Gatufoto med vidvinkel
Gatufoto handlar ofta om närgångna människoskildringar. Hur fotar man omärkligt så nära att man samtidigt kan vidröra någon? Det ställer uppfinningsrikedomen på prov och känns nästan som något slags "närkamp".
Äger ett Sigma 10-20 mm som jag ställde in på 10 mm på min 7 D. Trängseln i Gamla stan på Västerlånggatan eller runt Slottet under högvakten är perfekt för sån här fotografering. Kameran på bröstet. Fotografering på cirka 30 cm avstånd ger närgångna och bra gatuporträtt. Så här jobbar dom stora förebilderna för mitt gatufoto.
Placerad vid en soppelle dök en samlare upp. Han reagerade inte på att bli fotad flera gånger när han sökte igenom innehållet.
Hade hunden intagit en tvårättersmiddag och sov nu mätt och belåten utanför restaurangen? Eller var det bara en sömnig hund som fick nöja sig med en skål vatten medan ägaren satt inne på restauragen och smörjde kråset?
Här kunde jag hålla kameran över hunden på raka armar och ta bilden. Som regel behöver man inte titta i sökaren med 10 mm brännvidd. Med högt bländartal och kort exponeringstid fastnar allt på bild
I de trånga gränderna kan man med vidvinkeln komma åt större utsnitt som i den här bilden. Beskriver lite av de traditionella könsrollerna kanske - mannen som jobbar och sliter med försörjningen medan kvinnan ...........
Här är några trötta turister som hänger vid Västerlånggatan. Tacksamma motiv. En instruktiv bild kanske då man skymtar mitt huvud vid kvinnans axel. Tittar oskyldigt framåt men riktar min kamera mot dem.
Eftersom det var vid lunchtid drog jag mig upp mot Slottet för att finna lämpliga motiv bland turisterna vid högvakten.
Högvakten ligger inte inom mitt intresseområde. Den som vill veta hur den tedde sig den dagen hänvisas till Tommy Anderssons blogginlägg. Men hans information var bra. Undrade nämligen varför högvakten bar underliga uniformer. Och varför blåsorkesten hade sån stuns och flås i takten......dom var norrmän.
Nästa bild är inte så märklig. Några turister som satt vid obelisken och språkade. Det intressanta är mannen uppe till vänster i bild. Om honom handlar fortsättningen av bloggen.
Jag upptäckte att han från sin uppskjutna plats liksom taktfast dirigerade orkesterna med ett saligt leende. Hoppade upp bakom honom. Och där framför Storkyrkan spelade den norska militärmusikkåren inför oss. Och mannen levde sig in.
Det är mycket trångt här på sockeln så jag kunde inte få med någotav hans ansike. Jag gjorde ett försök med att hoppa upp på nästa avsats på sockeln. Då blev bilden så här. Om jag inte läst Tommy Anderssons blogginlägg hade den här mannens entusiasm var obegriplig. Besök av en norsk militärorkester på Slottsbacken bör ju vara något extra för en som gillar militärmusik.
Nåja, jag klättrade ned igen och inväntade ett tillfälle där han åtminstone visade lite av sin profil. Vid det här laget upptäckte jag att många japaner riktat sina kameror mot oss uppe på obelisken.
När orkestern slutat spela vände han sig mot mig. "Härlig musk" utropade han. Jag höll med. Vi pratade lite om foto. I handen höll en en analog Chinon. "Ha en bra dag" sade mannen plötsligt och skuttade ned från obelisken och försvann i folkhavet. Hade velat haft en porträttbild men missade chansen. Noterade också att jag rörde mig inte lika flinkt som honom.
Såna här skildringar kan bara få till med 10 mm brännvidd.










Man tackar för ovationen. - Nilserik
http://www.herrang.com/teachers/dawn-hampton
Henne har jag träffat flera gånger. Var hittade du henne? Du kanske varit lindydansare i ett tidgare liv, med tanke på alla lindy bilder du tagit på senare tid ;-)
Otroligt!
Nåt Lindyhop står i telepatisk förbindelse på ett för mig omedvetet sätt. Och du är dess uttolkare. Intressant att läsa om henne. Träffade henne på Västerlång. - Nilserik
/Sven
Tackar Sven. - Nilserik
Kände också igen Dawn Hampton direkt. En oerhört cool dam! Var på inspirationslektion med henne på Herräng förra året. Den glädje hon förmedlade är svår att beskriva. Drygt 80 år, men när hon sätter på Count Basie - Splanky, och börjar "fuldansa" så blir man nästan kär. Fick också med mig ett par OK bilder av henne därifrån.
Kul du gilla bilderna. Vid gatufoton försöker man fånga personligheter. Intressant att få bekräftat att hon verkligen är en sådan människa. Så du är också en dansare? - Nilserik
Tja, jag harvar runt på nybörjarnivå ännu, så dansare vet jag inte om jag vågar kalla mig, men skoj är det. Dansar du lindyhop?
Radera gärna min första dubbelpost.
Dansar inget alls - allraminst Lindyhop. Fick först reda på att det finns nåt som heter så då jag la ut en gatufotobild där jag upplystes om Lindyhop. Verkar trevligt i alla fall. Då gjordes ett blogginlägg om bilderna med Lindyhop. - Nilserik
Kul att se att du jobbar på att komma så nära. Jag har inte provat detta Sigmaobjektiv men ju fler bilder jag ser av dess användare desto mer blir jag sugen på att skaffa mig en sådan glugg eller annan med dito brännvidd.
Väl mött/
Robert
Köpte Sigman billigt för några år sen. Efter Lenscorrections i ACR blir bilden väldigt bra. Det finns nog bättre men samtidigt är dom mycket dyrare. Så objektivet får hänga med till den dag man kanske byter till fullformatare. Tack för trevlig kommentar. - Nilserik
/Janne
Bilderna blir lite speciella med mycket vidvinkel. Dom där bilderna på slutet blev lite kul med han som gillade militärmusik. - Nilserik
Man tackar, Malin. - Nilserik
/Torbjörn
Närporträtt med vidvinkel blir lite speciella. Tackar Torbjörn. - Nilserik
Tack Mats för en trevlig kommentar och för att du uppmuntrar mina vidvinkelförsök. - Nilserik