SE BILDEN: Förortens själadödande estestik

Det finns forskning som pekar på att människors hälsa försämras av fula omgivningar. Att monoton arkitektur, brutala betongmiljöer och avsaknaden av det vackra gör något med både kroppen och hjärnan. Förmodligen även med själen, kan man anta.

Insikten om detta är knappast ny. Antikens filosofer talade om skönhetens stora betydelse för välmåendet. Hur vackra miljöer verkar främja hälsan och stimulera intelligenta tankar. Ja, till och med att en estetiskt tilltalande arkitektur gör att människor blir mer civiliserade och vänligare mot varandra.

Detta är något som jag ofta funderar på när jag rör mig i vissa urbana miljöer. Ibland undrar jag hur arkitekterna och stadsplanerarna tänkte när de bestämde hur en ny stadsdel skulle se ut. Reflekterade de över vår sårbarhet inför det fula? Eller var det bara pengarna och det praktiska som styrde?

Bilderna är för övrigt från mitt pågående fotoprojekt om Akalla. Precis som i alla andra svenska förorter finns det fula även här. Samtidigt är det bara en av alla sidor. Det vackra existerar också, men av någon anledning är det inte lika intressant att fotografera. Visst är det lite märkligt?

Motion gör dig till en bättre fotograf

Blir man en bättre fotograf om man motionerar och är hälsomedveten? Jag tror faktiskt det. En frisk kropp och ett piggt psyke ger fysisk kraft och mental styrka oavsett vad du gör. Allt hänger samman.

Själv har jag alltid varit intresserad av träning och hälsa. Även om jag också periodvis har slarvat en del och lagt på mig några trivselkilon för mycket har jag trots allt lyckats hålla mig i ganska bra form totalt sett.

Men för ett par år sedan hade jag släppt på fördämningarna alldeles för mycket. Insikten slog mig med brutal kraft när jag skulle fota ett inredningsjobb. Lönnfet och stinn krälade jag omkring på golvet hemma hos en stackars människa. Högröd i fejset, svettig, pustandes och stånkandes. Det var garanterat ingen vacker syn.

Så otränad och blobbig som jag var då har jag aldrig varit varken förr eller senare och jag insåg att det var dags för en rejäl förändring. Inte bara hade jag blivit klumpig och orkeslös, jag märkte också att jag inte klarade av att ta vissa bilder som jag lyckats med tidigare. Min fysik satte hinder.  

Därför började jag käka så kallad lågkolhydratskost. Det vill säga bort med nästan alla värdelösa och fettbildande kolhydrater och in med mera grönsaker och riktigt fett. Det gjorde susen och jag har gått från närmre 100 kilo i vikt till nuvarande 87 kilo.

Just nu känner jag mig i riktigt fin form, faktisk. Jag tar långa promenader nästan varje dag och tränar en till två gånger i veckan. Det räcker mer än väl och målet är att upprätthålla de här ambitionerna i framtiden. För jag vill fortsätta känna mig smal, frisk och stark och så vill jag ju såklart bli en bättre fotograf också :-)

Mark's Daily Apple är förresten en av mina favoritbloggar när det kommer till motion, kost och hälsa. Jag följer bland annat hans träningspyramid så gott det går.

P.S. Titta gärna på bilderna av Mark Sisson och notera att mannen är 59 år gammal :-)