Länge leve BioFoto

Vid kanten till Sahara, Matmata 14.3.2010. Foto: Håkan Eklund.

Idag låg då äntligen Naturfotografen nr 1/2010 i postlådan, och jag känner en enorm beundran för alla ni Biofotingar som kämpat för att bibehålla Naturfotografen som en självständig medlemspublikation!

Det är precis som Anders Todal Jenssen skriver i artikeln "Lenge leve Naturfotografen!", en egen publikation är den bästa ambassadör en förening kan ha. Det är likaså viktigt att naturfotomedlemmarna har en egen kanal till en icke-kommersiell publiceringsarena.

Det som skedde sommaren och hösten 2009 skall vi nu försöka glömma, och jobba vidare med att bygga ut Naturfotografen till en intressant och värdefull medlemstidskrift.

Och ni som inte har tillgång till Naturfotografen, ni skulle se Ivar Björkdalbakkes mäktiga bilder i svartvitt, de ÄR bara så fina!

Till stora delar är layouten bra, med många stora bilder, ofta hela sidor och många utfallande ut i kanterna. Bilder av fotografer för fotografer i egen fotopublikation skall vara stora och synliga; vad annars?

PS Bilden ovan är tagen nära stället där grottfolket (på bilden nedan) bor; nån kilometer till vänster om bilden, i denna typ av terräng.

Grottfolket i öknen

Utanför grotthemmet, Matmata, Tunisien. 14.3.2010. Foto: Håkan Eklund.

I bergen i närheten av Matmata (Tunisien) har många familjer valt att hacka ut sina boningsrum ur berget. Vi besökte en familj som bodde nära vägen och fick titta in i deras kök, vardagsrum, dotterns rum och olika förrådsrum. Alla urhackade "grottrum" ur Moder Jord.

På håll kunde man inte ens ana att här bodde människor. Mycket intressant och ekologiskt, och de hade det riktigt trivsamt inrett. Mamman på bilden (45 år) visade också hur hon malade säden till mjöl på ett uråldrigt sätt (mellan två stenar). Sittande på jordgolvet.

Här fick jag också en "lifer", en hussparv (Emberiza striolata), som verkligen gjorde skäl för sitt namn. Den vackert tecknade hannen gjorde korta snabba besök in till något av rummen, om dörren hade lämnats öppen.

I Saharas utkanter

Ett stycke Sahara nära gränsen till Algeriet, 15.3.2010. Foto: Håkan Eklund.

Tyckte att det fick räcka med snö och kyla och drog iväg med fru A ner till Sahara ... Här en mäktig sanddyn just där Sahara börjar, strax söder om Atlasbergen (som skymtar i bakgrunden) i sydvästra Tunisien. Ett underbart vackert område!

En dag åkte vi med en guidad Landcruisertur ut över en saltöken norr om oasstaden Tozeur och besökte ett ställe där delar av filmen Star Wars hade spelats in. Tyvärr trodde chaffarn att han borde köra som en rallyförare, dvs med gasen i botten, när han hade finländare i bilen, och jag missade en massa intressanta ökenfåglar. Lyckades dock identifiera härfågellärka (Alaemon alaudipes) som flög upp nära bilen (har iögonenfallande vingmönster) och vid inspelningsstället (utanför bilden till vänster) fanns några par med ökensparvar (Passer simplex) som enligt "Fågelguiden" inte alls borde finnas i Tunisien. Dock dokumenterade med min kamera ...

Trots att jag och familjen bott två år intill Kalahari (Botswana) och besökt kustöknarna i Namibien kändes nog Sahara som något än mera mäktigt! Skulle gärna återkomma, kanske tillbringa en vinter i en grön dadelpalmsoas här vid ökenkanten för att i lugn och ro lära känna denna unika miljö.

Bildmässigt blev det en del smakprov, men bara just smakprov. Missade dock en mycket speciell bildpotential, som ännu "harmar". Vi hade stannat ute på en enorm Salt Pan (Chott El Jerid) för att kolla in soluppgången när jag ser en man i "munkkåpa" vid vägkanten med en märkligt storörad hund i famnen. Ville inte störa (de vill ju alltid ha pengar när man närmar sig med kamera ...). Hemkommen när jag kollar i litteraturen ser jag ju att mannen hade en ökenräv (fennek) i famnen! Ett unikt ökendäggdjur. Och plötsligt ser jag den otagna bilden, en närbild av en spännande klädd ökenman med ett unikt djur i famnen ... Shit ... De stora öronen är till för att bättre leda bort överskottsvärme.

Det må bli ett nytt besök. 

Nya naturfotoböcker

Hirvensalo, Åbo 3 februari 2009. Foto: Håkan Eklund.

På finska formligen drösar bokmarknaden av nya höglassiga natur- /naturfotoböcker. En alldeles nyutkommen bok heter ”Kalevalaista luontoa” (160 s, Articmedia) med docent Reijo Heikkinen som författare. Heikkinen som är lärarutbildare och fackboksförfattare har tidigare kommit ut med ett 40-tal böcker.

I den här folkloristiskt fokuserade boken presenteras ett urval fiskar, fåglar och däggdjur som varit viktiga i den finska mytologin och hur de förekommer i ordspråk, visor och dikter. Via dem lärde man ut förhållningssätt och respekt för den finska naturen långt innan det fanns folkskolor och tryckpressar runt om i riksdelen. Enbart i (nationaleposet) Kalevala omnämns ett 40-tal arter, allt från bin till björnar, som denna bok fokuserar kring.
Detta är en verkligt intressant bok i stort format, vackert illustrerad av Hannu Hautala, Finlands mesta naturfotograf. Hautala är bilmekanikern från Sydösterbotten som flyttade till naturen i Kuusamo och via en livslång naturfotokarriär och flitig bokutgivning utnämnts till hedersdoktor vid Uleåborgs universitet. Han är känd runt om i världen via sina naturfotoböcker om östfinsk natur. Förlaget Articmedia i sin tur ägs av Lassi Rautiainen i Kajana, en annan internationellt känd naturfotograf, som är pionjären bakom björn- och vargfotografering från gömslen i gränszonen till Ryssland, och som själv gett ut många naturböcker.

För några veckor sen anlitade jag Patrik Larsson som resursperson på en Axxellkurs i Kimito, och ett kort besök på Akademen i Åbo gjorde honom lyrisk. Och han var genuint irriterad på finska naturboksförläggare som helt glömt bort vilken stor marknad Skandinavien skulle utgöra, om något också kunde översättas till svenska. När han fick syn på boken ”Linnut vauhdissa” (Tammi 2009) med bilder av Nordens skickligaste fågelfotografer Arto Juvonen, Tomi Muukkonen, Jari Peltomäki och Markus Varesvuo, kom mobiltelefon snabbt fram och det blev genast en kompisbeställning på en bok som han inte sett i Sverige.

”Varför inte också på svenska? Här finns ju inte ens så mycket text att översätta? Fattar inte finnarna vilken stor marknad de går miste om?" löd omdömet. 

Jag håller med. Boken ”Linnut vauhdissa” är ett varuprov på hur högtstående finsk fågelfotografering är idag. Alla i den finska kvartetten är skickliga ornitologer, som spenderat en livstid i fågelmarkerna bland sina bevingade vänner som de kan utan och innan. Den som vill kolla in fotografkvartettens rika produktion kan via datorn klicka in på www.lintukuva.fi för att se en del av deras produktion.

För dem som är intresserade och insatta i ämnet är detta en måstebok. Den tekniska informationen i slutet av boken, om hur alla dessa bilder tagits, är synnerligen intressant. Bilderna avspeglar också hur den digitala fototeknologin tagit denna typ av naturfotografering till nya höjder. För snabba och rörliga motiv, ofta under dåliga ljusförhållanden, är dagens teknikproppade systemkameror med möjlighet till hög ljuskänslighet, snabb och effektiv autofokusering helt överlägsen de analoga föregångarna.

På webbsidan http://www.lintukuva.fi/store/BIA/ presenteras boken på finska och engelska, och här visar förlaget med all tydlighet hur man försöker slingra sig undan på ett enkelt sätt, nämligen att alla engelskspråkiga skall läsa bilderna, och inte texten ...
Så här står bl.a. att läsa:

"The foreword to Birds in Action is written by Finland’s most widely recognized wildlife photographer, Hannu Hautala, PhD, h.c. For the mean time, Birds in Action comes only in Finnish but that ought not stop a wildlife photography aficionado! After all, photos speak a universal language."

Väntar på BioFoto-tidskriften

Klibbalslund på ön Runsala, Åbo. Januari 2010. Foto: Håkan Eklund.

Det är med stort intresse som jag väntar på BioFotos medlemstidskrift 2010. Om det blir någon? Det är inte så mycket som hörs från den ändan sedan förra tidskriftsredaktören och föreningsordföranden (bland andra) "hoppade av" för att starta en privat/kommersiell naturfototidskrift i Norge.

Nu skulle det vara läge för att göra BioFotos medlemstidskrift mera nordiskt orienterad, eftersom det finns många medlemmar i Sverige och en förening under uppbyggnad i Svenskfinland. Men jag har inte hört något som skulle indikera en dylik "förnyelse".

Däremot blev jag i fjol ombedd (av BF-arbetsgrupp) att lite kolla in de finska naturfotografernas ypperliga medlemstidskrift "Luontokuva", en tidskrift som går ut till 2700 medlemmar och som säljs i alla välsorterade "tidningshus" och bokaffärer i Finland. Tidskriften ägs och ges ut av Suomen Luonnonvalokuvaajat ry ( Finlands naturfotografer), som många i Skandinavien inte känner till pga språkbarriären. Allt om och i föreningen/tidskriften är på finska. Trots att många av oss finlandssvenskar är medlemmar i föreningen vill vi ändå skapa en förening/kontaktyta västerut där vi kan fungera på vårt eget språk (dvs svenska). Vi har skickat in stadgar för registrering av BioFoto Finland och väntar på att få den registrerad i Finland. Tillsvidare är jag ordförande i den tillfälliga styrelse som vi tillsvidare har.

I den finska föreningen blev jag medlem i början av 1990-talet (medlem nr 37 ) när Hannu Hautala et al satt i ett råd och valde in medlemmar baserat på ett inskickat fotoportfolio (rätt omfattande vill jag minnas). Idag kan vem som helst bli medlem genom att betala medlemsavgiften, och majoriteten av medlemmarna i denna starkt växande förening är vanliga "amatörer". Yrkesverksamma finska naturfotografer är också medlemmar i föreningen (som de själva varit med om att skapa), men de har också under senare år bildat en egen intern liten förening där de avhandlar yrkesrelatrerade saker. Men som ni skall se nedan så är det ändå de yrkesverksamma naturfotograferna i Finland som har mest nytta av både föreningen och tidskriften, som marknadsföringskanal för nyutgivna  böcker!

Så här ser en "analys" av innehållet i 2009-upplaga av Luontokuva ut  (6 nr a´ 84 sidor = 505 sidor):

I) 24 %  (20,1 sidor/nummer) utgörs av text- och bildreportagen som handlar om medlemmarnas bokproduktion (största delen är proffs), texterna har ibland skrivits av någon annan än fotografen/författaren, en del av artiklarna är kortare presentationer av nya böcker som medlemmar har producerat (ett tacksamt ämne eftersom alla vill ha publicitet kring nya naturfotoböcker, högklassiga bilder finns, likaså texter)

II) 20 %  (16,8 sidor/nr) innehåller helsidesreklam (kamerautrustning etc.) eller sidor med annonser som har koppling till föreningen (böcker/kalendrar/resor), antingen i form av samarbetspartners eller fotografer (= medlemmar) som har egna företag 

III) 19 % (16,0 sidor/nr) utgörs av ”vanliga” text- och bildreportagen med medlemmarnas egna bilder (många är proffs)

IV) 10 % (8,4 sidor/nr)  utgörs av återkommande kolumner i varje nummer: 2009 tre olika kolumner, en heter ”Sista bilden” (sist i numret), en heter ”På fotoresa med …”, en tredje ”Mitt fotogömsle” (de utgörs av 2 sidor/kolumn), i varje nummer också 2 sidor med läsarbilder, ibland en sida med bilder av unga fotografer

V)  9 % (7,6 sidor/nr) gäller Årets naturbild: utgörs av reportagen, info, fotografpresentationer, bildpresentationer, vinnarbilder kopplat till föreningens storsatsning ”Årets naturbild” som är föreninges största evenemang under året (med republikens president närvarande vid avslutande Naturfotofestivaldag i H.fors, där vinnarna presenteras). I praktiken gäller inte här 7,6 sidor/nr, utan ett helt nummer utgörs av ett temanummer kring Årets naturbild i Finland.

VI) 5 % av sidorna upptas av artiklar om ”teknikskolning” (dataprogram, bildbehandling etc.)

VII) 4 % (4,2 sidor/nr) går till pärmbild, ledare, innehåll, etc.

VIII) 3 % (2,5 sidor/nr)  handlar om nya produkter på marknaden (kameror, objektiv etc.)

VIII) 3 % (2,5 sidor/nr) med medlemsinformation, prenumerationsinfo etc. (se kommentar nedan)

IX) 3 % (2,5 sidor/nr) i början av varje nummer, med notiser, aktuella saker, fotoutställningar etc.

Kommentar angående VIII: infoutskick angående förenings höst- och vinterdagar (= när medlemmar samlas till ett veckoslut med bildvisningar, föredrag, kursverksamhet) samt festivalen i anslutning till Årets naturbild ingår som ett 16-sidors texthäfte som följer med ett nummer per år, och sätts bara in i de tidskriftsnummer som går till medlemmar. Detta är ju interna ärenden som inte angår vanliga prenumeranter eller köpare av lösnummer. Samma info finns förstås också på föreningens hemsida, på sidor enbart för medlemmar med egna inloggningskoder.

Föreningens huvudsakliga  samarbetspartners är: Canon Oy, Color-Kolmio Oy (fotolabb), Kamera-lehti (nationell fototidning för fotoklubbar), Nelonen (nationell TV-kanal), Nikon Nordic Ab, Rajala Pro Shop (fotoaffär), Epson Finland Oy.

Föreningen har också ett eget förlag, säljer medlemmarnas (och andras) naturfotoböcker, trycker varje år upp en eller flera böcker med bilder från stortävlingen Årets naturbild, etc. Jag har förstått att tidskriften lönar sig utmärkt, jag vet inget om vad som betalas, vad som görs som gratisarbete etc. Men tidskriften är föreningens ryggrad, PR för alla yrkesverksamma naturfotografer (och blivande) och föreningens informationskanal utåt, både till medlemmar och alla andra naturfoto/naturintresserade - utan denna egna tidkskrift och alla kringeffekter som den skapar skulle inte föreningen växa så snabbt som den gör idag.

Summa summarum: detta är ett ypperligt exempel på hur en nationell naturfotoförenings medlemstidskrift har gjorts till en högklassig trycksak som både gynnar föreningen (nya medlemmar) och yrkesverksamma naturfotograferande medlemmar (reklam för deras böcker, utställningar, bildproduktion) och är en språngbräda för nya duktiga fotografer att bli kända (via framgång i fototävlingar, via egna artiklar etc.). Alltså alla håller ihop, både yrkesverksamma och amatörer, i samma förening!