SE BILDEN: Är Olympus 35 SP bara skit och är det dags för en Leica M7?

Ni som följer mina äventyr vet att jag köpte en Olympus 35 SP förra sommaren. Denna klassiska gamla mätsökarkamera började säljas 1969 och är kanske mest känd för sin skarpa optik på 42 mm, liksom att den har full exponeringsautomatik och spotmätning, vilket inte var helt vanligt på den tiden.

På grund av diverse mekande med kameran har den använts väldigt sparsamt. Men för en dryg månad sedan drog jag av ett par rullar Ilford HP5 Plus när jag och polaren Magnus Fröderberg spenderade en heldag i Uppsala för att gatufotografera under studentstadens välkända valborgsmässofirande. Igår soppade jag rullarna här hemma i badrummet och tyvärr blev resultatet delvis en fet besvikelse. 

Två saker ger mig bekymmer. Det ena är att kamerans exponeringsautomatik väljer väldigt långsamma slutartider även i starkt ljus. Kameramodellen är visserligen känd för att prioritera små bländaröppningar och långsamma slutartider, men att bilder tagna i solsken har kraftig skaknings- och rörelseokärpa verkar inte rätt. 

Med kameran inställd på exponeringsautomatik fick jag den här skaknings- och rörelseoskärpan i fullt dagsljus med ISO 400-film.

Det andra är att kameran började överexponera flera steg efter ungefär en rulle. Jag har inte en susning om vad det kan bero på. Men om jag har otur kan det vara ett elfel alternativ att ljusmätaren spökar, eller ännu värre slutaren som håller på att ge upp. 

Allt detta strulande har fått mig att fundera på om det inte är dags för mig att sluta hålla på med billigt skit som dessa gamla amatörgrunkor och istället köpa mig en välfungerande Leica M7 istället, vilket jag har funderat på ett bra tag nu. För det tär på psyket att så många bilder vaskas av en krånglande kamera. 

Jag får helt enkelt se över min fotobudget och sedan ta mig en allvarlig funderare. Det här böjar nämligen förstöra min glädje inför det analoga fotograferandet. 

Nästan en hel rulle Ilford HP5 Plus gick åt skogen för att kameran plötsligt började överexponera flera steg.

När jag fotograferar under evenemang tycker jag oftast det är roligast att vända kameran mot publiken. Jag brukar tänka på gatufotografen Henri-Cartier Bressons fantastiska bilder från Kung George VI kröning i London 1937. När Bresson kom tillbaka till redaktionen i Paris hade han inte tagit en enda bild på kungen eller kröningen, utan enbart på åskådarna. Ett val som gjorde hans bilder unika och mycket mer intressanta. 

Inte sällan är det barn och ungdomar som skapar de allra mest bildmässiga situationerna. Samtidigt kan det snabbt leda till negativa reaktioner och ifrågasättande när man fotograferar yngre personer, vilket gör att man ibland hindrar sig själv från att knäppa. Samtidigt kan jag förstå att det kan bli så i vår tid med internet och sociala medier, där bilder kan spridas snabbt på ett ofördelaktigt sätt. Men den här gången inträffade tack och lov inget sådant.  

Polaren Magnus med sin moderna och välfungerande utrustning. 

SE BILDEN: Första bilderna med min nyfixade Olympus 35 SP

Ni som läste mitt förra blogginlägg vet att jag nyligen höll på att förstöra min Olympus 35 SP. Efter att ha skruvat isär kameran fick jag inte objektivet att fokusera korrekt och jag var mer eller mindre redo för psykakuten innan jag efter flera dagars svettigt meckande löste dilemmat.

När jag tillslut var någorlunda säker på att jag hade fått mätsökarmekansimen att lira ihop med gluggen åkte jag in till Stockholm city för att riva av en rulle. Jag tog fler testskott på skyltar och annat än riktiga gatufoton, men jag fick i alla fall till bilderna som ni kan se här.

Hursomhelst så gillar jag kameran väldigt mycket. Den har ett förhållandevis litet och smidigt format och en hygglig sökare. Kameran har full exponeringsautomatik, spotmätning och exponeringslås. Den nu för tiden högst ovanliga brännvidden på 42 mm är dessutom förvånansvärt trevlig och mångsidig. Utmärkt för både gatufoto och för porträtt. 

Jag gillar också karaktären på gluggen. Den är inte lika skarp och krispig som mina Pentaxobjektiv, eller ännu mindre mitt Voigtländer Ultron som sitter på min Leica – men jag tycker ändå att objektivet har en mycket trevlig stuns.

Det ska bli kul att plåta mer nu när jag vet att kameran fungerar som den ska. Bilderna är för övrigt fotograferade med Ilford HP5 Plus. En film som jag börjar uppskatta mer och mer. 

SE BILDEN: Nära att förstöra min klassiska mätsökarkamera

Själv är bäste dräng, heter som bekant ett gammalt välkänt uttryck. Med det i åtanke gav jag mig nyligen på att skruva isär min Olympus 35 SP som jag köpte i somras eftersom den var i behov av lite småfixande. 

Först demonterade jag objektivet för att rengöra linselementen och det var ganska okomplicerat. Sedan skruvade jag bort toppkåpan för att putsa speglen och glasen i sökaren och det var också förhållandevis simpelt.

Men sedan gjorde jag en dum grej – jag tog bort hela mätsökarmodulen för att se om jag kunde komma åt att rengöra helicoiden (gängan som får objektivet att åka fram och tillbaka när man fokuserar).

Att ta bort den var lätt som en plätt (så brukar det ofta vara), men när jag skulle sätta tillbaka skiten började helvetet. Hur jag än gjorde fick jag nämligen inte fokusen att fungera korrekt igen. Antagligen för att jag av ren nyfikenhet hade snurrat på några skruvar för att se vad som skulle hända (oerhört korkat, jag vet). 

Till slut lyckades jag dock få ihop kameran, men det var först efter flera dagars meckande, grubblande, googlande, sömnlösa nätter och två massiva psykbryt där jag fick ta långpromenader i skogen för att lugna ner mig.

Jag är förvisso hyggligt händig, men att sitta och fibbla med små mekaniska pryttlar och millimeterstora skruvar är definitivt inte min grej. Så detta gör jag inte om i första taget.

Hursomhelst så innebär fadäsen att jag inte har hunnit ta några bilder med kameran. Men nu när den är fixad ska jag trots allt försöka hinna med att riva av en rulle relativt snart. Till dess får ni nöja er med de här bilderna som är knäppta med min Pentax LX, 35 mm och Ilford HP5 Plus.

Slutligen så blev jag och Fotosidans redaktör Peter Wiklund nyligen intervjuade av Magnus Fröderberg om varför vi gillar analogt foto. Det blev ett kul samtal som ska läggas ut på Fotosidan poddradio. Håll utkik efter det om ni är intresserade av ämnet.

Efteråt gick Magnus och jag på Kulturhusets vernissage av Lars Tunbjörk-utställningen Landet utom sig. Visserligen har jag sett hans bilder ställas ut många gånger tidigare, men Tunbjörk är Tunbjörk och jag kan därför varmt rekommendera ett besök.  

SE BILDEN: Idag är det Bressons och min födelsedag

Jag misstänker att detta säkert kan framstå som lite löjligt, men idag är det min födelsedag. Men inte bara det, självaste Henri Cartier-Bresson fyllde också år den här dagen på året. Vi är alltså båda födda den 22 augusti. 

Detta kan omöjligen vara en slump, brukar jag tänka när jag höjer ett glas franskt vin till skål under födelsedagsmiddagen. Det måste vara ett tecken från Gud. Vederbörande har skickat en tydlig signal till lilla mig som jag bör beakta seriöst.

Nej, så tänker jag givetvis inte alls. Jag driver med er nu. Fast lite kul är det ändå att dela födelsedag med gatufotografis fader, som han ibland kallas (även om det påståendet inte är helt sant). 

Nåväl, nog om detta!

Under semestern för några veckor sedan hittade jag en skön liten kamera i en second hand-lada utanför Ängelholm. Nämligen en Olympus 35 SP. Ni som kan era gamla klassiska kameror vet direkt att detta är fina grejer.

Vissa menar att det kan vara den bästa mätsökarkameran av det här slaget som någonsin har tillverkats. Om det stämmer eller ej, låter jag vara osagt. Just nu håller jag i alla fall på att testköra kameran och så fort jag har klämt av några rullar återkommer jag med en rapport. 

För övrigt har mitt gatufotograferande gått på sparlåga det här året (därav så få blogginlägg). Framförallt på grund av min lilla son på snart tre år som tar musten ur sin gamla pappa. Jag älskar honom förbehållslöst, men han lämnar helt klart allt för lite energi över till annat här i livet.  

Samtidigt känner jag ändå att fotolusten börjar återvända. Kanske beror det till viss del på köpet av Olympusen. I morgon ska jag exempelvis till Rinkebyfestivalen och knäppa några bilder. Det ska bli intressant. 

P.S. Bilderna i inlägget har inget med texten att göra utan är de få ovisade bilder som jag har lyckats skrapa ihop från senaste året.