Fullt upp med Nikon D800, Canon 5D Mark III och Fujifilm X-Pro1

Ta det inte som att jag klagar på mitt jobb som kameratestare när jag säger att testerna ibland styr mitt liv. Testtiden för dyra och/eller populära kameror är  tyvärr ofta kort. Det går att testa en kamera på en vecka, men det kräver att mycket annat läggs åt sidan.

De senaste veckorna har jag testat Nikon D800, Nikon D4 och Canon Eos 5D Mark III. Imorgon ska jag lämna tillbaka Fujifilm X-Pro1. Nikonkamerorna testade jag tillsammans med Martin Agfors som är teknikredaktör på tidningen Proffsfoto. Vi gick bland annat och fotograferade en handbollsmatch.

Under påsken brukar jag möta våren i Skåne eller ta den sista skidturen i fjällen. Som tur var hade jag hunnit med två skåneresor i mars och kunde ägna påsken åt Canon Eos 5D Mark III och Fujifilm X-Pro1. Det blev flera långa rundor på stan med gatufoto och lite allsvensk fotboll.

X-Pro1:an kände sig lite liten på Stadion

X-Pro1:an fungerade bäst som flanörkamera före och efter matchen.

Det stora dynamiska omfånget hos X-Pro1 underlättar när ljuset är hårt på gatan.

Fujifilm X-Pro1 väcker en del uppmärksamhet bland fotointresserade.

I jobbet ingår också att ta produktbilder på testkamerorna.

Jag gick naturligtvis inte på matchen mellan Djurgården och Sundsvall för att fotografera med Fujifilm X-Pro1 utan för att testa autofokusen hos 5D Mark III. Den har fått samma nya och avancerade autofokus som 1D X, eller nästan i alla fall.

Autofokusmodulen är den identisk men kameran kan inte leverera lika mycket ström till objektivets fokusmotor. 5D Mark III har också en enklare ljusmätare som inte kan hjälpa till lika mycket med att automatiskt byta fokuspunkt.

EOS-1D X klarar att ta bildserier på 12 bilder per sekund och mest lämpad för sport av de två. Men 5D Mark III kommer att bli väldigt vanlig bland hobby- och pressfotografer som då och då fotograferar sport.

För en pressfotograf är det frågan om det är värt att släpa på några extra hekton på vardera kamerahus var dag för att få den extra hastigheten? Med 6 bilder per sekund hos Mark III kommer säkert många välja bort de tunga 1D-husen.

Under matchen överraskades jag av hur snabb och exakt autofokusen hos 5D Mark III. Jag upplevde att den snabbade upp autofokusen i mitt 500/4 jämfört med 1D Mark IV. Jag har aldrig fått med mig hem så många "keepers" från en fotbollsmatch tidigare trots att 5D Mark III  har långsammare serietagning än min 1D Mark IV.

Här är en liten bildserie tagen med Mark III:an. Jag har fått dra ner hastigheten för att man ska hinna se vad som händer. I verkligheten går det lite drygt dubbelt så fort. (klicka ur "HD" om det går segt att ladda filmen).

På måndag ska jag tillbaka till Stockholm Stadion för att  fotografera. Då ska jag inte testa någon kamera (såvida inte EOS-1D X kommit) utan ta bilder åt Malmö FF. Di blåe möter Djurgården.

Blöt action! Kanske något för TV?

Jag har plåtat vattenpolo vid tre tillfällen tidigare. Det har uppmärksammats av den lilla vattenpolovärlden i Sverige och därför inbjöds jag och min kollega Martin Agfors att fotografera på semifinalen i elitserien i vattenpolo. Vattenpolo är ingen stor sport i Sverige, så på läktaren satt främst flickvänner och spelare i andra lag. Vattenpolo är en underhållande sport som är värd en större publik. Kanske kan vattenpolo få samma genombrott i TV som curling fått?

Som fotograf är vattenpolo väldigt bildmässigt. Det skvätter hela tiden och det råder ständigt någon närkamp. När tränaren ropar "Saccosäck, saccosäck" ska en spelare försöka tynga ner sin motståndare under ytan, tror jag. I denna sport är det okej att trycka ner motståndaren under ytan i några sekunder.

För den som inte har långa telen är det enklast att fotografera i mindre 25-meters bassänger. I stora 50-meters bassänger kommer spelarna längre ifrån en. Jag hade både ett 300/2,8 och ett 500/4 med mig, men jag hade klarat mig med bara 300:at. Det blev inte så många bilder med långtelet. Martin hade två Nikon D3 med nya 70-200/2,8 på ena och ett AF-S 300/2,8 II på andra.

Under den första matchen lyste solen och gav ett spännande motljus. Jag provade att exponera snålt så att vattenstänket skulle framträda bättre.

I övrigt försökte jag fånga ögonblick och ansiktsuttryck. Det är alltid en utmaning att variera sig.

Jag ska inte säga att jag lagt ner min själv i bildbehandlingen. Har lite dåligt med tid just nu. Det viktigaste är att bilderna kommer iväg till spelarna.

Avslutar med  bilder på Martin Agfors:

Kalla sportbilder

Att göra tre fototidningar inom drygt en månads tid gör en gravt osocial och obloggig. Idag gick ett nytt nummer av Proffsfoto till tryck. Om drygt en vecka ska nytt nummer av Fotosidan Magasin till tryck.

Så här kommer ett blogginlägg två veckor sent. Häromveckan var jag och min kollega Martin Agfors på Zinkensdamm i Stockholm för att fotografera bandy. Hammarby mot Vänersborg.

Martin hade med sig nya Sony A77 som tar 12 bilder per sekund med följande autofokus, till en bråkdel av priset för nya Canon Eos-1D X som också ska klara samma hastighet. Martin hade också med sin Nikon D3 med 300/2,8 som referens. Jag fotograferade med min Canon Eos-1D Mark IV med 300/2,8 och 500/4.

Som alla vet går det väldigt fort i bandy. Att följa spelet är svårare än i fotboll. I fotboll kan man lätt förutse många situationer, som att två personer hoppar upp efter bollen efter en utspark. I bandy flyger bollen och spelarna blixtsnabbt över plan. Men det som är svårt är också utmanande.

Jag tror att det går att träna upp sin förmåga att förutse spelet. Det tog en stund att komma in i spelet och med tanke på att detta bara är tredje gången jag provar att fotografera bandy så har jag säkert en viss förbättringspotential.

De flesta bilder tog jag på 1/1000 sekund. Jag experimenterade också med att bilder på 1/125 sekund för att få lite mer rörelse i bilderna. Helt frysta bilder kan bli lite döda i känslan.

Jag skulle kanske ha provat ännu längre slutartider?

Snart är bandysäsongen över. Jag har aldrig varit på finalen i Uppsala, men det vore kul och exotiskt för mig som lundensare.

Allsvenskan i fotboll nalkas. I år ska jag bevaka MFF:s matcher i Stockholm åt MFF. Det blir tyvärr inte så många eftersom fler stockholmslag står utanför Allsvenskan i år.

Hur gick det då för Martin Agfors och Sony A77? Det får du läsa om i nästa nummer av Proffsfoto som gick i tryck idag. Tidningen kommer ut i butik den 22 mars.

Farmors pirra ett perfekt stativ

Dagens frilansuppdrag var att fotografera personal på Reumatikerförbundet. Bland de anställda hade en liten luden figur smygit sig in. Reumatikerförbundet har tagit fram en mjukdjurs-kanin som ska säljas till förmån för forskningen kring reumatism. Nu behövde kaninen fotograferas.

Eftersom jag var där för att ta personalbilder blev det lite improvisation. Jag bad om nål och tråd. Vi sydde fast trådar som vi sedan spände fast i mina farmors gamla pirra som jag har när jag ska dra med mig en massa utrustning.

Bra jobbat Aftonbladet!

Idag skickade kungahuset ut tre nya bilder på den nya prinsessan. Bilderna var minst sagt amatörmässigt tagna helt utan vitbalansering. Enligt hovets informationschef är det en medlem i kungafamiljen som tagit bilden.

Originalbilderna (foto: kungahuset.se):

Expressen:

Aftonbladet:

Aftonbladets bildavdelning har lagt ner lite jobb på bilderna. Min tycker det är enklast att justera fel vitbalans på jpg-bilden genom att öppna dem i Adobe CameraRaw via Bridge.