Kyrkan på biltaket

Åbo domkyrka. Måndag 10.12.2012 kl.15. Foto: Håkan Eklund.

Vad göra man inte för att hinna ta en dagens bild innan mörkret hinner lägga sig. Kom i skymningen förbi domkyrkan, undrade om det inte skulle gå att hitta en outnyttjad bildvinkel, och se, då ser jag speglingen på biltaket, och det fick bli dagens bild ...

Bilden är förstås svängd, biltakets rundning ses i nedre kanten. Fläckarna är rester av osmält snö och is på lackeringen.

Saltsnön i Stockholm

Tunnelgatan, Stockholm 8.12.2012. Foto: Håkan Eklund.

Två dagar i Stockholm är alltid lika stimulerande. Tack och lov tog vi (fru A och jag) med ordentliga "boots" som verkligen behövdes på dåligt snöröjda trottoarer. För mig stör det inte om det är snö överallt, men det som störde desto mera är saltet. Varför i all fridens namn måste man i Stockholm sprida salt i snön? Det gör att snön blir som en enda hal, äcklig och slipprig gröt! Fy attan.

Kanske Sthlm borde få någon snökonsult att bistå med goda råd hur man tacklar resultatet av ett ymnigt snöfall ...

Låt snö vara snö, det blir hård och bra att promenera på om den får slippa saltet, som dessutom är en miljöolägenhet. Vi har lika mycket snö här i Åbo, men en bra ekologisk snö som man gärna går på - dvs. saltfri. Dessutom är de duktiga och snabba med att röja undan snö där den stör.

Största positiva överraskningen under besöket var att hitta Gunnar Brusewitz´ "Den nöjsamma nyttigheten" (1982) för 20 Skr på ett antikvariat!! En Brusewitzbok som jag saknat i min samling.

Boken handlar om natur och naturskådare i gången tid, som ger en bra refrerens till hur ungt allt är här uppe i Norden. Till exempel gransångaren beskrevs för första gången som skandinavisk fågel under Sven Nilssons resa i Norge 1816. Under samma resa upptäckte han också att det fanns två skilda riparter, nämligen fjällripa och dalripa.

Och sen blev det förstås en tur till Valdemarsudde för att kolla in Lars Jonsson och Helene Scherfbeck (http://www.waldemarsudde.se/index.htm#), och David LaChapelle på Fotografiska (http://fotografiska.eu/). Ingen av dem gjorde oss besvikna.

Lars Jonsson – Närvaro
Konstnären Lars Jonsson är tillbaka på Prins Eugens Waldemarsudde med ca 150 nya studier, skisser och målningar. Utställningen koncentreras till de platser som haft särskild betydelse för Lars Jonssons konstnärliga verksamhet. Resan går från södra Gotland till mer avlägsna trakter som Antarktis och Arktis.
Visas 6 oktober 2012 – 20 januari 201

Helene Schjerfbeck
Visas 10 november 2012 – 24 februari 2013
Helene Schjerfbeck (1862–1946) räknas som en av Nordens främsta konstnärer. I år är det 150 år sedan hon föddes vilket firas med en omfattande jubileumsutställning i samarbete med Konstmuseet Ateneum i Helsingfors. Utställningen omfattar hela Schjerfbecks produktion, från 1880-taletshistoriemålningar till den avskalade modernismen

Jädrans tjuvskyttar

Efter gyttjebadet. Chobe River, Botswana, julafton 2010. Foto: Håkan Eklund.

Då och då brukar jag kolla in dagstidningar i länder som jag bott och jobbat i, liksom för att hålla koll på tingens ordning. Eftersom en familjebekant skall åka till Botswana nästa vecka kom jag på att gå in på en webbtidning och uppdatera mig om läget där.

Efter en stunds "skrollande" hittar jag nyheter om en massa tjuvskjutna elefanter uppe vid gränsfloden till Namibien. Tråkigt. Och bara för betarnas skull ... och kanske som hämnd för att två tjuvjägare dödats av anti-tjuvjakts enheter. Det är också förslag på gång att helt stoppa safarijakten i Botswana, men det tror jag inte lyckas. Rika safarijägares lobbyister skall man inte räkna ut ...

Detta hittas på tidningen Mmegis hemsida: http://www.mmegi.bw/index.php?sid=1&aid=652&dir=2012/August/Tuesday21

At least 19 carcasses of elephants have been found in the Kasane area since the shooting of two alleged Namibian poachers by the BDF anti-poaching unit on July 17 (2012), Mmegi has established. "Ever since the July shooting of two Namibian poachers, our anti-poaching officers have found 15 carcasses of elephants with tusks removed," the Commander of the Botswana Defence Force (BDF), Lieuetenant General Gaolathe Galebotswe, said at his inaugural press briefing at Sir Seretse Khama Barracks yesterday.

Is-pris

Isläggning på Aura å, 4.12.2012. Foto: Håkan Eklund.

Ser att min "fågelskådarkollega" Ulla-Lena Lundberg vunnit ett prestigefyllt pris och en hyfsad fickpeng (30 000 euro) för sin senaste roman "Is". Självast president (vår förra ...) Tarja Halonen är den som valde verket bland många kandidater, och delade ut priset. Att en finlandssvensk bok vinner bland alla finska böcker är inte vardagsmat i detta land; strongt gjort!

Jag stötte ihop med Ulla-Lena bland enbusksnåren ute på ön Kökar i maj i år; vi pratades vid en stund innan jag och min fru måste skynda till färjan, och just då kom en vackert utfärgad fjällvråk över. Senare mejlade U-L och gladde sig åt obsen som hon tyckte var den finaste under hennes besök. Tidigare har vi samarbetat kring Ari Linnas bok om fåglarna på Kökar (jag översatte från finska till svenska/U-L skrev ett kapitel om sitt Kökarskådande), men förlaget skickade bokmanuset till tryckeriet innan vi hade "korrat", och vi är inte så glada över det ...

Hon är en strålande god ornitolog som bland annat skrivit den mest litterära fåglerapport som jag någonsin läst, nämligen "Sibirien: Ett självporträtt med vingar" (1993), en bok som jag läst flera gånger ... Den handlar om hårdskådning ute i otillgängliga tundraområden, strax efter Sovjetunionens fall, när man kunde hyra militärhelikoptrar och flyga ut till ställen som inga "västerlänningar" kunnat besöka. Och som under Putin-imperiet igen är svåråtkomliga (det går inte längre att låna militärhelikoptrar ...).

Så här rapporterar man idag på: http://svenska.yle.fi/artikel/2012/12/04/finlandiapriset-till-ulla-lena-lundberg (håller dock inte med Yle om att hennes Kökarbok från 1976 skulle ha varit någon roman, jag vill minnas att det var en dokumentär bok där hon tecknat ned öbornas berättelser):

"Den finlandssvenska författaren Ulla-Lena Lundberg får Finlandiapriset i år. Hon får priset för romanen Is. President Tarja Halonen utsåg vinnaren bland sex verk: Lundbergs roman Is, Riikka Alaharjas Maihinnousu, Pirjo Hassinens Popula, Heidi Köngäs Dora, Dora, Aki Ollikainens Nälkävuosi och Juha Seppäläs Mr. Smith.

Finlandiapriset har delats ut sedan 1984. I fjol gick priset till Rosa Liksom med Kupé nr 6. Prissumman är 30 000 euro. Lundberg har tre gånger tidigare nominerats för Finlandiapriset: 1987 med romanen Sand, två år senare med romanen Leo och 2001 med Marsipansoldaten.

Finlandiapriset delas ut av Finlands bokstiftelse som erkänsla till en meriterad finsk roman.

Ulla-Lena Lundberg föddes den 14 juli 1947 på Kökar i den åländska skärgården och är numera bosatt i Borgå. Ålands skärgård är en miljö hon beskrivit i flera böcker och hennes genombrottsroman heter Kökar (1976).

Lundbergs debutroman Utgångspunkt är en diktsamling som utgavs då hon var 15 år gammal. Lundberg har allt som allt skrivit ett tjugotal verk; romaner, dokumentära böcker och hörspel.

Lundberg är utexaminerad etnolog från Åbo Akademi, där hon också haft titeln konstnärsprofessor åren 1994-1999 och har titeln hedersdoktor, skriver förlaget Schilds & Söderströms.

Lundberg har redan tidigare prisbelönats många gånger, bland annat fick hon Tollanderska priset 2011, Stina Aronssons pris 2004, Tidningens VI:s litteraturpris 2001 och Runebergspriset 1998."

Olivers W

Nyis på Långvattnet, Hirvensalo, Åbo 3.12.2012. Foto: Håkan Eklund.

Tittade igår kväll med sonen på Oliver Stones film "W" (2008) som handlar om George W Bush, och för första gången kände jag sympati för Bush Jr. Så kan en filmmakare "förmänskliga" också maktmänniskor.

Det var intressant att i filmen notera relationen far/son, dvs. trots att sonen var president, var han ändå  inte något favoritbarn i familjen precis.

Ok, det är vinter - och med besked. På en gång både snö, köld och is. Körde över bron i morse på väg till jobbet (på fastlandet) och såg att isen lagt sig under natten, prydd med ny pudersnö och spåret efter en båt.

Såg bilden men kunde inte ta den pga trafiken. Svängde runt och gjorde en ny runda och parkerade sonika mitt i körfilen (en av två ...)  för att hinna ta några bilder. Broar är ofta utmärkta fotoställen, men nästan alltid byggda så att man inte kan stanna på dem ... Tyvärr.