Våga cykla i London

Cykling är ett trevligt sätt att transportera sig på. I mitt villaområde finns fina cykelleder separerade från biltrafik. I London råder raka motsatsen. Här är det fullt av våghalsiga cyklister som vimlar runt i den täta trafiken.

Några gånger har jag försökt ta mig fram med bil i London. Det har varit fasansfulla upplevelser. Hur ska det då inte vara för en oskyddad cyklist.

Stationer med hyrcyklar har dykt upp och verkar flitigt utnyttjade. Jag kan tänka mig fördelarna med hyrcykel för kortare sträckor på de trånga gatorna i Soho där trafiken är sparsam.

Mannen som beundrar den nya vinröda Ducatin är försedd med en sån där hyrcykel. Misstänkar att ägaren sitter vid bordet. En bild som jag för övrigt la ut i gatufotopoolen igår.

Stöldsäker parkering av egen cykel innebär problem. Den ena parkeringen är nog rätt säker. Överallt  ser man liknande konstfulla installationer av stöldsäkert parkerade cyklar. På nästan varenda staket eller gallergrind finns anslag om att cykelparkering är förbjuden och att fastkedjade cyklar transporteras bort.

I East End där jag brukar bo vid ser man vanliga motionscyklister under helgerna. Trafiken är som regel stillsam under lördagar och söndagar. 

Som gatufotograf gillar jag att dokumentera cyklisternas liv och leverne. Dom lever sitt eget lite märkliga urbana liv på gatorna.

För den som älskar kaviar och löskokta ägg

Så här framåt hösten känns det viktigt att lägga tid på en omsorgsfullt lagad söndagsfrukost. Där ska givetvis finnas kaviar och löskokta ägg. Havregrynsgröt, rostat bröd, kaffe, skinka, sill, ost och marmelad är också nödvändigt.

Själv äter jag som regel mina ägg och en klick kaviar med en vanlig rostfri sked. Mina föräldrar var noga med att använda särskilda äggskedar av plast då de inte gillade metallsmaken,

Vid mitt senaste besök i London gick jag förbi en ärevördig gammal affär där man tillverkar och säljer käppar och paraplyer. Där fanns små set med äggskedar tillverkade av horn i skyltfönstret.

"Horn Spoons - Any true connoisseur of caviar or soft-boiled eggs will tell you that nothing taints the flavour like metal. Horn on the other hand will offer you an unrivalled purity of taste due to its taintless quality"

Ett budskap till finsmakare.

Min hustru var inte ett dugg imponerad utan frågade frankt om hornskedar går att köra i diskmaskin. Det går dom nog inte och inköpsfrågan var därmed avklarad.

Men mina föräldrar hade rätt i alla fall (som i mycket annat). Metall förstör smaken på kaviar och ägg. Och kanske det går lika bra med plastskedar. Fördelen är ju att de är mycket billigare och går att köra i diskmaskinen. Eller kanske man missar nåt  när man inte äter frukostägget med hornsked?

Till höger om skylten på bild ligger en kam tillverkad av ben och en snygg handborste.  Kammar tillverkades förut av ben eller horn. Numera används bara plast. Och man köper en påse kammar för några kronor. Men det finns förstås såna som påstår att inget går upp mot en äkta gammaldags kam.

Den som är i London kan shoppa loss i den här affären. "James Smith o Sons" har varit i samma familjs ägo sedan 1830. Där säljer man egentillverkade käppar och paraplyer i ett otal olika modeller.

En bild från ett vykortställ några kvarter därifrån. Ord för den som som väljer att pyssla om sig själv.

Publiceras som gatufotograf i Japans största fototidning

Kontaktades av en medarbetare på Capa Camera. Han hade sett mina bilder på deviantArt och ville skriva en stor artikel. Det kändes hedrande då Capa Camera tydligen är Japans största fototidning.

Det blev tre helsidesuppslag i tidningen. Bildurvalet gjorde Capa Camera efter de fotografier som jag lagt upp på deviantArt. Där har bilderna har blivit rätt många vid det här laget.

Först publiceras bilderna i den kinesiska upplagan av tidningen och sedan eventuellt i den japanska. Tyvärr fattar man inget av textinnehållet i artikeln men vi kommunicerade på engelska givetvis. 

Dessutom betalar tidningen ett rejält honorar för min medverkan. Det är man inte van vid.  Fototidningar och konstmagasin där jag medverkat brukar inte betala ett öre. Annorlunda är det givietvis när man kontaktas för konkreta fotouppdrag.

Här följer bilderna som Capa Camera valde ut och publicerar. Smickrad av bildurvalet som jag känner speglar olika sidor av mitt gatufotande.

Den första bilden "Supervisor" presenteras stort på ett uppslag på två sidor."In Berlin inside the German Bundestag I looked up into the ceiling. Was stunned by the architectural lines and the little man who seemed to rule the whole scene. Given permission to several societies around the world working against the Surveillance Society to use this picture in their work."

En bild "Art Dealer" från en antikmarknad i Budapest som jag tog när jag gick förbi ett stånd.

"The Flea" kan man kalla den här bilden som är tagen i Rom. Vi väntade på bussen tillsammans.

"Boy and Dog" skildrar cafélivet på en gata i Paris.

"Underdog" är en slags "Elliot Erwitt bild" som jag upptäckte i London. Stack ned kameran under parksoffan och tog bilden.

"Fakir Fashion" är en slags modebild från Rom.

"Feeding Time" från Las Palmas.

Slutligen en bild "Mixed Legs" från Rom med Fontana di Trevi i bakgrunden.

Gillar det fina urvalet som presenterar väl urbana europeiska perspektivet för en kinesisk eller japansk publik.

Alla de här bilderna har jag lagt upp i gatufotopoolen - några av bilderna har blivit väl kommenterade, några har fått enstaka kommenterar och ett par inga alls. Preferanserna hos olika publiker varierar som vanligt.

Ibland funderar man över en gatubild

Ofta väcker en bild frågor som sätter fart på fantasin. Det finns inga svar - de som agerade i bilden är långt borta och omöjliga att spåra. De har nog själva glömt bort vad som hände. Det var vare sig viktigt eller intressant. Bara hos fotografen och kanske hos betraktaren väcker det tankar.

Här står en man med ett stort träd och pratar med en polis. Bilden är från Rom och tagen i våras. Kanske ett alldagligt samtal. Polisen undrar vänligt om trädet är tungt eller så. Eller så är något mer dramatisk i görningen.

En bild från Krakow från i början av september i år. Den unga damen har vingar. Hon har en tankfull min och ser trött ut. Men varför den underliga klädseln? Kanske hon väntar på någon. La upp bilden i gatufotopoolen för ett par dagar sedan.

Åtminstore jag undrar vad flickan tänker på. Hon har hittat en bekväm om än annorlunda plats vid en av de stora pelarna vid Peterskyrkan i Rom att vila på. En bild från i våras.

Oftast förklarar en bild sig själv. Det finns inga lösa trådar som behöver knytas ihop - det föder inga reflexioner eller sätter fantasin i rörelse.

Klasskampens kamp

Den våldsamma anarkistgruppen "Class War" slog till förra helgen mot ett hipsterställe i Brick Lane. Det fick stor uppmärksamhet. Tidningar över hela världen skrev om det. Varför gjorde man hipster till måltavla för gentrifieringen i East End?

Jag berättade om den saken i mitt förra blogginlägg och visade några bilder från Brick Lane

Till helgen planeras en ny demontration i East End. Den här gången mot sexuellt våld mot kvinnor. Målet är ett museun om Jack the Ripper som anarkisterna vill stänga.

Jack the Ripper är ett fingerat namn på en mystisk mördare som härjade i slutet på 1800-talet.  En rad bestialiska kvinnomord skedde i Whitechapel. Man lyckade aldrig finna gärningsmannen trots allt polisarbete och alla spekulationer.

Själv tycker jag ett museum av det här slaget är motbjudande. Men jag orkar ju förstås inte heller se våldsfilmer och än mindre läsa deckarromaner där våldet förvandlats till underhållning. Överdrivet blödig med andra ord. 

Frågan är om en anarkistgrupp har rätt att utöva våld för stoppa ett museum av det här slaget. Nu har ägaren gjort ett upprop till allmänheten att ställa upp i en  demonstration mot anarkisterna och till stöd för museumet. Det laddas med andra ord upp för mycket bråk i helgen.

Under mina besök i London brukar jag bo i det här området. Därför känner jag mig lite berörd av som händer här.

Och på måndag är det dags igen. Vid ankomsten får jag väl hälsa på "Jack the Ripper" och kolla om det finns något kvar av stället. Nästa helg är jag kvar i London. Ska väl ha koll på klasskampens planer. Nya upplopp är kanske på gång.

En bild på glada försäljare på Brick Lane där klasskampen slog till förra helgen. Några öl på pallen mitt i bild förklarar fröjden.

En besökare på Brick Lane med ett shoppingfynd.

Ännu en bild från det senaste besöket i London. Ett budskap som rymmer en del sanning.  Mannen i baskern var inte anarkist som levererade något hot.  Det var en fridfull herre som var djupt oroad över tidens skeenden. Nog är vi alla lite oroade idag.