Två gatufotografer gör en resa
Jag föredrar att gatufotografera helt själv, men gillar att ha en resekamrat. Att tillsammans gå i grupp och fotografera på gatan fungerar inte alls för mig. På sin höjd kan jag gå bredvid en annan fotograf. Annars blir det okoncentrerat och iögonfallande.
Joakim K E Johansson och jag har funnit vår modell för att resa som gatufotografer. Vi strosar först omkring tillsammans och lär känna området. Vi fikar och äter tillsammans, men när vi ska växla upp och fotografera koncentrerat så går vi själva.
Förra året åkte vi till Berlin. I år lockade Gdansk i Polen. Ett praktiskt val eftersom det går en färjelinje från Joakims hemstad Karlskrona till Gdynia, grannstad till Gdansk.
Vi var bara en dag i Polen. Det begränsade naturligtvis möjligheten få flera bra bilder. Både Joakim och jag blev ändå nöjda med utdelningen. På en sådan här resa förväntar jag mig egentligen inte några helt pangbilder alls. Jag ser det lite som sportfiske. Det är kul, avslappnande och man får den fångst man får. Den här bilden är jag i alla fall helt nöjd med, trots att den är tagen bakifrån.
Nu borde jag kanske inte visa fler bilder? En del menar nämligen att man bara ska visa sina allra bästa bilder. Då tror folk att alla bilder man tar är av samma klass. Detta stämmer säkert. Jag har jobbat en del med PR tidigare och vet att man till stor del kan styra vilket intryck man ger. Fast resonemanget förutsätter att man har ett behov av att kontrollera sin image. Vill man etablera sig i vissa konstkretsar kan det vara nödvändigt.
Jag har inte detta behov, men har ändå funderat över hur många bilder jag publicerar på nätet. Om jag publicerar varje bild som jag är nöjd med så riskerar de att upplevas som gamla om jag gör en fotobok eller utställning. Därför har jag bestämt mig för att ligga lågt med bilder från de två projekt som jag jobbar på just nu. Bilderna från Gdansk har jag inte projektplaner för, så här kommer ett urval:



Riktiga fotografer käkar film och pissar D76!












Jag kände också som du. Det som blir, det blir. En ganska behaglig och kravlös inställning faktiskt.
Vart går nästa tur?
Saint Petersburg?
Intressant hur olika personer har olika favoriter. Tankeväckande faktiskt.
Håller med om att det känns konstigt när man t.ex. är ute med fotoklubben på stan, då blir man lite hämmad redan innan man börjat när så många går och siktar på saker.
Jag har svårt att ha några som helst fotografiska ambitioner med kollektiva fotopromenader. Det går säkert bättre om man plåtar döda ting. Men bara en sådan sak som att man inte kan stanna upp hur länge man vill ...
/B
Det finns en tanke på något sätt i dina bilder. Hinner du se det före fotograferingsögonblicket. Om så, mycket imponerande.
Flera mycket bra gatubilder i min smak.
Ha det bra
Bob
Tack. Visst hinner jag se poängen med bilden innan jag tar den. Det går ju bara på bråkdelen av en sekund så det hinns med. Jag tror att det är en förmåga man kan utveckla.
Damen som sitter bland härliga färgstarka tyger, med sitt färgstarka hår och blåa byxor, men med en min som om hon "sålt smöret och tappat pengarna" , en bild med mycket innehåll.
Kul att du uppskattar färgerna. Jag försöker använda färgerna i bilden på ett medvetet sätt.
//JO
Det är flera som uppskattat att bilderna är i färg. För mig är det mest naturligt, även om jag jobbat mycket i svartvitt. Men det verkar vara mest svartvitt bland gatufotograferna här på Fotosidan.
Jag tycker det är helt naturligt att plåta gatufoto i färg. :)
Intressant det du skriver. Jag känner inte själv att jag söker sådant som inte är nutida - tvärtom. Däremot skapar det svartvita en slags tidlöshet i bilderna, kan jag tycka. En del av detta har nog med objektivet som jag använder att göra också. En rysk Jupiter 8 med enkel antireflexbehandling och en gammaldags konstruktion. Det ger helt klart en karaktär i bilderna som påminner om äldre bilder i kontrasterna och gråskalorna.
Men jag håller i grunden med dig. Magnus bilder känns modernare. Helt klart.
Intressant iaktagelse. Du kan ha rätt, rent fotografiskt är jag helt ointresserad av de gamla byggnaderna. Givetvis tog jag lite vykort som minnesbilder, men inte mer än så. Joakim tog sina minneskort med mobilen, men jag upplever inte att han har någon romantisk inställning till det gamla och pittoreska.
När det gäller att publicera på webben, jag tycker att många gör ett misstag om de förväntar sig en genomgående kvalitet som håller "bok-klass" för webb bilder. Om man tänker efter lite så blir det inte så många bilder som man väljer ut till en bok till exempel. Om man bloggar däremot gör man det ju ganska ofta och dessutom finns ju bilderna i en annan kontext än att vara "riktigt bra bilder" många gånger. Men som sagt, många missar nog detta när de kritiserar bloggbilder.
-affe
Jag har mött väldigt många duktiga fotografer som inte bloggar eftersom de bara vill visa sina absolut bästa bilder. För mig känns det mer osäkert och ängsligt. Precis som dem som inte vill berätta om hur de jobbar. Vilket feltänkt. – om man är begåvad så är man ändå inte lättkopierad. De allra bästa är mer öppna och ödmjuka, det är i alla fall mitt intryck.
I mitt fall vill jag spara på vissa bilder så att de känns fräscha när de publiceras i bok och visas på utställning. Och att visa andrasorteringen är inte heller kul.
Ett annat problem för mig som bloggare är att jag inte heller vill visa uppdragsbilder förrän de publicerats. Det kan vara väldigt långt mellan fotografering och publicering.