Med leriga skor
Smygbild?

Förbjuden bild? Nya Viking Grace i torrdocka. Åbo 18.9.2012. Foto: Håkan Eklund.
Trots att det fanns skyltar med fotoförbud på varvsområdet, och trots att guiden sade att det är förbjudet att fotografera under varvsbesöket - var det ingen som lydde. Däremot var det nog tillåtet att vi ställde upp för gruppfoto med nybygget i fonden (vi = anställda vid Åbo Akademi). Tydligen är detta med fotoförbud något av en förlegad kliché från urtiden. På nätet vimlar det ju av bilder på detta fartyg.
Fotomässigt imponerade kranarna runt nybygget mest på mig. Men ett smäckert och miljövänligt fartyg blir hon.
Detta står att läsa om henne på Wikipedia:
"M/S Viking Grace kommer att vara en kryssningsfärja för Viking Line på rutten mellan Stockholm och Åbo via Mariehamn/Långnäs, med flytande naturgas som huvudsakligt bränsle. Bygget påbörjades den 28 september 2011 och färjan kommer att sjösättas i augusti 2012. Intentionsavtalet undertecknades i oktober 2010, men förutsatte att avtal nås också med gasleverantören och att staten beviljar miljöstöd. Beslut om miljöstödet beviljades den 22 december 2010, varpå fartyget beställdes och sedan började tillverkas. Miljöstödet på 28 miljoner euro beviljades av kommunikationsministeriet och godkändes sedan av EU-kommissionen den 25 april 2012. Fartyget kommer att ersätta det nuvarande fartyget M/S Isabella på linjen Åbo–Stockholm.
Kölsträckningen ägde rum den 6 mars 2012, och sjösättningen den 10 augusti. Leveransen är planerad till den 10 januari 2013 och jungfruresa till den 15 januari 2013, med kvällsavgång från Åbo. Motorerna, som klarar både flytande naturgas och normalt bränsle tillverkas av Wärtsilä. Gasen skall levereras från AGA:s LNG-terminal i Nynäshamn."
Att hitta en bild i bilden

I vassruggen. Runsala, Åbo 15.9.2012. Foto: Håkan Eklund.
Att hitta en bild i en bild är inte alltid lätt. Dvs. vi har alla en enormt stor bild framför oss, var vi än rör oss. Våra ögon formar ett vindvinkelobjektiv av oanad kapacitet, både vad vinkel, djupseende, upplösning och dynamiskt omfång beträffar. Ur detta överflöd skall vi sen hitta en bild, dvs. ett litet utsnitt ur det hela. Det är inte lätt.
Under veckoslutet vandrade jag med frun ute på klipporna längs ute på Runsalaön här i Åbo. Kände mig inte speciellt "fototaggad", det var fullt solsken och det mesta har jag redan fotograferat i området. Alltså fick jag tänka till var det eventuellt kunde finnas en bild ...
Det blåste rätt friskt och jag fick för mig att göra ett försök att fånga rörelser i vassen (1/10 s), som gav lite omväxling. Det blev några snapshots på fri hand - men med lite planering, med stativ och mera tid skulle det nog ha kunnat bli något.
Försvann när ryssarna kom

Birgit Eldh och den försvunna matrosen. Spithamn, Estland 11.9.2012. Foto: Håkan Eklund.
Birgit plockar fram en bild av morbrodern som var matros på minfartyget Suurop. Han avtjänade sin värnplikt i den estniska flottan när Röda armén ockuperade Estland 1940. Efter det hörde de aldrig av honom mera! Jag har försökt googla fram info, har hittat något - men måste hitta någon som kan översätta. Om han inte skickades till fångläger i Sibirien blev han och hans vänner troligen arkibuserade av ryssarna ...
Birgit Eldh är alltså estlandssvensk, född ute på Spithamnsudden i Estland som ligger rakt söder om Hangöudd på den finländska sidan. Dit flydde familjen (hon var då fyra år gammal) i egen båt en februarinatt 1944, och tog sig sen (med finska myndigheters hjälp) över till Sverige, när hennes pappa skulle tvingas in i Hitlers armé, som just då hade jagat bort ryssarna ur Estland ... Innan det hade han fått gömma sig för Röda armén, som tvingade in alla unga män i sina led.
Sen kom ryssarna tillbaka när tyskarna retirerade (1944) och ockuperade Estland igen. När det var klart gjorde de Spithamns udde (och hela den estniska kusten) till förbjudet område med radarstation och missiler riktade mot Finland ...
Nu har hon som pensionär flyttat tillbaka till Spithamn och är en av fyra som bor där året runt. De övriga tre är ester. Sommartid är det annat, då är det folk i de 17 "svenskhus" som byggts sen självständigheten 1991 (alla som bodde där före kriget har fått tillbaka sina marker).
För dem som inte känner till den svenska folkstammens historia, så finns det historieböcker att läsa ur. Under Sovjettiden var esterna (och de estlandssvenskar som inte hann fly) "inlåsta" av ockupanterna.
För oss finlandssvenskar längs Finlands kuster (som ännu lever och mår bra) var estlandssvenskarna ett broderfolk, med (i stort sett) samma urgamla dialekt som vi har. Birgit minns ännu hur hennes pappa alltid drömde om hur det var "tär heim" (= där hemma), just så säger vi också uppe i Österbotten därifrån jag kommer.
Ritglädje

Tillbaka i stan. Åbo 10.9.2012. Foto: Håkan Eklund.
Tänk vad skolbarns (kanske också dagisbarns?) ritglädje kan bli fint! Det är renovering på gång i ett av stadens shoppingcenter, och de avskärmande tillfälliga väggarna har prytts med teckningar av alla de slag. Imponerande!
Dylika installationer borde exponeras oftare - som i sin tur skulle motivera ungdomarna. Skulle också funka med fotografier, t.ex. för en fotoklubb eller fotokurs/-utbildning.
Eller fotoglädje - bara annars.
När havet blir rött

Röda havet, Utö, Åboland. 8.9.2012 kl. 19.20. Foto: Håkan Eklund.
Ute i havsbandet, liksom i fjällen, kan en regnby överraska på nolltid. Man ser ett moln längre bort, innan man hunnit svänga ryggen till är regnet över en.
Just så gick det när jag höll på och gycklade med mina filter, trådutlösare och stativ i hård vind på hala klippor på lördagskvällen. Plötsligt öppnades "luckan", och regnet öste ner. Tack och lov har jag alltid en "regnkåpa" i bottnen av fotoväskan (som är en 6 euros axelväska från Biltema ...) som jag drog över mig, gick ner på huk med alla kameror under - och vips var vi skyddade.
Sen när regnskuren passerat (efter 5 min) uppstod en märklig ljussituation: den låga solen lyste upp ett moln mittför, som blev orangefärgat, som i sin tur färgade havet i gyllene färger! Vackert! Hann ta några bilder innan ljusfenomenet var förbi.
