Redaktör'n

Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Kreativitet under stress för tidningsfotografen

Anton Corbijn kom till stan idag och gav mig ett kreativt problem.

Varje yrke har sin tjusning. Jag jobbar mest som redaktör numer och kan ibland sakna mitt gamla jobb som pressfotograf. Tack och lov blir det ändå några fotouppdrag i månaden.

Mest saknar jag att få träffa alla möjliga typer av människor, från uteliggare till skattedirektörer. En annan kul sak som jag mer sällan råkar ut för idag är kreativa bildproblem under tidspress. En del blir nog mest besvärade när det blir så, men jag stormtrivs. Det handlar kanske om ett slags hantverksstolthet - att komma hem med bra bilder sett till omständigheterna.

Idag uppstod en sådan situation under Fotografiskas presskonferens med Anton Corbijn. Underligt nog förbjöds fotografering under själva presskonferensen.  Jag tolkade det som att de inte ville att fotograferna skulle störa samtalet med reportrarna.

Så mot slutet tog jag upp min kamera och fotograferade med skärmen som sökare för att slippa störande spegelljud. Lite måste man testa gränserna som journalist. Mitt tilltag mötte inte ens en blick från Anton eller arrangörerna. Fotografiskas grundare Per Broman är fd Expressenfotograf så jag tror att han förstår.

Efter frågestunden ställde en oengagerad Anton Corbijn upp för fotografering under två-tre minuter. Det var bestämt i förväg mellan vilka bilder han skulle ställa sig. Ingen verkar ha tänkt på att han då hamnade i skuggan mellan två spotlights.

Snabbt plockade jag då upp blixtsändare och blixt. Jag ställde blixten på 105 mm utlysning trots att jag fotograferade med vidvinkel för att få en spotlight-effekt.

Jag tyckte att det blev lite fräckt med en kraftig blixteffekt.

Några andra bad honom ställa sig i ljuset. Med lite extra blixtljus blev det ännu bättre.

Med tiden får en fotograf allt fler tricks i sin kreativa verktygslåda. Det gäller att välja ett lämpligt trick och inte nöta ut det. Jag kan inte komma ihåg att jag gjort så här tidigare, men nu åker tricket ner i verktygslådan.

Jag han med ett 25-tal bilder innan tiden var ute och Anton Corbijn försvann.

Eftersom jag inte hunnit se de andra utställningarna på Fotografiska passade jag på. När jag väl kom upp till tredje våningen satt Corbijn i kaféet och intervjuades av TT-Spektra. Precis när intervjun var slut tog jag fem exponeringar. Sen kom en pr-tjej och sa till mig. Det gjorde inget eftersom jag visste att bilden satt.

När jag lämnade kaféet såg jag hur Corbijn snabbt poserade i profil för Scanpix fotograf Henrik Montgomery.

Jag skymtar 18 sekunder in i klippet... :)

Postat 2012-01-13 19:42 | Läst 3192 ggr. | Permalink | Kommentarer (25) | Kommentera

Befriande med sportfotografering

Sportfotografering är en ventil för mig. Det är få av mina sportbilder som jag får något ut av i efterhand, men det är jäkligt kul att plåta sport och därför kan jag inte låta bli. Att göra något kul är befriande och jag glömmer allt annat runt omkring för en stund.

Idag kom jag äntligen ut igen. Efter en vecka i sjuksängen var det extra skönt att komma ut i naturen och inspupa tvåtaktsavgaser. Det nog vara skönt med en vanlig skogspromenad och frisk luft, men jag får sällan en kick av plåta då.

Igår hade jag inte varit i skick att fotografera så jag lovade mig att ta det lungt denna gång. Därför tog jag "bara" med med mig två kamerahus och fyra objektiv... Jag glömde till och med blixt men fick låna en.

Förra gången gick jag hårdare in för fotograferingen med fjärrstyrda blixtar (som krånglade), tre kamerahus och fisheyeobjektiv. Jag jobbade också hårdare för mina bilder.

Förutsättningarna var också bättre för fotografering förra gången med blöta och leriga banor. Uppsala MK sköt på den här tävlingen en dag för att marken skulle frysa till och för att kunna dra om banan förbi de värsta vattenhålen. Det är mycket lättare att köra när marken är frusen. Då fastnar cyklarna inte i lera och dubben får rejält med grepp så att farten blir hög.

Jag tog inte upp min 300:a vid förra tävlingen. Nu var min tanke att fotografera med mycket med tele, att panorera och fånga förarnas blickar. Det är mer ansträngande än att kravla runt på marken med en supervidvinkel. Jag tycker också att det är skönt att variera mig. Ibland kan jag hitta nya bildlösningar bara för att jag tvingar mig att använda en viss utrustning. Jag valde också att inte fotografera inne i skogen.

Det blev en del vidvinkelbilder i det här urvalet trots allt. Det blir ju mer dramatiskt på nära håll...


Det här är FÖR nära.

Variation kan vara mer än skillnad i bildvinkel och plats. Det kan också handla om tonläge. Vissa bilder skriker ACTION! medan andra får lov att vara mer lågmälda. Det är lätt att fastna i att bara ta bilder som skriker.

För att få mina sportbilder ska få en större betydelse för mig är jag inne  på att göra sportreportage – att fokusera på personen innanför hjälmen. Inspirationen har jag fått från DN-fotografen Jonas Lindkvist som bland annat följt brottaren Ara Abrahamian. Jag vill gärna följa en enduroförare eller ett team, men jag är rädd att jag kommer att knäcka mig med för mycket jobb. Jag har nämligen redan andra projekt som jag jobbar med.


Tyvärr tvingades ambulanshelikoptern komma när en förare stöp framlänges efter att ha missat ett hinder. Det tycks ha slutat väl.

PS. På tävlingen träffade jag också en annan FS-medlen. Lena Pesula var där med man och barn. Trots det fick hon fler fina bilder. Se här!

Postat 2012-01-08 20:31 | Läst 9313 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera