Uggla som granne

Hornuggla på dagkvist. Oravais 1.5.2011. Foto: Håkan Eklund.

Kom fram till fritidshuset strax efter midnatt: hunden och jag sträcker på oss efter fyra och en halv timme i bil. Njuter av stillheten, den fräscha vårluften, en strålande stjärnhimmel - när jag plötsligt hör en ropande berguv! Stämningsfullt! Det är länge sen jag hört berguv till gårdstunet.

Sen gällde det att göra upp brasa och få lite värme i huset; härligt att komma ut till glesbygdens stillhet. Efter en värmande "nattmössa" var det skönt att på småtimmarna krypa in i sovsäcken.

Följande kväll, när också frun hunnit fram, hörs ingen berguv - men nog en pärluggla! Det är också länge sen jag hört en sådan till tomten. Och sen, en låg, dov uggleröst alldeles nära - en hornuggla! Här måste det ju finnas sorkar, med så många ugglor! Vilken njutning att i halvmörkret stå och lyssna på två ugglearter.

Följande dag hittade jag hornugglan på dagkvist lågt  i en gran,  ca 100 m från stugan. Det är sällan jag åker till stugan utan mina teleobjektiv, men nu hade jag faktiskt gjort det (det gör jag inte om ...).
Hade endast 70-200 mm med, men det funkad också. Jag gjorde mig bekant med ugglan, och till slut kunde jag stå ganska nära utan att den rörde en fjäder.

Elva timmar satt den på samma ställe, det vill säga hela dan. Det blåste en kall nordan, och ugglan hade hittat ett ställe som var solvarmt och i lä för vinden. Alldeles tydligt föredrog den att sitta i värmen, helt öppet, trots att den kunde ha krupit in i täta skuggiga ställen i granen.

Och på kvällen (22.30 -tiden) utförde den en spelflykt bland trädtopparna. Hornugglan slog ihop vingarna så att det hördes långa vägar och flög som en "drucken"! Hörde också en annan hornuggla svara. Hoppas att det blir häckning; 2009 häckade två par hornugglor i närheten. I fjol var det tomt.

Malta 8 - jägarna gör som de vill

Illegal skylt som jägarna satt upp. Mizieb public woodland, Malta. April 2011. Foto: Håkan Eklund.

Ett exempel på hur långt jägarnas fräckhet har gått på Malta är detta: en hagelpepprad skylt som visar "hit men inte längre"! Trots att parkområdet som är till för allmänheten fortsätter längs den skogsbeklädda åsen, vill inte jägarna att man går längre än hit. De har nämligen helt sonika ockuperat resten av skogen och byggt 256 "hunting and trapping hides", duri på maltesiska. En del av jakttornen är av betong med ståldörrar med hänglås ... Jag gick runt en eftermiddag i skogen och tog bilder av tornen; kändes ganska spöklikt. Den enda fågeln som höll mig sällskap i tallskogen var en grönsångare. Senare på kvällen cirklade sex lärkfalkar över skogen, där de tydligen tänkte övernatta.

Och det är just i detta område som BirdLife Maltas "Raptor Camp" -deltagare i september 2009 hittade mer än 200 skjutna (fridlysta) fåglar som jägarna gömt under stenar i skogen! Det tog ornitologerna två dagar att söka fram fåglarna som sen skapade stora rubriker både nationellt och internationellt. Trots att detta rapporterades till myndigheterna har det ännu inte (1,5 år senare) gjorts någon officiell utredning ... På Malta är det meningen att man bara skall glömma och vara tyst.

Det finns heller ingen "management plan" för Miziebskogen, trots att en sådan borde finnas över alla natur- och parkområden som är till för allmänheten. Eftersom det är ont om dylik mark på ön, är varje kvadratmeter värdefull. Igen ett exempel på hur korrumperat det maltesiska samhället är när det gäller naturvärden, alla hoppar efter jägarnas pipa ... Det är de som drar slipstenen.

Och detta är inte det enda området. När vi under aprilveckan åkte runt på ön blev jag visad ett tiotal motsvarande exempel, där jägarna helt sonika occuperat allmänna rekreationsområden och gjort dem till sina privata jaktmarker!

Malta 7 - fångstplatser

Ett typiskt fångstplatsområde, NW ändan av Malta. 14.4.2011. Foto: Håkan Eklund.

Förutom att malteserna ohejdat dödar fridlysta fåglar som nöjesjakt fångar de helt lagligt fåglar som vi uppe i Norden inte kan tänka oss att ha som jaktbyten, bl.a. taltrast, rödvingetrast, koltrast, dubbeltrast, björktrast, stare, tofsvipa, kustpipare, ljungpipare, brushane, tofsvipa, enkelbeckasin och dvärgbeckasin och 19 arter till, som jagas 1.9-31.1.

Detta beror på att de inte har just något annat att jaga på öarna, som de själva "tömt" på egna arter via sitt hejdlösa skjutande.

Till och med den egna populationen av kajor har de gjort sig av med samt vaktel och turturduva. Därför är jägarna helt beroende av flyttfåglar.

Bland annat trastar fångas i slagnät under hösten; här uppe på heden (bilden) finns det massor med "trapping sites" där de riggar upp sina slagnät för att fånga rastande flyttfåglar.

Och vad göra våra nordiska EU-parlamentariker? Knappast något. Vår egen (gäller Finland) finlandssvenska EU-parlamentariker Carl Haglund hjälper istället ålänningarna att bryta mot EU:s  fågeldirektiv, genom att utöka vårfågeljakten på Åland, i likhet med malteserna. Ansvarslöst! Detta i ett EU, där vi väl borde ha gemensamma värderingar på vad som är rätt och fel. Räcker det inte med alla hot och svårigheter som våra flyttfåglar möter utanför EU, som är svårare att åtgärda.

Klistrar in senaste lägesrapport från vårkampanjen 2011 på Malta:

Media update

Almost as many shot protected birds recovered this hunting season as during same periods in 2008, 2009, 2010 combined

25^th April 2011, Malta – Over the past 48 hours BirdLife Malta has recovered five shot protected birds, bringing the total number of protected birds recovered since the start of this year’s spring hunting season on April 13^th  up to 12.

 This is almost equal to the number of shot protected birds received by BirdLife Malta during the same time periods in 2008, 2009 and 2010 when a combined total of 13 shot protected birds were recovered.

 One of the birds received by the organisation, a Purple Heron, was recovered by a member of the public who was asked to give the bird to individuals to be stuffed and mounted.  This person refused and instead handed the bird over to BirdLife Malta.

 The bird received veterinary care and one of its legs, which was broken beyond recovery by gunshot, has been amputated.  The bird has however been given the go-ahead for release by the vet, which took place this afternoon at the Simar Nature Reserve.

The other birds recovered are a Black Kite, a Common Kestrel, a Cuckoo and a Racing Pigeon.

Black Kites and Purple Herons are both species of conservation concern in Europe and therefore offered the highest level of protection, being listed under Annex 1 of the Birds Directive. These birds are also highly prized by illegal hunters for inclusion in collections of stuffed protected birds.

Apart from rare species which are highly prized by illegal hunters, BirdLife Malta has also received shot protected birds of commoner species, such as Common Kestrel and Marsh Harrier.

“In 13 days during the hunting season this year we have recovered almost as many shot protected birds as during the same time period for the past three years combined.” said Geoffrey Saliba, BirdLife Malta Campaigns Coordinator. “The only difference between this period and the past three spring seasons is a special spring hunting season opened by the government through a derogation”

For more information please contact:

Geoffrey Saliba, BirdLife Malta Campaigns Coordinator on 7905 9501

www.birdlifemalta.org

Malta 6 - värdefull erfarenhet

Malta blommar, sydspetsen (frihamnen till vänster, flygfältet till höger - vid horisontlinjen).
April 2011. Foto: Håkan Eklund.

Hemma igen efter en mycket intressant och minnesvärd vecka på Malta. Detta var första gången som jag var med i en dylik kampanj, och jag far gärna med i september igen; då skjuts än mer rovfåglar än under våren ...

Har nu laddat ner bilder, och satt in lämpliga på tidigare bloggar. Skall också försöka sätta in all "dots" på a-bokstäver, som fattades på Hotel Bella Vistas dator ...

Det var också mycket trevligt att lära känna fågelskådare från UK, Tyskland, Holland, Lettland, Bulgarien, Danmark och Malta. Personer som hakar på och gör allt för att skydda de flyttfåglar som passerar Malta på väg till sina häckningsplatser. Mest lyfter jag på hatten för de maltesiska ornitologer och forskare (veterinären inkluderad) som med jämna mellanrum skräms, hotas och utsätts för sabotage av jägare! Allt för att tysta dem.

Men med dagens värderingar, internet och globala världssamfund för nog de konservativa jägarna en hopplös kamp. De som borde skämmas mest är politikerna, som inte har ryggrad att sätta emot och se till att denna destruktiva nöjesjakt stoppas. Istället gör de allt för att lura EU-myndigheter, liksom CarlHaglund/Ålands landskapsregering gör ang. vårjakten på Åland, för att de åländska jägarna kunna fortsätta sin nöjesjakt också på våren, som är fullständigt sjukt.

På Malta gäller det vaktel och turturduva på våren (som i obegränsade mängder får jagas på hösten), på Åland gäller det alfågel och ejder (som också går att jaga på hösten). Och på båda ställen kör man med samma taktik - alla vet ju vilken klumpig och långsamt reagerande organisation EU utgör ...
Och på båda ställen är man oerhört känsliga för kritik och mediauppmärksamhet. De är båda turistöar, och de vill inte att destruktiv jaktkultur skall få störa turismen; de flesta "dumma turister" kanske inte heller bryr sig - är alla tysta så är det förstås bättre ...

Det största problemet på Malta är att jägarna skjuter på det mesta som kommer inom skotthåll, det har man tack och lov kommit bort från i Norden. Med vad som gäller tillåtna mängder av bytesarter och verkliga mängder nedlagda, kör Malta och Åland med samma system, dvs. det är jägarnas egna uppgifter som gäller, vad de ids rapportera! Det är ju omöjligt för någon att kolla vad som verkligen skjuts. Och på Åland har man alltså rätt att skjuta fler alfåglar på våren än vad som häckar i Finland, det kan väl inte vara rätt?

Annars. Det är att notera att den hänsynslösa fågeljakt som ännu pågår på Malta också har praktiserats i Norden! Läs t.ex. Gunnar Brusewitz i "Vårdagbok" (1964) när han skriver om hur de första sånglärkorna som anlände till Sverige sköts ned under 1800-talet, man tävlade till och med vem som hann föra den första till slottet, en tradition som upphörde först 1861.

Eller kolla in  jaktstatistik med byteslistor och utbetalad skottpeng på rovfåglar i gamla jägartidningar.

Det var ju till och med skottpeng på våra rovfåglar långt in på 1900-talet, allt från havsörn till tornfalk. Till exempel den ståtliga pilgrimsfalken fridlystes i Finland först år 1959, berguven fick året om fridlysning först 1983! I dag känns det ofattbart att tänka sig att man så länge fick döda rovfåglar och ugglor!

Men som sagt. Det är bara de som kan anpassa sig till nya tider och nya värderingar som överlever - på sikt. Gamla tiders fågelskådare studerade nästan undantagslöst fåglar med bössans hjälp, skulle de göra det än idag skulle det inte finnas några fåglar längre. Ornitologerna har anpassat sig; jägarna har ännu en bit att gå.

I nyaste numret (2/2011)  av BirdLife Finlands medlemsnummer "Tiira" finns en omfattande artikel om vårjaktskonceptet på Åland/SW Finland - där de kallar jakten för en stor internationell skam! Så sant.

Malta 5 - polisstationen

På polisstationen, fr.v. Justine, Geoffrey, polisen och jag. Mellieha, Malta 19.4.2011. Foto: Nimrod/Birdlife Malta.

Sista kvällen på Malta. Träffade nyss (kl. 21-22) en ung kvinnlig veterinär som frivilligt tar hand om skottskadade fåglar som hittas i terrängen. Hon har hållit på med detta i 15 år, alltså helt gratis. Beundransvärt!

Idag var ett team ute och hämtade en skottskadad gök (Cuculus canorus) till henne, som tyvärr inte kunde räddas, veterinaren (en ungersk tjej, jobbar gratis med fåglar vid sidan om) var tvungen att avliva göken som var blind av hagelträff, ett öga hangde ut ... Kanske den var på väg till Norden? Igår hade hon en skottskadad tornseglare och en härfågel, skjutna "just for fun". Sjukt.

Göken var den 15:e fridlysta fagel som hon tagit emot i år (http://www.birdlifemalta.org/Content/hunting/sw11dailyupdates/1106/).

Sedan 207 har hon tagit emot 62 olika arter av fridlysta fåglar. Ifjol tog hon emot 75 fåglar; detta är bara en promille av de fåglar som skadskjuts och blir kvar i terrängen. Det är ju förbjudet att gå in på privat mark utan markägarens tillstånd, och de flesta fåglar som fallit söker ju ingen efter. Hon sade att 70 procent av alla fåglar som hon får måste avlivas, resterande procent försöker man rehabilitera - dock är det många som inte klarar chocken och stressen, och vägrar t.ex. att äta.

Det år som vårjakten var förbjuden fick hon bara in 11 skadskjutna fridlysta fåglar, rekordlågt! Som visar att det inte skall finnas någon vårjakt överhuvudtaget på Malta! Samma fåglar som de har lov på nu = vaktel och turturduva, finns ju också på hösten, och då är antaltet obegränsat! Här finns många likheter med det som sker på Åland i Finland; samma lobbying, samma resonemang, samma släckta lyktor, samma blinda jaktfanatism!

Ifjol (okt. 2010) hittades en skadskjuten fiskgjuse, ringmärkt i Tyskland, nära hotellet där vi bor. Den skickades till Tyskland, men kunde ändå inte räddas. Ena vingen måste amputeras, sen dog den ...

Det mest chockande är att myndigheterna aktivt försöker sabotera hennes arbete, de vill inte att BirdLife Malta tar skadade fåglar till henne, det ger ju Malta dåligt rykte!! och enligt dem är detta (med jakt) inget problem. Tjuvjakt pågår ju i alla länder, och är inget specifikt för Malta säger de. Veterinären sade dock att alla hennes kolleger i andra länder sällan har att handskas med skottskadade fridlysta fåglar, oftast handlar det om trafikskadade, oljeskadade etc. Här på Malta är 90 procent av alla mottagna skottskadade ...

Det var också intressant att höra hur "the government" försöker tysta allt som har med fågeljakt på Malta att göra, de vill varken att turister, EU eller allmänheten på ön skall veta något. Därför är de bittra på BLM som hela tiden (t.ex. via dessa kampanjer) dokumenterar vad som sker, och ger pressmeddelanden. Idag var vi igen i tidningen, med ett sammandrag från veckan som gått - och om hotincidenten i söndags. Troligen har jägarna varnats, igår och idag har vi knappast hört ett enda skott!

Det med att tysta ner om jakt, påminner mig om det som sker på Åland. Ifjol skrev jag två insändare om vårfågeljakten på Åland som publicerades i Hufvudstadsbladet som är den största tidningen på svenska i Finland. Jag skrev ett "öppet brev" till Landskapsregeringen och ett till Carl Haglund (EU-parlamentariker - som lobbar för ålänningarnas vårjakt). Jag möttes med tystnad ... Vad annat?

Tidigare idag var mitt team till polisstationen och fyllde i en rapport om incidenten på söndagen, när en jägare kom körande i full fart mot mig, bromsade förstås, men kunde inte bedöma underlaget och bromssträckan - det var grovt grus under och han skulle ha kört över mig om jag inte hunnit kasta mig undan ...

Då på söndagen kom vi överens om att inte göra polisrapport på detta på det villkoret att han och hans vänner slutar att hota fågelskådare, men igår var han och jaktkompisarna igen ute och ofredade ... Dessutom hade jägarna en artikel i tidningen idag där de sade att de bara tror på sådant som polisen är med och bevittnar ... Ok, då är det viktigt med polisrapporter (de fick med en CD-med inspelnig av 80 % av hotkäftandet).

Så här stod att läsa om stationsbesöket på BLM:s webbsite: "Last Tuesday, Birdlife Malta filed a police report regarding an incident that occurred at the Red Tower, in the Foresta 2000 site, where four volunteers (a Maltese, an English, a Finn, and a German) were verbally abused for 40 minutes."

Jag och Nimrod (maltes) lyckades till och med ta några bilder (med min kamera) på polisstationen ... Börjar nu ha gott om material för ett antal tidningsartiklar, och några kapitel till min bok som är under arbete.

Under eftermiddagspasset var jag och mitt team ute (kl.15.30-20.00) och kollade dalgången mittemot hotellet. Vi var uppe på en kulle nära en konstnärsskola (i staden Mosta)  med ett vackert landskap nedanför. Vi loggade 12 flyttande sommargyllingar, 1 rostgumpsvala, 14 bruna karrhökar, 1 lärkfalk och 5 tornfalkar, 15 biätare. Ändå ar detta ett fågelfattigt land. Hittills har jag sett 49 olika arter på en vecka. Det ser jag pa 5 minuter från fågeltornet vid Kimo åmynning i Oravais.

Idag såg jag min första turturduva! Jägarna har lov på 9000, och jakttiden för vårjakten tar slut sista april, de får bråttom ...

Betraffande antalet har de lurat EU-myndigheterna och utnyttjat den globala populationen att jamföra med, inte den population som häckar i det område där faglarna tvingas passerar Malta. Att det finns en massa truturduvor i Asien har inget med Malta att göra, och borde alltså inte ingå i referenssiffrorna.

Det är som alfåglarna på Åland, där Carl Haglund & co kör med världspopulationen - inte med de som häckar i Finland. Och att på Åland få skjuta fler alfåglar än vad som häckar i Finland kan inte anses rätt!