Näbbgädda i det gröna

Näbbgädda serverad i det gröna. Kavaru by, Estland 3.7.2011.

En dag under senaste Estlandsresa körde vi ner till ett strandängsområde en bit utanför Pärnu. Byn hette Kavaru och från stranden hade man bra utsikt till ön Manilaid (bebodd). Strandområdet ingår i ett skyddsområde med landskapsvårdande boskap, fågeltorn, grillplatser etc. Här finns en intressant flora och fauna.

Vid grillplatsen träffade vi två medelålders estniska män, en tredje sov i gräset under en filt (bakfull). Det visade sig vara trevliga herrar som i tiden gått i sjömansskola samtidigt, nu var de ute för att fiska, njuta av sommaren och dricka vodka. De kunde lite engelska så vi kunde föra lite small talk, och de var vänligheten själva. Innan vi skiljdes kom de med två rökta näbbgäddor i smörpapper, som de absolut ville att vi skulle ta med som vägkost! Härligt! Tänk vad kul det är att träffa så vänliga medmänniskor under en resa.

Vi körde ut till en ny strand, öppnade "paketet" och hade en god fältlunch med färsk näbbgädda i det gröna! Detta är en fisk som inte finns i Finland och jag har exakt en gång tidigare ätit näbbgädda på ett pensionat ute på ön Dagö under en fågelkurs i slutet av 1990-talet. Gott! Och som bilden visar så har fisken gröna ben!

Så här skriver portalen NatureGate om näbbgäddan:

Näbbgädda Belone belone (L.)

• Familj: Näbbgäddfiskar – Belonidae
• Liknande arter: Inga i Finland.
• Storlek: 50–75 cm, sällan över 80 cm och över 1 kg.
• Utseende: Näbbgäddans kropp är mycket lång, jämnhög och tillplattad på sidorna. Käkarna är utdragna till en lång och smal näbb med många vassa tänder. Anal- och ryggfenan är lika stora och sitter parallellt riktigt nära stjärten där kroppen blir smalare. Sidolinjen löper riktigt intill buken. På grund av dess speciella utseende kan näbbgäddan knappast bli förväxlad med andra fiskar som rör sig i våra vatten. Den påminner om en extremt utdragen gädda, men trots namnet är den inte släkt med gäddan.
• Färg: Färgen påminner om strömmingens – blågrön på ryggen och silverglänsande på sidorna. Näbbgäddans ben är gröna.
• Lek: Näbbgäddan är en rovfisk som rör sig på öppet vatten, men i maj-juni tar den sig till grunda stränder för att leka bland alger som flyter vid vattenytan. I våra vatten leker arten troligtvis inte, men däremot vid Estlands västkust och i vattnen kring Gotland. Hos oss har man hittat unga exemplar på litet över ett par centimeter utanför Hangö, och i Ålands hav har man fångat lekmogna näbbgäddor.
• Föda: Näbbgäddan är en snabb rovfisk som rör sig nära ytan, och typiskt jagar den fiskar som rör sig i stim på öppet hav, som strömming, skarpsill, tobisfiskar och storspigg. Den äter också större kräftdjur.
• Utredning och livsmiljö: Näbbgäddan är en havsfisk som blir vanligare hos oss alltid då salt vatten kommer till Östersjön genom de danska sunden och vattnets salthalt stiger. Årstiderna spelar också en viktig roll, eftersom näbbgäddan övervintrar vid de brittiska öarnas södra och västra kuster för att återvända till sina lekområden i början av sommaren. Till våra vatten hinner näbbgäddan först mot slutet av sommaren, och förvinner igen i början av hösten. Näbbgäddan är vanlig på våra sydvästra havsområden och den påträffas regelbundet överallt i Finska viken. I Bottniska viken har den nordligaste observationen av näbbgädda gjorts vid Karleby.

Fuskbilder på varg och björn

Brun björn från gömsle i gränszonen, Kuhmo. Hösten 2010. Foto: Håkan Eklund.

I senaste nummer av den finska fototidskriften "Kamera" (nr 6-7/2011) finns en mycket intressant artikel av Lassi Rautiainen som handlar om hur ryska naturfotografer lyckats lura BBC Wildlife, National Geographic och projektet Wild Wonders of Europe. Det handlar om unika bilder av bland annat björn, varg lodjur som påstås vara tagna under naturliga, vilda förhållanden under svåra och tidskrävande förhållanden.

Och det har en massa kända fotografer och redaktörer gått på. Till exempel vargbilden (3 vargar som dödar ett vildsvin) på uppslaget sid 140-141 i "Det vilda Europa" tagen av Sergey Gorshkov är just en sådan fuskbild, tagen i hägn med vargar som fötts upp i hägn trots att bilderna angetts som äkta. Bilden finns med i sju språkupplagor av Wild Wonders-boken; i nyare upplagor är den borttagen.

Likaså hade BBC Wildlife 16 sidor med samma "tamvargar" publicerade i januari 2010 och samma material finns publicerat i National Geographics ryska utgåva - och dessa prestigestarka publikationer har påstått att bilderna är äkta ...

Men Lassi Rautiainen gjorde ett visst "spaningsjobb", hittade den ryska byn (450 kilometer från Moskva) där bilderna är tagna, där man håller vargungar, björnungar (föräldrarna har skjutits av jägare ...) som föds upp i hägn och sen får fungera som äkta vilda rovdjur från den ryska taigan, som naiva västerländska redaktörer sen köper och utger som autentiska.

Lassi R träffade också en gubbe i byn som berättade hur Wild Wondersbilden var tagen, vargarna hölls utan mat en längre tid och när allt var klart släpptes ett vildsvin in i hägnet och de utsvultna vargarna anföll. Det blev en fantastiskt bra bild. Förstås. Skulle bildtexterna redovisa hur dessa bilder är arrangerade, skulle säkert många förstå  (tidigare togs ju de flesta bilder av vilda rovdjur i djurparker), men när dessa fuskbilder publiceras som äkta naturbilder - då har nog fotograferna och publicisterna lurat sina läsare, och därmed också förlorat sitt anseende! Liksom den spanska fotograf som senaste år vann "BBC Wildlife-tävlingen" (den heter något annat nu) med en likaså arrangerad fuskbild av en djurparksvarg (i Spanien) som hoppar över ett stängsle, också då var Lassi R med (tillsammans med en norsk naturfotografs fru) och avslöjade fusket ...

Lassi R jobbar ju proffessionellt med varg- och björnfotograferings safari (åtel/gömsle) i gränszonen Finland/Ryssland, och vet hur svårt det är att fotografera varg.

Nästan som utomlands

Biskopsborgen i Hapsal, Estland. 3 juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

För mig har Estland alltid handlat om naturresor och -kurser under vår- och höstflyttning. Ett paradis för den intresserade. Mera sällan har jag åkt runt i Estland under sommar och vinter; nu blev det en kort "stadssemester" med fru, vuxen dotter + sambo (Tallinn-Tartu-Pärnu-Hapsal-Tallinn) och det gav mersmak. Så mycket att se och så nära; nästan som att vara utomlands (vi brukar ju inte känna att grannländerna är så värst mycket utomlands ...).

På hotellets innergård i Tartu spelades sommarteater, vi förstod inte mycket av språket - ändå blev innehållet rätt klart. Pärnus sandstränder påminde om Kanarieöarna, det var + 32 C och det fanns säkert 1000-tals människor på stranden. Och de strandnära delarna av staden är en pärla, en lisa för öga och själ,  liksom gamla stan. Och i Hapsal (Haapsalu) var det bara så mysigt och stilla. På bilden ovan kollar dotter Arlana in Ilon Wiklands förebild för Matiasborgen i Ronja Rövardotters värld.

Följande info är saxat från internet:
Ilon Wiklands (f. 1930)  är känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens omtyckta barnböcker, bland dem Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket, Bullerbybarnen, Lotta på Bråkmakargatan och Madicken.

Ilon Wikland föddes i Estland, men flydde under kriget till Sverige där hon alltjämt bor och arbetar. 23 år gammal lärde hon känna Astrid Lindgren som sökte en illustratör till sin bok Mio min Mio. Det blev inledningen till ett drygt 40 år långt vänskaps- och samarbetsförhållande, under vilket Wikland skapat persongestalter och skådeplatser till en lång rad av Lindgrens berättelser.

Förutom Lindgrens verk har Wikland illustrerat också talrika andra böcker, den nyaste år 2002. Boken Babianen i Munthes trädgård bygger på en text av Maarja Taalgre och berättar om den svenske läkaren Axel Munthe (1857–1949), som stödde svenska konstnärer och var bekant med bl.a. bildkonstnären Carl Larsson. Ett verk som har betydelse för konstnären själv är den biografiska boken Den långa, långa resan som kom ut 1995 med text av Rose Lagercrantz. Den handlar om den lilla Ilons resa som flykting från Estland till Sverige 1944.

I sina illustrationer blandar Wikland samman fantasi och verklighet. Fyra döttrar och tio barnbarn har inspirerat många av hennes persongestalter. Även estniska landskap framträder i hennes produktion; Matiasborgen, där Ronja Rövardotter bor, påminner om den gamla borgen i Haapsalu där Wikland växte upp, och i Sammeliböckerna ser vi de bekanta medeltida tornen och torgen i Tallinn. Förebilden till Karlsson på taket fann Wikland i hallarna i Paris, där hon såg en liten lagom tjock man i rutig skjorta och blåa byxor gå med en fruktkärra. Det var utan tvekan Karlsson på taket!

Längtar till grönskan

Sommartorpet, midsommar 2011. Foto: Håkan Eklund.

Har satt sista handen vid korrekturläsning av Skärgård nr 2-2011 med temat "Konst och kultur", som nu åker till tryckeriet. Ett lite annorlunda nummer med konstnärsporträtt, skärgårdskonstnärer, presentation av BioFoto Finland fotografer och massor av bilder; skönt att ha materialet ur händerna.

Och nu längtar jag bara till sommaren ... ute är det plus 30 grader C, sol från blå himmel och tornseglarna drar skrikande fram mellan höghusen utanför kontorsfönstret. Kan den nordiska sommaren bli bättre än så.

Idag när jag skulle kolla vissa detaljer med några artikelskribenter fick jag tag i den ena ute på Lofoten och den andra ute i Kvarkens arkipelag. Det gör att man börjar känna en viss rastlöshet; ännu två veckor till semester ...

Hur många tänker drunkna ...

Ur blomsterrabbatten vid trappan, Hirvensalo, Åbo. 23 juni 2011. Foto: Håkan Eklund.

Att det är midsommarafton i morgon är nästan svårt att förstå; det är ju inte länge sen snön smälte ... känns det liksom. Men min relation till alla upphaussade helger (typ jul, nyår, påsk, Valborg, midsommar) har alltid varit dämpad och neutral.

Kul med helger, men inget att stressa över och absolut inget att ha överdrivna förväntningar  kring. Då blir de ju bara jobbiga, och det är väl inte meningen? Men så har jag (och fru A) inte heller gillat att fungera som flockdjur; vi föredrar att köra vårt eget "spel" i alla väder, att gå våra egna stigar,  oberoende av vad andra tycker och tänker.

Och att regn lovats till midsommar (just nu i skrivande stund nådde regnet Åbo ...) stör oss inte alls, då kan man ju mysa framför brasan i torpet med något läsvärt och ett gott vin. Till exempel.

Få se hur många som kommer att drunkna under helgen? Jag minns ännu radiorösten i ett "musikpratarprogram" inför midsommar för många år sen som i slutet på programmet högtidligt tog farväl av "alla ni femton som kommer att drunkna ...". Och visst. Efter den midsommaren låg drunkningsstatistiken i den storleksklassen.

I morse innan jag for till jobbet tog jag in några blommor ur rabatten, efter midsommar har de blommat ut. Kunde inte låta bli att gå nära med kameran.

Trevlig Midsommar alla FS-bloggare och -läsare!