Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Det går faktiskt att hitta bilder på hemmaplan

Det är inte alltid helt lätt att orka hålla igång som gatufotograf. Det är ett himla traskande för varje bra bild, så det inte så konstigt att man tappar stinget ibland och låter bekvämligheten ta över. 

På senare år har jag åkt på ett flertal gatufotoresor utomlands. Under resorna blir ett extremt fokus på fotografering – många timmar och kilometer avverkas varje dag. Här hemma tar det emot att åka in till stan på lördagen med samma tråkiga tunnelbana som jag åker till jobbet med på vardagarna. Det tar emot att gå en extra runda på stan innan jag åker hem efter jobbet. Hungern och tröttheten vinner alltför ofta.

För att peppa mig har jag tänkt på att jag alltid brukar få några bilder som jag är riktigt nöjd med från varje resa. Jag borde få kunna få till bra bilder hemma i Stockholm också om jag bara är ute lika mycket och är lika koncentrerad.

Så i fredags när jag skulle gå och se en föreställning på Operan passade jag på att ha med en kamera även om jag bara skulle gå raka vägen från T-Centralen till Operan. På Sergels torg, intill Fotografiskas igenbommade affär, såg jag en man som gick ned på knä för att be. Miljön kändes udda för en bönestund, samtidigt som han på något sätt passade in. Så knäpp, knäpp och sedan raska vidare. Hade jag istället gått med musik i öronen och inte hade haft kameran med så hade jag antagligen inte ens sett mannen.

Det finns ett inslag av tur i gatufoto. Men det gäller, precis som Stenmark, att träna och vara förberedd så att man kan ta tillvara på på turen. Ju mer man är ute, desto oftare har man tur. Ju mer uppmärksam man är, desto mindre är risken för att missa när turen uppenbarar sig. Ju mer man är säker på sin utrustning, desto ...

Igår lördag tog jag en kort tur på stan med min gatufotograferande kompis Joakim K E Johansson. Vi fann båda vädret i lite varmaste laget för gatufoto och pratbehovet var nog större än fotobehovet. Men bättre att traska runt med kameran på magen och prata än att sitta och prata med kamerorna på ett fikabord. Pratandet påverkar naturligtvis koncentrationen, men vissa saker reagerar vi båda instinktivt på, som när fyra gubbar har likadana kepsar. 

Vi hade båda andra sociala åtaganden så det blev bara cirka en och en halv timme på stan. Turen gav dock mersmak. Stockholms gatufoto har absolut motiv att bjuda på. I sommar ska jag försöka plåta mer i Stockholm än förra året.

PS. Bilderna är tagna med en Fujifilm X100F om någon undrar.

Inlagt 2017-05-28 22:02 | Läst 1890 ggr. | Permalink

"Bra bilder Magnus. Ser fram emot fler. Jag personligen gillar Stockholm med omgivningar bäst, men som du skriver det blir rätt mycket gående om man ska få något man är nöjd med. Själv har jag varit på väddö och fiskat strömming och inte plåtat något.. Men på hemvägen blev det en bild från bussen. Någon liten kamera måste alltid vara med. Vi ses säkert på stan i sommar. / Bengt H."


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Det lustigt, man borde ju vara duktig på att plåta där man bor. Här har man ju koll på alla detaljer och borde hitta vinklar och motiv. Men precis som du beskriver så blir det mer bilder när man är ute och reser.

Bilden på killen som ber är toppen! Väl fångad, precis som de lite sura gubbarna i sina lustiga kepsar.
Svar från froderberg   2017-05-28 22:26
Exakt, på många sätt att man bättre förutsättningar att lycka på hemmaplan. Lokalkännedomen är bättre och man har mycket större möjlighet att vara ut vid rätt tid. Kul att du gillar bilderna.
Ja Magnus du hittar då ögonblick och det gör du förbannat bra.
Förstår att det tar tid/tålamod att hitta alla dessa.
Lotta står bakom och säger: Imponerande. Jag håller med.
Bra bilder Magnus, du lyckades betydligt bättre än mig den här gången. Jag pratade nog för mycket :-)

Håller med i din analys. Med bättre motivation borde det gå att sätta fler bra bilder även på hemmaplan. Kanske skulle man testa att bete sig som när man är ute och reser? Alltså ge sig ut en heldag och verkligen vara inriktad på att fota.
Gatufoto e en konst i sig, att plåta med en digitalkamera och kunna skjuta 100-tals med bilder under en snabb period fick iaf mig att ledsna lite på digitalt och hoppa på analoga tåget, efter några år med film så brukar jag försöka begränsa mig till samma mängd som en 120-films rulle i 6x6 format och därmed tänka ett par ggr extra när jag väl bestämmer mig för att trycka av digitalkameran när den e med på stan =)
Det här med att ha sällskap då man fotar e knepigt! Vissa personer går det mycket bra att gå och fota med, med andra blir det bara trevligt prat! ;) Tror de som själva fotar mycket på gatan e lättare att gå med, man kan gå och småprata, men så ser man en bild, den andra ser den också men bryr sig inte, och stör heller inte fotandet!
Med andra, även dom mycket trevliga, med dom funkar det inte! ;)
Kan ha att göra med personligheter också!

Å så det gamla vanliga! Utomlands får du ofta inspiration, de e nya saker du ser, men man missar ofta det väsentliga! Man ser bara ytan! Även om den e spännande!

Hemmavid e mycket svårare av flera skäl! Hemmablind brukar man säga!
Men någon som inte e hemma där jag e hemma, brukar även hitta intressanta motiv där jag bor!
/B
Ett bra sätt att bli bättre på att fotografera sin hemmiljö på är genom att starta ett projekt som går ut på att dokumentera sin hemmaplan. Under lite mer än tio års tid har jag dokumenterat min hemstad och på sikt är det tänkt att projektet ska utmynna i en bok och en utställning.
/Mikael
I den sömniga lilla förstad till London som är mitt hem så har det hänt att jag gatufotat men eftersom jag har London så nära så är det väl korrekt att kalla den staden för hemmaplan också. Måste säga att det känns väldigt lyxigt att ha London så nära för det är i sig en fantastisk stad att gatufoto i och än så länge har jag inte kännt nån tristess eller tappande av sting!

Min arbetsplats ligger i Reading, ett bit väster ut från London, och jag har, tycker jag själv, lyckats med att ta en del hyfsade gatufoton på mina lunchraster med min lilla Ricoh GR, som följer med mig var dag.

Visst är man extra inspirerad när man åker utomlands men för min del leder den inspiration inte till fler lyckade bilder som det verkar göra för andra.

Intressant blogginlägg.

Mvh
Fredrik

PS. Kepsbilden är min favorit.
Svar från froderberg   2017-05-29 19:48
Jag trivs väldigt bra med att fotografera i London, så jag är helt klart lite avundsjuk på dig :)
Fina bilder, Magnus. Gillar de två översta, stor kontrast mellan dessa två olika trots att det är i samma stad
Bra bilder Magnus. Ser fram emot fler.
Jag personligen gillar Stockholm med omgivningar bäst, men som du skriver det blir rätt mycket gående om man ska få något man är nöjd med. Själv har jag varit på väddö och fiskat strömming och inte plåtat något.. Men på hemvägen blev det en bild från bussen. Någon liten kamera måste alltid vara med.
Vi ses säkert på stan i sommar.
/ Bengt H.
Svar från froderberg   2017-05-29 19:52
Jag har ännu inte köpt någon liten kompakt digitalkamera som kan åka med i alla lägen. Men nu har jag äntligen hittat en som jag gillar, Fujifilm X100F. Ska lämna tillbaka testexet jag lånat och får skapa ihop till att köpa en.
bassa   2017-05-30 01:09
Kul Magnus. Jag hade nog också köpt en sådan, men tyvärr är dioptrin på pluss sidan +-1 för snålt tilltaget så jag ser inte helt skarpt i sökaren.
/ Bengt H.
Jag tycker att det är slående att bra bilder ofta handlar om tur och att finnas där - just då, och att alltid ha fotoinstinkten med sig...att inte tveka inför att knäppa. Men såklart, man är ju inte med där det händer om man sitter hemma...
Första bilden är ju jättebra!
Svar från froderberg   2017-05-29 19:50
Så är det, och ändå slår det mig hur sällan jag är ute och fotograferar här i Stockholm. Vore jag ute oftare skulle jag få fler bra bilder.

Sen är vissa tidpunkter och platser mer givande än andra - så jag försöker räkna ut var och när det är mest givande att vara ute och plåta.
Med rätt inställning och fullt fokus går det att hitta bilder överallt!

:-)

Mannen som ber är starkaste bilden här. Stör mig en aning på de grön/blå tonerna i bilden. Troligen en effekt av studsande ljus. Varför inte testa med en svartvit konvertering?
Intressant och bra inlägg om den förbryllande hemmablindheten. Jag satt fast och tyckte det var omöjligt att plåta på hemmaplan alldeles nyligen. När jag var på besök och nyinflyttad plåtade jag som sjutton. Sen blev det hemma, och med det kommer bristen på brådska – man kan ta de där vardagsbilderna som betyder så mycket "sen". På resa har man inte mycket att välja på, ska det bli något så måste det bli genast.
Svar från froderberg   2017-08-20 14:18
Jag hoppas att medvetenhet om det här kan motverka. Lycka till med plåtandet!
  • Intresse - Action / Äventyr
  • Intresse - Gatufoto
  • Intresse - Sport / Motorsport