Jag vill ha mer regn!

Jag blev riktigt glad när jag vaknade igår morse och hörde klappret av regn mot fönsterplåten. Äntligen regn! Men jag vill ha mer för att gatubilderna ska bli bra.

När jag fotograferade TV-meteorologen Pär Holmgren till en sommarbilaga för tidningen som jag jobbade på berättade han att en meteorolog aktar sig noga för att värdera vädret. Den sol du lapar i dig i solstolen kan vara en förbannelse för bonden och vice versa.

Jag har tidigare skrivit om att jag är med i en gatufoto-utmaning på Flickr. Veckans uppgift har formulerats av mästaren inom gatufoto Martin Parr: "Wait for rain, it makes shopping on the street more interesting".

Och visst vet han vad han pratar om (vad annars). Under min gatufotovecka i Aten nyligen vräkte regnet ner en dag. Det vara bara att tacka och ta emot. Regn bjuder på många lustiga situationer.

Och så blev bilden på TV-meteorologen.

Blogg-rivstart med isracing

Inte sedan 80-talet har det varit isracing på Huddinge Motorstadium. Ett sådant unikt tillfälle kunde jag inte missa. Jag hoppades på häftiga actionbilder med mycket snösprut.

Dagens väder med plusgrader och regn var värsta tänkbara och banan blev snabbt porös ismos.. En del av de äldre herrarna runt banan sa att det går fortare om det är riktig hård is för då får de kraftiga spikarna på däcken bättre fäste än i ismoset.

Liksom när jag fotat enduro i snöväder så blev jag lite besviken på bildmöjligheterna. Grus och gegga som sprutar gör sig bättre än vit snö. Bilderna blir för rena och snygga. Det gör att de inte blir så dramatiska och häftiga.

Men är man på plats så är man. Regn och snygg snö till trots gäller det att göra det maximala av situationen - och av den plats man får stå på. Att röra sig fritt runt banan går inte för sig av säkerhetsskäl. Jag också några andra fick ta skydd bakom en snöhög i en kurva. Om föraren tappar kontrollen fortsätter cykeln framåt, vid en kurva innebär det ut utanför banan.

Jag provade att få bilder när de låg efter varandra i kurvan, men tyvärr var förarna så ojämna att de sällan kom nära varandra. Jag försökte också att ta tajta bilden genom att sätta på en 1,4-extender på mitt 300/2,8. Med en 60-dels sekund försökte jag också panorera, men det blev bara sådär.

Jag känner inte att jag tagit så bra bilder som det går från isracing. Med annat ljus och med jämnbra förare kan det bli ännu bättre. Men nu har jag i alla fall lärt mig mer om att fotografera isracing och kan vara effektivare vid nästa tävling.

Närmast ligger dock att fotografera bandy. Det är verkligen inte en lätt sport att hänga med i.

Den här veckan har jag bloggat rätt mycket. Ska man börja blogga är det väl lika bra med en rivstart. Tyvärr kan jag inte lova att blogga så intensivt framöver som den här veckan, men med tanke på att jag sysslar med foto i en mängd olika former både till vardags och på fritiden så borde jag kunna blogga minst två dagar i veckan. Det är ambitionen.

Mer snösprut än så här blev det inte tyvärr.

En tråkig sak med hälmar är att de döljer de intressanta ansiktsuttrycken (jämför med bilden under). En blick är allt man kan hoppas på.

Gårdagens skridskotävling bjöd på mer ansiktsuttryck.

Hemliga samtal om nya prylar

Inom fotobranschen finns ett sorts samarbete sin kallas NDA-avtal. Det innebär att en fototidning skriver på ett tysthetsavtal mot att man får information före en produkt släpps.

Du har säkert märkt att vissa fotonyheter dyker upp i samma minut på sajter över hela världen. Det är när det så kallade embargot går ut.

Fördelen med avtalet är att vi journalister får god tid på oss att gå igenom alla nya funktioner och slipper stressa fram en text full med fel för att hinna före konkurrenten.

Det är inte bara inom fotobranschen detta är vanligt. När en ny Volvo eller Saab presenteras brukar några tidingar och TV-team ha fått vara med under de sista faserna av utvecklingen för att kunna publicera omfattande reportage i nära anslutning till släppet.

Det är inte ovanligt att vi får känna och klämma på nya kameror i förväg. Ibland får vi även publicera bilderna, men det är oftast känsligt eftersom mjukvaran finjusteras fram till leveranserna startas. Det vore ju kul att någongång kunna rapportera från utvecklingsarbetet. Det närmaste jag hittills kommit är när jag intervjuat fotografer som testar protoyper.

Bill Frakes på Sports Illustrated berättade i samband med lanseringen av Nikon D3s hur det går till när prototyperna testes.
– Vi som jobbar på Sports Illustrated och de bästa sportfotograferna på de största bildbyrårna får ofta testa nya proffskameror. Det händer att jag sitter på ett evenemang med en tejpad Nikon bredvid en annan fotograf med en tejpad Canon. Ingen av oss frågar den andra vad det är för kamera. Sen intervjuas vi ingående av tillverkarnas chefsingenjörer.

I går kväll hade jag ett förbokat telefonsamtal med en marknadschef på ett stort fotoföretag. Den här chefen är ansvarig för vår halva i världen, men sitter i Kalifornien i USA. Vad vi pratade om kan jag naturligtvis inte berätta, men håll utkik på måndag morgon. Och för att du inte ska besviken så ska jag säga att det inte handlar om någon ny kamera.

Nu får det vara nog med gatufoto

Det har blivit alldeles för mycket gatufoto den senaste tiden. Det finns ju faktiskt andra genrer inom fotografin som också är givande.

En av mina stora förebilder Anders Petersen brukar tala om att vässa pyramiden för att få bra bilder. Med det menar han att man måste hänge sig åt sitt fotograferande och sätta annat i livet år sidan för att bilderna ska bli riktigt bra.

Jag har de senaste månaderna haft ett stort  fokus på gatufoto som kulminerade i att jag åkte ensam till Aten en vecka för att bara ta gatubilder. Det blev många bilder tagna och några som jag kommer att värdesätta för att framtid.

Liten bildlek från Aten.

Anders Petersen menar inte att man alltid ska leva så här utan perioderna mellan är också lika viktiga. Då samlar man kraft och hittar nya influenser. Om man aldrig pausar kan man inte nå full kapacitet.
Därför ägnas inte denna helg åt gatufoto utan åt en annan passion - sportfoto. Idag besökte jag Östermalms IP i Stockholm där det hålls sprint-sm i skridsko under helgen. I morgon börjar det klockan 10, men jag åker istället till Huddinge Motorstadion och fotograferar isracing. Jag tror att det kan bli riktigt häftigt.

Att komma hem och sätta sig vid dator och gå igenom pinfärska bilder är också en njutning som förhöjs med bra musik. Just nu snurrar en skiva med The Boss. Riktigt så mysigt som mina mörkrumshelger hemma hos pappa på 90-talet är det inte riktigt, men tillfredsställelsen är lika hög när man fått fram några fina färdiga bilder.

 
Att fota skidsko känns lite som balett. I vissa
lägen är de helt utsträckta i sina positioner
och då är det som snyggast.

Egentligen borde jag sitta och göra bilder från ett större fotouppdrag. Jag hann bara med hälften innan jag blev sjuk. Tyvärr fungerar jag så att jag har svårt att tända till på att göra uppdragsbilder när det gått en tid. Därför bokar jag alltid in "mörkrumstid" direkt efter fotograferingen för att rida på mitt "flow".

Medicinen om jag hamnar efter är en hård deadline. Med kniven mot strupen blir saker och ting gjorde. På måndag ska bilderna vara klara och nu börjar jag känna den positiva pressen.

Uppdrag åt Reumatikerförbundet

Ps. På dagens tävling träffade jag FS-medlemmen Leif Baggström som dragit sig för att mejla mig. Han vill att jag ska titta på hans bilder inför att han ska slutföra ett projekt. Om han bjuder på lunchen så kollar jag så gärna ;)

Gatufoto under tvång

Jag gillar utmaningar. Jag gillar att jag genom en gatufoto-utmaning på tvingar mig själv att gå ut att ta bilder. Men jag tycker att det är jobbigt att tvingas publicera bilder som jag inte är nöjd med.

Det känns duktigt fegt att skylla på väderleken att det inte blivit mer fotograferat än det blivit den här veckan. Men efter måndagens vurpa med blodvite så är jag lite rädd för isgatorna i stan. Några bilder har det i alla fall blivit.

Två av bilderna som jag tagit under veckans begränsade promenader kan jag se någon poäng med. Båda är tagna på Stora Nygatan i Gamla stan där man kan gå i mitten av gatan. Trottoarerna och gränderna är helt istäckta. Det såg rätt kul ut idag när gatan blivit gågata och trottoaren var helt tom.

Med fler och längre promenader skulle sannolikheten för bra bilder öka. En duktig gatufotograf är ute mycket, ser saker som kommer att ske och missar färre situationer än andra. Det går bara inte att ligga på soffan foch endast ta korta turer utomhus då ens gudomliga begåvning lockar fram häpnadsväckande situationer framför ens kamera. Nä, det är till att nöta skosula om det ska bli bra bilder.

Att jag trots att fick två bilder som jag kan tycka har något i sig känns lite jobbigt. Nu känner jag mig tvingad att skicka in en av bilderna till tävlingen fast att jag aldrig annars skulle publicera den. Grejen är den att det är bra att vara lite återhållsam när man publicerar bilder. Man bedöms efter de bilder man visar, inte de bilder man inte visar. Det har varit ett framgångsrecept för många fotografer.

Jag tar inte lika hårt på detta som den kände gatufotografen Nick Turpin som skrivit den uppmärksammade texten Edit, edit, edit om gatufoto. Jag tycker absolut att en portfolio ska vara genomtänkt sammansatt och hellre ha en bild för lite än en för mycket. Men jag visar gärna bilder som inte alla är i toppklass. Dels för att de kan ha ett bruksvärde och dels för att det är bra att ha Fotosidan och Flickr som ett ställe där man kan testa bilder på folk. Där allt inte behöver vara på blodigt allvar.

Jag kan också hålla med att det finns andra poänger med att vara selektiv. Genom att vara sin egen hårda redaktör/curator så lär man sig en del eftersom det sätts igång en tankeprocess. Samtidigt är det svårt att genast kunna värdera sina bilden. Risken är stor att man för tidigt ger en bild en definitiv dödsdom.

I sanningens namn ska det också sägas att Nick Turpin skrivit texten utifrån sin roll som moderator i bildforumet Hardcore Street Photography som bara vill välja ut bilder av högsta klass. Hundratals bilder skickas in varje dag och han menar att bara en procent är värda att visas.

Nåväl. Skulle jag följa Nick Turpin så skulle jag absolut inte publicera veckans bilder av flera olika skäl. Hellre några om året än några i veckan. Nu tänker jag inte följa hans råd utan publicera en av de två bilderna i alla fall. Vilken tycker du är bäst? 

Nu ska jag ge mig ut igen med broddarna som jag fått låna av David Elmfeldt. Det gäller ju att ha rätt utrustning som fotograf. ;)

3 möter 3 på Stora Nygatan i Stockholm

Take it ice-y