Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Fotoklubbens hemliga teckenspråk

I år firar jag 25 år som fotoklubbist. Det var min pappa som tog med den fotointresserade 13-åringen till Malmö Fotoklubb och Leicaklubben i Malmö där han var medlem.

Direkt lade jag märke till hur man snackade om varandras bilder. "Kanske du skulle skära bort lite där?", "Kanske bilden borde visas spegelvänd?". Medlemmarna satt med händerna i luften för att prova olika beskärningar.

I min nuvarande fotoklubb, Enskede fotoklubb, är det ovanligt att de egna medlemmarna ger kritik på tävlingsbilderna. Det brukar vara en professionell fotograf som anlitas för att vara domare och de pratar bara sällan så.

Ikväll provade vi att ge förhandskritik på bilder som medlemmar överväger att lämna in till Riksförbundet Svensk Fotografis årliga rikstävling. Då kom beskärningshänderna upp i luften några gånger. När jag satt i mörkret och tittade på bilder så började jag att fundera.

Det är lätt att leta fel i en bild, men det får inte ske i brist på något annat att säga. Kritik handlar även om att ta fram de positiva kvaliteterna i en bild. Risken är att idealbilden blir en bild som det inte finns något negativt att säga om.

Tack och lov visade församlingen mognad och insikt när de gav positiv kritik till flera bilder med starkt innehåll, trots sneda horisonter och dylikt. Styrelsen hade dessutom i förväg skickat ut några råd om bildkritik signerade Göran Segeholm.

Nu menar jag inte att det är fel att se kritiskt på hur bilder beskärs, men ofta handlar det om att försöka rädda en bild som ändå inte är så stark. En gammal kompis från Malmö Fotoklubb har varit fotolärare i Lund under flera decennier, han berättade att elever ofta slet med halvbra bilder i datorn eller mörkrummet för att rädda dem. "Gå ut och ta nya bättre bilder istället", sa han.

Men visst måste man vara lite självkritisk också. När jag började fotografera så tog jag mina 10x15-kopior och la i farfars gamla avmaskningsram. Jag ritade ut bästa beskärningen och la sedan bilden i papperskäraren. Det var en lärorik process för att jobba upp formkänslan som krävs för att få till balanserade kompositioner.

Kort sagt: Ger gärna kritik, men oftast gör positiv kritik mer nytta än negativ. Även tystnaden talar. Det kan räcka så.

Inlagt 2013-01-09 00:02 | Läst 5112 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Det är jäkligt trist att hålla käft om man tycker något, men ja - det är ofta en bra idé att göra det ändå.
Svar från froderberg 2013-01-09 00:29
Så är det väl ofta i livet, men får tänka större och bita i tungan ibland. Bildkritik ger man trots allt inte för sin egen skull.
Anders F. Eriksson 2013-01-09 00:37
Visst är det så till viss del, men jag ger nog en del kritik just för min egen skull (för att jag förväntar mig något tillbaks). Det är trist när det blir tyst ...
Jag tycker om många olika slags bildkritik och åsikter. De kan vara bra och vädefulla på olika sätt i olika situvationer och tillfällen. Gillar därför inte råd om hur man kritiserar bilder som ska gälla alltid. Däremot kan det vara bra att veta att olika typer av kritik kan upplevas på olika sätt.

Det som man kan säga, som alltid är rätt, är att man ska anpassa kritiken/åsikterna efter den person man ska ge den till och den situvation bilden befinner sig i.
Svar från froderberg 2013-01-09 09:13
Jag håller med dig.
Ett mycket intressant ämne.
Verkar som om en fotoklubb kan vara en väg att välja om man vill få kritik/kommentarer.
Men visst är det så att man får vara beredd på åsikter/kritik om man lägger ut bilder offentligt, det är väl en av anledningarna? Givetvis finns det andra tankar också ;) -synas tex.
Ingen säger väl nej till positiva åsikter om bilden.
Personligen ger det mig ännu mer om man får konstruktiv kritik/åsikter om vad just den personer uppfattar.
Lätt att fastna i egna fällor och det kan vara bra att få flera ögon på det man lägger ut. (utvecklande)

Sen hur man skall och bör kritisera, det lägger jag inte någon moral på.
Tror ändå på ärlighet men är ganska övertygad på att man kan ge kritik utan att låta förmanande eller på annat sätt för nedlåtande.
Fast det är klart, lägger man ut en provokativ bild...vill man ju har starka reaktioner ;)
Själv är jag ju väldigt kritisk och måste bita mig i tungan ofta. Jag tror att det är rätt för mig att göra det för annars uppfattas jag bara som negativ och dessutom kan ju folk bli sårade.

Jag brukar ge kritik om någon verkligen frågar efter den och då är jag väldigt ärlig. Vid övriga tillfällen håller jag tyst tills jag ser något jag verkligen tycker om. Då lovordar jag istället.

Jag är ju väldigt självkritisk också, men ifall jag levde ut det eller levde som jag själv lär så hade jag ju inte publicerat en enda bild :) Man måste vara snäll mot sig själv också.
alltid kul att läsa om andra fotoklubbister på fotosidan. jag är själv ordförande för lilla klubben fk prisma i göteborg.