Testet av Canon Eos R5 och R6 har börjat

Det är väldigt mycket snack om Canons senaste kameror och objektiv ute på nätet just nu – och det är inte alls konstigt. De nya kamerorna Eos R5 och R6 är Canons första allvarliga steg in på den heta marknaden för spegelfria fullformatskameror. Har Canon lyckats ta igen Sonys försprång?

De nya långa teleobjektiven RF 600 mm f/11 IS STM och RF 800 mm f/11 IS STM får också stor uppmärksamhet eftersom de är både relativt lätta och billiga. Att nya RF 100-500 f/4,5-7,1 IS USM kommer att prestera bra förväntar sig de flesta – det kostar ju drygt 35 tusen. Men kan de 600:an och 800:an som kostar en tredjedel prestera okej?

Vi har fått in RF 800/11 IS STM för test och kommer att se vad det går för. En första testbild på 1/125 sekund visar att objektivets bildstabilisering fungerar bra.

Canon Eos R5 med RF 800/11 IS STM, 1/125 s, f/11, ISO 640.

Med de här två objektiven används bara objektivets bildstabilisering trots att R5 och R6 är Canons första kameror med inbyggd bildstabilisering (IBIS). Det beror på att bildcirkeln som dessa två objektiv projicerar bakåt bara täcker sensorn precis. Sensorn har alltså inget utrymme att röra sig. 

Men med de flesta andra objektiv så fungerar IBIS. Dessutom i samverkan med objektivets egna bildstabilisering. Här är en bild tagen med Eos R5 och den nya och relativt kompakta och lätta RF 70-200/2,8L IS USM. Bilden är tagen vid 200 mm med 1/8 sekunds exponeringstid.

Handhållet med 200 mm och 1/8 sekund.

Bildstabilisering underlättar även vid panorering och RF 70-200/2,8L har ett särskilt IS-läge för detta. Jag testade detta under ett fotouppdrag i veckan. Bilden är tagen med 1/30 sekund.

Så här i början av ett test handlar det mycket om att få grepp om kamerans alla funktioner och hur man ska ställa in kameran. Jag har exempelvis lärt mig hur jag ska ställa in kamera för att enklast fokusera med manuellt fokuserade Canon FD-objektiv. Just det här FD-objektivet sköter dock den saken själv:

Allt är inte positivt

Det har skrivits många positiva ord om Eos R5 och R6, men även en del negativa om överhettning. Det ska vi naturligtvis särskåda i testet. Men jag har redan hittat en annan sak som inte är helt positiv. Sökaren i R5 har visserligen en högupplöst panel, troligen samma som i Fujifilm GFX 100. Men för att göra kameran liten så har Eos R5 och R6 ett mer kompakt okular som gör det svårare att se sökarbilden. Dessutom blir sökarbilden påtagligt kuddformig av distorsion.

För transparensens skull vill jag berätta att jag själv beställt en Eos R5. Det gjorde jag för över ett halvår sedan baserat på ryktena. Jag använder Canon i mitt jobb som frilansfotograf och har under 25 år byggt upp en mycket stor utrustning med ett 25-tal EF-objektiv. Det har gjort det trögt för mig att byta märke även om jag varit inne på det flera gånger. 

Med Eos R5 ser jag möjligheten att kunna utnyttja de spegelfria kamerornas unika fördelar tillsammans med de objektiv och blixtar med mera som jag samlar på mig under åren. Eftersom porträttfotografering är en stor del av min och många andra frilansares vardag så har jag sett fram emot att få en bra ögon-autofokus. Jag har låtit min son fara runt som en tok framför kameran och jag har tagit detta porträtt på min flickvän med EF 85 mm f/1,4L IS USM. I båda fallen fungerade ögonautofokusen precis så bra som jag hoppades.

Canon Eos R5, EF 85/1,4L IS vid f/1,4, 1/250s, ISO 250.

En annan sak jag sett fram emot är att kunna nyttja de nya RF-objektiven, men det får jag berätta mer om i ett annat blogginlägg.

Gatufoto-lärdomar att lägga på minnet

Det här gatufoto-året har börjat dåligt, riktigt dåligt. Trots att vi är i mitten av juni har jag inte ens varit ute och fotat en handfull gånger. 

Ursäkterna är många och relevanta. Jobb, privatliv och coronavirus har kommit i vägen. Men ändå har det funnits missade tillfällen. Jag har väl blivit biten av latmasken, som min pappa brukade säga. Det är väl i högsta grad mänskligt att vara lite bekväm, men samtidigt har jag insikter som ska kunna motverka den bekvämligheten, nämligen att:

>> Det blir alltid någon bild med "tittvärde" om man tar en rejäl gatufotorunda

Denna insikt leder till nästa slutsats:

>> Man ångrar aldrig en gatufotopromenad

Med dessa tankar i huvudet och driven av ett behov att testa Fujifilm X-T4 i gatumiljö trotsade jag kroppens fysiska och psykiska protester och åkta in till stan för en fotorunda. Min vanlige följeslagare Joakim K E Johansson hade annat för sig så jag gick själv.

Det är bra att gå själv ibland. Åtminstone för mig. Jag hittar då min egen rytm och blir väldigt koncentrerad på att se. Det kan låta som en jakt, och ja - det är en jakt på motiv. Men det är också ett njutbart sätt att uppleva staden. Man blir väldigt närvarande.

Jag valde att inte bara gå i centrum då jag misstänkte att stockholmarna är mer utspridda över staden nu än en vanlig helg. Dels på grund av coronaviruset, men också på grund av högsommarvädret. Vattnet drar. 

Mycket riktigt var det knökfullt i Rålambshovsparken men glest i City. Det senare är faktiskt ingen nackdel. Jag gillar renodlade bilder och en vanlig lördag är det ofta för trångt i City. Folk är helt enkelt i vägen för mina utvalda motiv. 

Tomt i City. Stockholmarna flyr stan och turisterna saknas.

Få resenärer på Centralen, men här är i alla fall en som väckte mitt intressen. Den här unge mannen verkade ha svårt att hitta i storstan.

Kanske lite för sökt. Men lite kul att fota på annat sätt än jag brukar.

Många väktare och poliser i City. Det senare var på grund av risken för att stora demonstrationer utan tillstånd ska hållas. Men det var tomt kring Sergels torg.

När kilometrarna började kännas i benen påmindes jag vad Joakim K E Johansson sagt till mig förra gången vi var ute och fotade på stan. "Du har uppenbart svårt att hålla dig på en plats och vänta in motiven, det syns på dig." 

De trötta benen fick mig till slut att stanna på Sergelgatan och tillämpa Joakims metod:

>> Välj ut en bildmässig plats, håll dig där och vänta ut motiven.

Metoden är smart på två sätt. Dels orkar man inte gå hur långt som helst på en dag. Så genom att ta pauser på bildmässiga ställen orkar man hålla igång längre. Men det är framförallt bra eftersom man ökar chansen att kunna kombinera en intressant plats med en intressant person. När man går runt är det svårare att kombinera person och miljö.

Här kommer en liten bildkavalkad från min utvalda bänk på Sergelgatan där jag satt en kvart:

För omkring en månad sedan var jag ute med Joakim och fotograferade på stan. Han bloggade om saken och konstaterade att gatufoto är passé, man jag hann inte göra det innan det kändes överspelat. Så därför trycker jag in några bilder från den turen av egna dagboksskäl.

Vilken bild tycker du blev bäst?

Gatufoto med Fujifilm X100V

I lördags var det äntligen dags för årets första gatufotorunda. Även om ambitionen finns, så blir det sällan så mycket fotograferat på gatorna under de mörka månaderna i november till februari.  

Den här gången hade jag med en ny bekantskap och en kär gammal vän, närmare bestämt nya Fujifilm X100V och Joakim KE Johansson.

Man kan inte förvänta sig att få några bra bilder efter en fotorunda på stan, men bara promenaden i sig gör det värt att komma ut. Särskilt när man är i gott sällskap. I det här inlägget visar jag lite fler bilder än jag brukar eftersom det är en intressant testkamera. 

Fujifilm X100-serien är konstruera med gatufoto som huvudfokus. Och det märks, särskilt med X100V som är känns nästan helt komplett som gatufotokamera.

Redan X100F är en väldigt bra kamera för gatufoto, men X100V är ännu bättre med bland annat vädertätning och skarpare objektiv. Jag märkte direkt att X100V är ännu rappare än X100F. Allt går i ett huj.

Vi stötte på fotografen och Fotosidan-medlemmen Simon Johansson i en gränd i Gamla stan. Han fotograferar med en Fujifilm X-Pro2 precis som Joakim.

Porträtt med full bländaröppning. På nära håll med full glugg har objektivet blivit påtagligt skarpare.

Fika på Ritorna har blivit en tradition. Här ställde ögon-autofokusen in skärpan på Joakims ena öga. En smidig funktion.

Nu är det dags att stoppa undan pjäxorna.

Autofokusen är snabb, men inte blixtrande snabb, och klarar av att följa motiv som rör på sig.

Ibland är vidvinkeln (motsvarande 35 mm med småbild) för tajt.

Äntligen fick jag med en bild i Galleri FS

Det är verkligen ingen tjänsteförmån att få komma med i Galleri Fotosidan när man jobbar på Fotosidan. Redan för 10 år sedan försökte jag få med bilder, men nu har jag äntligen passerat nålsögat.

Bilden (ovan) togs i somras under bilfestivalen Summer Meet i Västerås där man får "burna" hur mycket man vill på en gatusträcka i handelsområdet Hälla. Kolla in fler bilder här.

Lite typiskt att bilbilden kommer med nu när jag slutar på Fotosidan för att börja jobba på biltidningen Auto Motor & Sport.

Fotograferingen i somras gav mersmak och jag ska försöka komma dit i år igen.

Äntligen bandy i solsken!

Det blir inte så mycket gatufotande nu på vintern, istället håller jag igång avtryckarfingret genom att fota sport. I söndags spelade Hammarbys damlag mot Kalix med drygt ett hundra personer på läktaren.

Det var min flickvän som nosade upp tävlingen. Hon är kollega med Hammarby-tränaren, som här syns upprörd:

Söndagen bjöd på solsken. Jag har fotograferat bandy många gånger, men aldrig i solsken. Så det var en trevlig omväxling. Jag provade först att fota i motljus - tänkte att det skulle bli snyggt. Men jag ändrade snabbt om till att fota i medljus. Det blev väldigt mjölkigt i motljus.

Till bilderna använde jag en Canon Eos-1D X Mark II med EF 400/2,8L IS II. Till några av bilderna använde jag 1,4x telekonverter. I solljuset hade jag kunnat använda min 200-400/4-zoom och säkert fångat fler situationer. Men när jag inte behöver leverera bilder till någon kund kan jag lyxa till det och satsa på att få snyggast möjliga bilder istället, och då är en 400/2,8 eller 600/4 svårslagen.

Mot slutet av matchen så valde jag att satsa på lite mer kreativa bilder. Jag ställde kameran på 1/30 sekund och panorerade. Det blir många missar, men när panoreringen sitter så blir det rätt snyggt.