Mitt fotografiska minne

Kamelia Royale

om Blomkungen Tage Andersens utställning på Drottningholm.

Idag besökte vi den nya utställningen på Drottningholmsteatern. Vi var där i god tid och nästan hängde på låset. Vår strategi att komma dit medan det inte var för mycket folk höll, visade det sig. Bara en handfull av samma art medan vi var där.

Konstnären själv var där och hälsade oss välkomna men jag tog ingen bild på honom. Ni får föreställa er hur han ser genom hans verk =)

Utställningen bestod till stora delar av handgjorda blomträd. Men blommorna var äkta. Tror jag.

Som vanligt när det gäller mig så är det annat som är mer intressant.

Det här nog inte en del av utställningen utan snarare kvarglömt hjälpmedel.

Allt ljus på mig. Eller vad var det hon sa? Frun satte sig i soffan och fick en spotlight i nyllet.

Stammis. Han kanske var en berömd skådespelare på 1700-talet?

Är inte säker på att detta hörde till utställningen men tog en bild ändå.

Äntligen har jag hittat ut.

Mellanformataren

PS
En kortare version i svartvitt finns i min vardagsblogg Local ventures. Där tar jag ut svängarna lite med Silver Efex Pro.

Inlagt 2012-03-10 16:23 | Läst 9185 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Så trevligt att du inte ratar färg! Handgjorda blomträd, det var lite gåtfullt. Hur man med hjälp av dessa alster ska kunna föreställa sig konstnärens utseende, min fantasi kvaddar inför uppgiften :-)
Svar från N Thomas Meldert 2012-03-10 18:15
Jag ratar inte färg men jag tycker det är roligare med svartvitt =) Och för att föreställa sig en konstnärs utseende behövs både förutfattade meningar en rejäl portion livlig fantasi =)