsen, prata med folk och i vissa lägen även fråga om lov. Jag fotograferar också mitt eget liv och människorna som jag umgås med. 

I nuläget har jag inte en aning om vad det hela kan leda till. Just nu är det mest något som känns spännande och utvecklingsbart på olika sätt. Men framförallt rolig och inspirerande. Och få saker är så bra som genuin arbetsglädje för att nå resultat. Hoppas bara att det håller i sig. 

Akalla.

Nördfakta: Min filosofi i det här projektet är att köra med en så minimalistisk utrustning som möjligt. Det betyder ett kamerahus och en fast glugg. Så här långt har jag främst använt mitt objektiv som motsvarar 35 mm i fullformat. Ovanstående porträtt är dock plåtade med motsvarande 50 mm. Kamerahusen som jag alternerar mellan är Fujifilm X-Pro 2 och Fujifilm X-T4. 

Har också valt att enbart plåta i svartvitt med Acros filmsimulering och att låta kameran sköta jpeg-konverteringen. Utöver det gör jag enbart några mindre efterjusteringar och beskärning i Photoshop.