Hemliga samtal om nya prylar

Inom fotobranschen finns ett sorts samarbete sin kallas NDA-avtal. Det innebär att en fototidning skriver på ett tysthetsavtal mot att man får information före en produkt släpps.

Du har säkert märkt att vissa fotonyheter dyker upp i samma minut på sajter över hela världen. Det är när det så kallade embargot går ut.

Fördelen med avtalet är att vi journalister får god tid på oss att gå igenom alla nya funktioner och slipper stressa fram en text full med fel för att hinna före konkurrenten.

Det är inte bara inom fotobranschen detta är vanligt. När en ny Volvo eller Saab presenteras brukar några tidingar och TV-team ha fått vara med under de sista faserna av utvecklingen för att kunna publicera omfattande reportage i nära anslutning till släppet.

Det är inte ovanligt att vi får känna och klämma på nya kameror i förväg. Ibland får vi även publicera bilderna, men det är oftast känsligt eftersom mjukvaran finjusteras fram till leveranserna startas. Det vore ju kul att någongång kunna rapportera från utvecklingsarbetet. Det närmaste jag hittills kommit är när jag intervjuat fotografer som testar protoyper.

Bill Frakes på Sports Illustrated berättade i samband med lanseringen av Nikon D3s hur det går till när prototyperna testes.
– Vi som jobbar på Sports Illustrated och de bästa sportfotograferna på de största bildbyrårna får ofta testa nya proffskameror. Det händer att jag sitter på ett evenemang med en tejpad Nikon bredvid en annan fotograf med en tejpad Canon. Ingen av oss frågar den andra vad det är för kamera. Sen intervjuas vi ingående av tillverkarnas chefsingenjörer.

I går kväll hade jag ett förbokat telefonsamtal med en marknadschef på ett stort fotoföretag. Den här chefen är ansvarig för vår halva i världen, men sitter i Kalifornien i USA. Vad vi pratade om kan jag naturligtvis inte berätta, men håll utkik på måndag morgon. Och för att du inte ska besviken så ska jag säga att det inte handlar om någon ny kamera.

Nu får det vara nog med gatufoto

Det har blivit alldeles för mycket gatufoto den senaste tiden. Det finns ju faktiskt andra genrer inom fotografin som också är givande.

En av mina stora förebilder Anders Petersen brukar tala om att vässa pyramiden för att få bra bilder. Med det menar han att man måste hänge sig åt sitt fotograferande och sätta annat i livet år sidan för att bilderna ska bli riktigt bra.

Jag har de senaste månaderna haft ett stort  fokus på gatufoto som kulminerade i att jag åkte ensam till Aten en vecka för att bara ta gatubilder. Det blev många bilder tagna och några som jag kommer att värdesätta för att framtid.

Liten bildlek från Aten.

Anders Petersen menar inte att man alltid ska leva så här utan perioderna mellan är också lika viktiga. Då samlar man kraft och hittar nya influenser. Om man aldrig pausar kan man inte nå full kapacitet.
Därför ägnas inte denna helg åt gatufoto utan åt en annan passion - sportfoto. Idag besökte jag Östermalms IP i Stockholm där det hålls sprint-sm i skridsko under helgen. I morgon börjar det klockan 10, men jag åker istället till Huddinge Motorstadion och fotograferar isracing. Jag tror att det kan bli riktigt häftigt.

Att komma hem och sätta sig vid dator och gå igenom pinfärska bilder är också en njutning som förhöjs med bra musik. Just nu snurrar en skiva med The Boss. Riktigt så mysigt som mina mörkrumshelger hemma hos pappa på 90-talet är det inte riktigt, men tillfredsställelsen är lika hög när man fått fram några fina färdiga bilder.

 
Att fota skidsko känns lite som balett. I vissa
lägen är de helt utsträckta i sina positioner
och då är det som snyggast.

Egentligen borde jag sitta och göra bilder från ett större fotouppdrag. Jag hann bara med hälften innan jag blev sjuk. Tyvärr fungerar jag så att jag har svårt att tända till på att göra uppdragsbilder när det gått en tid. Därför bokar jag alltid in "mörkrumstid" direkt efter fotograferingen för att rida på mitt "flow".

Medicinen om jag hamnar efter är en hård deadline. Med kniven mot strupen blir saker och ting gjorde. På måndag ska bilderna vara klara och nu börjar jag känna den positiva pressen.

Uppdrag åt Reumatikerförbundet

Ps. På dagens tävling träffade jag FS-medlemmen Leif Baggström som dragit sig för att mejla mig. Han vill att jag ska titta på hans bilder inför att han ska slutföra ett projekt. Om han bjuder på lunchen så kollar jag så gärna ;)

Gatufoto under tvång

Jag gillar utmaningar. Jag gillar att jag genom en gatufoto-utmaning på tvingar mig själv att gå ut att ta bilder. Men jag tycker att det är jobbigt att tvingas publicera bilder som jag inte är nöjd med.

Det känns duktigt fegt att skylla på väderleken att det inte blivit mer fotograferat än det blivit den här veckan. Men efter måndagens vurpa med blodvite så är jag lite rädd för isgatorna i stan. Några bilder har det i alla fall blivit.

Två av bilderna som jag tagit under veckans begränsade promenader kan jag se någon poäng med. Båda är tagna på Stora Nygatan i Gamla stan där man kan gå i mitten av gatan. Trottoarerna och gränderna är helt istäckta. Det såg rätt kul ut idag när gatan blivit gågata och trottoaren var helt tom.

Med fler och längre promenader skulle sannolikheten för bra bilder öka. En duktig gatufotograf är ute mycket, ser saker som kommer att ske och missar färre situationer än andra. Det går bara inte att ligga på soffan foch endast ta korta turer utomhus då ens gudomliga begåvning lockar fram häpnadsväckande situationer framför ens kamera. Nä, det är till att nöta skosula om det ska bli bra bilder.

Att jag trots att fick två bilder som jag kan tycka har något i sig känns lite jobbigt. Nu känner jag mig tvingad att skicka in en av bilderna till tävlingen fast att jag aldrig annars skulle publicera den. Grejen är den att det är bra att vara lite återhållsam när man publicerar bilder. Man bedöms efter de bilder man visar, inte de bilder man inte visar. Det har varit ett framgångsrecept för många fotografer.

Jag tar inte lika hårt på detta som den kände gatufotografen Nick Turpin som skrivit den uppmärksammade texten Edit, edit, edit om gatufoto. Jag tycker absolut att en portfolio ska vara genomtänkt sammansatt och hellre ha en bild för lite än en för mycket. Men jag visar gärna bilder som inte alla är i toppklass. Dels för att de kan ha ett bruksvärde och dels för att det är bra att ha Fotosidan och Flickr som ett ställe där man kan testa bilder på folk. Där allt inte behöver vara på blodigt allvar.

Jag kan också hålla med att det finns andra poänger med att vara selektiv. Genom att vara sin egen hårda redaktör/curator så lär man sig en del eftersom det sätts igång en tankeprocess. Samtidigt är det svårt att genast kunna värdera sina bilden. Risken är stor att man för tidigt ger en bild en definitiv dödsdom.

I sanningens namn ska det också sägas att Nick Turpin skrivit texten utifrån sin roll som moderator i bildforumet Hardcore Street Photography som bara vill välja ut bilder av högsta klass. Hundratals bilder skickas in varje dag och han menar att bara en procent är värda att visas.

Nåväl. Skulle jag följa Nick Turpin så skulle jag absolut inte publicera veckans bilder av flera olika skäl. Hellre några om året än några i veckan. Nu tänker jag inte följa hans råd utan publicera en av de två bilderna i alla fall. Vilken tycker du är bäst? 

Nu ska jag ge mig ut igen med broddarna som jag fått låna av David Elmfeldt. Det gäller ju att ha rätt utrustning som fotograf. ;)

3 möter 3 på Stora Nygatan i Stockholm

Take it ice-y

Planering pågår på Fotosidan

Idag  kom Jessica Silversaga in på Fotosidans redaktion för att planera och diskutera vad vi ska skriva om på Fotosidan under våren. Det blir också en del nya funktioner.

Många möten och diskussioner blir det när man är ny på ett jobb. Jag har en mängd frågor och en hel del idéer och hamnar hela tiden i nya diskussioner med David Elmfeldt. Även om jag varit aktiv på sajten i snart 10 år finns det mycket bakom kullisserna att sätta sig in i mellan lämning och hämtning
 på dagis.

Idag blev både David och jag försenade på morgonen på grund av "struliga" dagislämingar, så som det kan vara med morgontrötta barn. Därför han jag ingen extra runda runt i Gamla stan för att gatufota på morgonen som jag hade tänkt. Jag är nämligen med i en utmaning på Flickr.com där man får ett nytt tema varje fredag. Så nu har jag bara ett dygn på mig att hitta en tillräckligt bra bild den här veckan.

David harklade sig givetvis när jag nämde fotocommunityn Flickr, det är ju på sätt och vis en konkurrent."Varför tävlar du inte på Fotosidan", frågade han och berättade att en ny tävlingsfunktion snart är klar för intressegrupperna. Alla gruppansvarige kommer fritt kunna starta tävlingar, ungefär som "Månadens sportbild" som Tage Olsin idag får mecka ihop i forumet.

Det kommer också att bli fritt att starta egna intressegrupper, precis som på Flickr.

Jag tänkte ge mig ut och ta gatubilder på lunchen istället. Då är det alltid mycket folk i rörelse, men då körde vi i stället lunchmöte med alla grundarna av Fotosidan (David Elmfeldt, Christer Lindh och Erik Leonsson) för att snacka ihop oss om några förändringar av sajten under våren som kommer att kräva utvecklingsresurser. Min tjänst som chefredaktör är en satsning av den redaktionella delen av Fotosidan och då behövs det en del teknikstöd. Som hur tester gör sig på bästa sätt på sajten, eller hur intressanta aktiviteter i kalendariet lätt kan lyftas upp till en artikel på första sidan. Vi snackade om fler saker än så, men lite får vi hålla hemligt och det är också dumt att riskera att lova för mycket.

Efter mötet var det 20 minuter tills nästa. Tillräckligt för att skriva en kort nyhet om Polaroids nya direktbildskamera. Jessica Silversaga frilansar för Fotosidan som reporter och tittade in för ett kort möte där vi snackade om arbetsfördelning och vad vi ska skriva om. Jessica och jag rör oss på olika ställen på nätet och hittar olika nyheter, därför är jag övertygad om att vi kommer att komplettera varandra bra. Jag kommer att ta tekniknyheterna, men vi ska också försöka skriva fler längre artiklar än idag. Mötesanteckningarna blev överraskande många - det lovar gott.

Dagis stängde tidigare idag så det blev att stressa hem med bara några få gatubilder på minneskortet. Imorgon måste jag bara få till en bra gatubild.

Väderläget utanför Fotosidans redaktion idag. Det är så mycket is på trottoarer och i gränderna att folk helst går mitt i gatan och ser sig noga för. Vädret kan bädda för en del kul situationsbilder, men riskerar att stjälpa fotografen.

Blodigt allvar på Fotosidan

Under flera veckor har jag gått och väntat på att få börja jobba på Fotosidan, men först idag blev det blev det på blodigt allvar – i dubbel bemärkelse.

Efter några dagars töväder och kalla nätter ligger ett ispansar över Gamla stan i Stockholm där Fotosidan har sin redaktion. Första dagen på ett nytt jobb tänker man naturligtvis på att göra ett gott intryck. Ingen urtvättad tröja, matchande skjorta och absolut inte broddar.

Det är inte så att jag äger några broddar, men jag borde haft ett par. För jag stod på ändan på vägen mellan tunnelbanan och jobbet och skar upp två fingrar. Med blodiga näsdukar kring högerhanden kom jag instapplandes med värkande rygg och ändalykta. 

Jag är inte helt klar över allt som jag ska göra här på Fotosidan. Helt klart är i alla fall att jag ska skriva nyheter, artiklar och tester för webben och fungera som övergripande chefredaktör för webben och tidningen. Och som du ser ska jag även blogga.

I och med att vi nu är två som skriver kommer det att bli ett ännu större nyhetsflöde här på Fotosidan, men jag ska även hinna skriva lite mer ingående artiklar.

Idag har det dock inte blivit så mycket skrivet utan istället mycket prat med mina kollegor David Elmfeldt som är grundare av Fotosidan och Erik Leonsson som är formgivare för Fotosidan Magasin. Erik gör även frilansuppdrag.

I lokalerna sitter även Fotosidan-medarbetare som webbutvecklarna Jim Heikkinen och Christer Lindh, som du kanske träffat på i Fotosidans monter på Fotomässan?

Jag har också pysslat med att dra igång mina nya tjänstedatorer (som David bloggat om tidigare). I de lokaler som Fotosidan delar med några andra företag är det Apple som gäller. Macbook Pro är jag bekant med sedan tidigare, men den nya 13-tums Air:en är en riktigt trevlig bekantskap som väger häften av min gamla 15-tums Macbook Pro, men har samma skärmupplösning och SSD-disk. Den kommer att göra sig fint i fotoväskan.

Nu ska jag bekanta mig med bloggsystemet genom att publicera den här texten.