Viktigt är väl viktigt, eller är det egentligen av vikt?

Det var en gång en man som uppfann fotografin. Ett och ett halvt sekel senare pratade en massa människor om allt som var så viktigt med detta. Fast är det egentligen inte så att allt det där som är så viktigt bara är något vi själva har hittat på? Eller?

Ja, så brukar jag tänka i mina mest cyniska stunder. För om det är något vi människor är väldigt bra på så är det att göra saker så himla viktiga. Det kan vara den där överambitiösa kollegan på jobbet som tycker det är viktigt att ett speciellt dokument kommer till – annars är det katastrof. Om några år kommer den personen att ligga och ruttna i sin grav. Vad är vikigt då?

Samma sak med foto. Det om något kan vara extremt vikigt. Ett faktum varje fotograf måste känna och förstå ända in i märgen. Men hur har människan klarat sig i UTAN fotografi i 125 000 år? Det kan man verkligen undra. Fast det verkar ha gått alldeles utmärkt. Faktiskt!

Nåväl, nåväl. I det här blogginlägget kan ni se ett par bilder från min senaste rulle. De är såklart extremt viktiga. Helt avgörande för mänskligheten…

Jag slänger med ett par arty farty-bilder också när jag ändå är i gång. Det var länge sedan nu. Man kan säga att det är växttema.

Gatufoto vid tolvslaget - en blixtrande idé!

Igår bestämde jag mig för att avsluta det gamla året och inleda det nya med lite gatufotograferande. Så när vi gick ut för att titta på fyrverkerierna vid tolvslaget monterade jag blixten på min Canonet QL17 och hängde kameran runt halsen.

Det roliga med min gamla Canonet från 70-talet är att originalblixten bara har ett läge – nämligen fullt blås. Exponeringen styrs sedan av kameras automatik genom att bländaren justeras. Eftersom den lilla blixten är förvånansvärt kraftfull trots sin litenhet och ålder betyder det att bländaren ofta hamnar mellan f 8 och f 16 med fyrahundrafilm i burken. 

Alltså kan man ställa in hyperfokalavstånd och få okej skärpa rätt igenom bilden. Ett väldigt lätt, snabbt och smidigt sätt att plåta på med andra ord. Upp med kameran och pang på avtrycket. Bild direkt! Noll fördröjningstid, utom den som finns inbyggd i fotografen själv då.

Självklart kunde jag inte låta bli att tänka på den mycket speciella gatufotografen Bruce Gilden som har som signum att köra upp kamera och blixt i fejset på folk. Men jag insåg snabbt att det bara finns en Bruce Gilden och alldeles för många usla kopior och jag tänkte inte bli en av dessa. Så jag försökte göra min egen grej.

Hursomhelt så var det riktigt kul att glida omkring bland alla nyårsfirare och knäppa bilder. Jag rekommenderar verkligen alla fotografer att testa det någon gång. Folk brydde sig inte ett dugg att jag tog bilder. Om det över huvud taget blev någon reaktion så var det skratt, ljudliga skålanden och höjda champagneflaskor. Och det kan man ju stå ut med. 

När jag skannade in bilderna tänkte jag att detta var så kul att det kanske är embryot till något slags framtida projekt, eller en utveckling av mitt nuvarande gatufotograferande. Med lite mer fokus skulle det nog gå att jobba vidare med den här sortens bilder och få till bra grejer. Det tåls i alla fall att funderas på…

Slutligen önskar jag er alla en riktigt god fortsättning på det nya året!

Devalverar bloggandet ditt fotovärde?

När jag fotobloggar börjar jag nästan alltid med att först skriva texten. Sedan går jag igenom mitt fotoarkiv för att hitta ett gäng bilder som passar. Självklart försöker jag välja ut några av mina absolut bästa alster, men på tok för ofta är det både andrahands-, tredjehands- och till och med fjärdehandssorteringen som gäller.

Förklaringen till detta är simpel. Det är betydligt lättare att skriva nya blogginlägg än att ta nya bra bilder. Ett faktum som tvingar en att gräva djupare och djupare i bildbanken för att undvika onödigt upprepande i bloggflödet.

Ibland funderar jag på om det är så vettigt egentligen? Inte minst när man tänker på hur framförallt äldre generationers fotografer brukade resonera. ”Visa aldrig dina dåliga bilder”, hette det. Något jag nog gör ganska ofta, tyvärr. Eller dåliga och dåliga, snarare handlar det om bilder som jag inte är särskilt nöjd med.

Går det att komma runt detta då? För blogga vill man ju! Personligen har jag inget bra svar. Kanske borde man bara visa sina bästa bilder och dessutom nöja sig med ett färre antal i varje inlägg. Risken är väl bara att det blir tjatigt och händelselöst för folk som läser. En stor del av nöjet med bloggar är ju trots allt att det är nya grejer varje gång.

Nåväl. Jag väljer i alla fall att illustrerar det här inlägget med bilder ni redan har sett (om ni följer min blogg). För jag har faktiskt inte ens några fjärdehandsbilder att visa just nu.

För övrigt håller jag på med en slags guide som jag snart är färdig med. Den handlar om gatufoto i en småstad och i den har jag samlat lite tankar och erfarenheter från mitt gatufotoplåtande här i Karlskrona.

Guiden består av 16 A4-sidor med texter och bilder och jag tänkte att den ska vara fri för kopiering och spridning både i utskrivet format och som PDF. Det återstår dock lite formarbete innan jag är helt nöjd, men här under kan ni få er en tjuvtitt. Vad tror ni? Kan det vara en intressant sak?

Nysoppad film med bilder från julstreetan

Idag har jag blaskat en rulle film i badrummet. Det är några månader sedan sist och jag kände mig nästan lite ringrostig, men jag klarade mig utmärkt. Inga fatala missöden inträffade och i den här bloggposten kan ni se några av bilderna.

Sedan slutet av september har mitt gatuplåtande i praktiken legat nere. Dels var jag lite blasé på hela saken efter att ha fotat ganska intensivt sedan början av året, och så uppmuntrade ju inte den annalkande vintern verksamheten direkt.

Men – den senaste tiden har faktiskt ett visst sug uppstått och jag bestämde mig därför att ladda Canonsjuan med en rulle T-MAX 400. Jag tänkte att det trots allt kunde vara lite kul med ett gäng gatufotobilder tagna under vinterhalvåret också.   

Det kändes förvånansvärt bra och faktum är att jag nog ska försöka hinna med en eller ett par rullar till nu under jul- och nyårshelgerna. Så länge vädret är så här bra funkar det faktiskt att gatufota även om dagarna just nu är som kortast och därmed ganska skumma. Men en 250-dels sekund och bländare 4 är helt okej. 

Detta kommer för övrigt att bli sista blogginlägget innan jul så jag passar på att önska er en riktigt trevlig helg! Själv ska jag ladda upp med de sista nödvändiga grejerna under morgondagen. Förutom mat i stora lass så blir det några julöl, glögg såklart, något sött vin som passar till risgrynsgröten och kanske kostar jag rent av på mig en flaska konjak som jag tänker ha till kaffet. Och kaffe dricker jag ofta.  

GOD JUL!

Fotografiska regler och traditioner – är de inte bara onödiga?

Vad ska vi fotografer med regler till egentligen? Resulterar det inte bara i att vi tänker ”inside the box” om vi ska låta sådant bestämma över vårt fotograferande? Och måste man inte bryta mot traditionella förhållningsätt för att utvecklas och vara modern? Eller?

Ja, ovanstående tankegångar stöter man på lite nu och då i debatten om foto. Personligen tror jag inte på det resonemanget. Ett förhållningssätt eller en regel blir bara hämmande om man tillåter det. Man kan lika gärna låta saken verka till ens fördel.  

Låt oss jämföra med det skrivna ordet. Jag kan till exempel formulera mig så här:

Ska bara vi förhållningssätt och måste och bryta sådant till. Blir det mot för att utvecklas och inte bestämma låta vara modern? Vad? Eller? Med att traditioner regler, vi tänker om vi ska principer egentligen? Över vårt fotograferande man inte ”inside the box”.

Det är exakt samma ord som i första stycket. Jag har bara struntat i alla de regler som existerar för det svenska språket. Självfallet blir det snömos för alla som försöker läsa. Men istället för att göra på det här sättet kan jag använda språkets regler för att formulera mig bättre, tydligare – mer begripligt.

Men traditionella förhållningsätt då? Är de inte bara hämmande och bakåtsträvande. Samma sak här, menar jag. Väljer man att låta dessa bli begränsande så blir de begränsande. För det går ju också att dra nytta av tidigare generationers arbete och tankegångar. Varför uppfinna hjulet på nytt? En idé som växte fram på 30-talet behöver inte alls vara omodern eller ickefunktionell i vår tid.

Det gäller alltså att sortera bort rätt saker och utveckla sig på ett smart sätt. Att bara kasta allt över bord och sedan tro att man är modern funkar nog inte så bra. Så enkelt är det förmodligen inte.