Firar 20 år som yrkesfotograf

Idag kom det en reklampenna i brevlådan med anledning av min fotofirmas 20-årsjubileum. Hade inte tänkt på det själv.

Sommaren 1994 tog jag studenten och när sommaren led mot sitt slut fick jag jobb på ett fotoföretag  som hade två fotoateljéer. Drömmen var större än att ta pass- och bröllopsfoto i en ateljé eller fotografera dagisbarn på löpande band, så jag startade en firma i januari 1995.

Sedan dess har jag jobbat som fotograf i olika former. Under några år var jag anställd som pressfotograf på en tidning här i Stockholm. Parallellt började jag frilansa som kameratestare år fototidningen Allt om Digitalfoto som senare gjordes om till Kamera & Bild.

Idag jobbar jag 80 procent på Fotosidan och resterande tid fylls med frilansuppdrag. I snitt gör jag ett uppdrag i veckan. Jag jobbar främst för tidningar och informationsavdelningar.

Här kommer en låååång bildkavalkad:

För Kamera & Bild och Fotosidan Magasin har jag följt olika yrkesfotografer när de jobbar. Här DN-fotografen Jonas Lindkvist under 30 november-demonstrationer i Stockholm 2005.

Reportage om Sjukhuskyrkan på Karolinska 2004 för Sändaren.

i en drusisk by i Golanhöjderna i Israel firas att en "frihetskämpe" släppts efter 23 år i israeliskt fängelse. Gjorde reportage för några svenska tidningar i Palestina och Israel 2008.

Anders Borgs första budgetvandring som nytillträdd finansminster blev hysterisk. Hösten 2006.

Porträtt av en chef i "corporate style" för Ericssons personaltidning.

Sedan 2004 har jag jobbat för Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet och tagit officiella pressbilder och lite bilder bakom kulisserna. Här är en bild på Anders Borg under en presskonferens i Köpenhamn. Nedan står fyra nordiska utrikesministrar och samtalar i det finska parlamentet.

Det har blivit många uppdrag för tidningen Villaägaren. Temat är ofta "upprörd villaägare".

Ung nordskånsk operasångerska för tidningen Norra Skåne.

Jobbar man för ett förlag som gör kundtidningar kan det bli stor variationen på uppdragen. Här en drink på Grand Hotel i Stockholm för en tidning som ges ut av en spritimportör.

På senare år jag börjat intressera mig för ljussättning och produktbilder. Där har jag mycket att lära.

Porträtt är det vanligaste motivområdet för en frilansfotograf. Här sitter författaren Theodor Kallifatides och myser i sin skrivarlya på Söder i Stockholm i mars 2006.

Reumatikerförbundet har varit en återkommande kund under många år. Att ta verksamhetsbilder till bildbanken åt olika organisationer är lite av en specialitet.

Brukshundsklubben är en annan kund som behöver påfyllning av bildbanken lite då och då. Här har jag fotograferat under en utbildning av sjöräddningshundar.

Här är det Hemvärnsövning och mitt uppdrag är att fotografera patrullhundar och deras förare åt Brukshundsklubben. De utför uppdragsutbildningar åt flera myndigheter.

Porträtt till personaltidning.

En av mina största uppdragsgivare är Scouterna. I somras besökte jag ett scoutläger i Bohuslän för att fylla på Scouternas bildarkiv.

Det ryms inte några reflektioner om livet som yrkesfotograf i detta blogginlägg. Får återkomma till det.

Vad göra när fotoassistenten går och gömmer sig?

Som frilansfotograf får man vänja sig vid knäppa situationer (ursäkta oavsiklig ordvits) och märkliga önskemål. Ett vanligt önskemål från kunderna är att byta årstid. "Tänk på att tidningen kommer ut i sommar" kan man få höra innan snön smält. Då gäller det att hitta något grönt i bakgrunden och en vinkel som döljer snödrivorna.

I början av sommaren fick jag i uppdrag att fotografera två åkare i längdskidlandslaget för en tidning som kommer ut i vinter. Utomhus var det verkligen full sommar. Det hade gått att hitta olika lösningar för att skapa vinter eller göra bilden tidlös om vi bara fått tid (plåta på gym, kylrum, ishall, himmel som bakgrund osv). Nu fick jag bara 10 minuter för att ta omslagsbild, helsidesbild samt småbilder. Att bara lyckas med det blev ett tillräckligt stort mål. Dessutom var "modellerna" sommarklädda.

Jag bestämde mig för en skogsdunge 50 meter från landslagets träningsanläggning där jag kunde få till några olika bildlösningar med skogskänsla. När det väl var dag att plåta tog jag 700 bilder på 10 minuter. Till och med landslagets mest explosive åkare Emil Jönsson tyckte jag brände på mer än fotografer han var van vid - 12 bilder per sekund smäller på rätt bra. Men i efterhand kan jag säga att det inte var slöseri med exponeringar. Att få två personer som klampar genom lingonris att se snygga ut samtidigt kräver en massa klick.

Igår var jag ute på att annat udda uppdrag. Jag skulle plåta en pulkabacke mitt i sommaren. Pulkabacken ska bebyggas med radhus och nu är folket i grannskapet upprörda över att deras samlingspunkt om vintern är hotad. Bilden ska publiceras i tidningen Villaägaren.

Med mig hade jag min trogne fotoassistent Ossian. Han är visserligen bara 7 år, men han är van att följa med pappa på olika uppdrag. Igår fick han uppgiften att hålla en reflexskärm. Det var för mycket spring i benen och det visade sig roligare att krypa mellan fotografens ben. Jag fick leta fram ett kamerastativ istället för att fästa reflexskärmen.

För att få lite "tittvärde" på bilden av en upprörd granne i pulkbacken tog jag med en grön pulka som jag lånat in. Det kan kanske tyckas lite fjantigt. Men ibland får man ta till lite olika tricks för att inte bilden, och därmed artikeln, ska gå obemärkt förbi.

I morse fick fotoassistenten bli fotomodell istället. Jag försöker dokumentera min sons liv, så jag tog med kameran till simskolan.

Uppdrag: Maud Olofsson på tre minuter

Fotografyrket är sällan glamouröst. Ofta är det som vilket hantverksjobb som helst. Men att vara hantverkare är rätt kul.

Dagens uppdrag var att ta en bild på Maud Olofsson. Inga direkta varianter utan ett klassiskt porträtt mot svart bakgrund. Min roll var inte att vara kreativ utan att utföra ett gott hantverk.

För att trivas med jobbet som fotograf i längden gäller det att kunna göra skillnad mellan privat fotografering och jobbilder. Gör man det så slipper man frustration och de båda typerna av fotografering kan komplettera varandra.

Vi kan titta på vilka behov och belöningar som finns hos privat och yrkesmässig fotografering. Som hobbyfotograf fotograferar jag för min egen skull. Jag tar de bilder som jag har lust att ta. Bra bilder och känslan av att utvecklas fungerar som stimuli. Dessutom finns ett bubblande behov av få utlopp för min kreativitet.

Som yrkesfotograf måste jag dra in pengar. Jag har turen att få göra en hel del uppdrag som ligger nära min privata fotografering, men så är inte alltid fallet. Då blir belöningen att känna att jag gör ett gott hantverk och att bilderna fungerar effektivt i sitt sammanhang. Den som har samma förhoppning på sina uppdragsbilder som sina privata kan lätt tappa gnistan.

I dagens uppdrag fanns inget utrymme för kreativitet. Beställningen var solklar. Svart bakgrund och sidoljus. Anledningen är att bilden ska användas tillsammans med bilder av andra politiker tagna av andra fotografer. Då måste det vara enhetligt.

Väntan ingår också i jobbet. Totalt väntade jag och dagens assistent David en och en halv timme på att Maud skulle bli klar. Att sätta upp min lilla studio på Näringsdepartementet tog mindre än 10 minuter inklusive testfotografering med assistenten som modell.

Det var inte helt lätt att få en tid med Maud. Hennes pressekreterare (en av tre) var skeptisk i telefon. Inte ens när jag sa att det bara skulle ta fem minuter.  "Det finns inget som bara tar fem minuter", sa han. När jag svarade med att min kollegas fotografering av den norske utrikesministerna bara tog fyra minuter hade han inte så mycket att sätta emot.

För att få ett mjukt ljus använde jag en stor vit lastoliteskärm att att slå blixten igenom. Genom att ändra avståndet mellan blixten och skärmen kan man påverka hårdheten i ljuset. För att ytterligare mjuka upp ljuset lät jag det först gå igenom ett vitt paraply. Detta stal en del effekt. Jag körde blixten på halv effekt och fick bländare 4 vid ISO 200. Bilden togs med min Canon Eos 5D Mark II med ett EF 100/2 USM monterat.

Efter att ha fått vänta medan Maud gav lite olika intervjuer till en informationsfilm så var det min tid. Jag ställde mig själv framför skärmen och visade henne hur hon skulle stå. Maud är naturligtvis superproffs och efter tre minuter hade jag fått tillräckligt med bilder.

Maud blev riktigt glad när jag berättade att hon slagit den norske utrikesministern med en minut.

David Elmfeldt fick uppdraget att hålla den lösa lastoliteskärmen till höger nära Maud.

Se Davids film från dagens fotografering här.