Spännande ljus

Ljus i tunneln, Runsala, Åbo 2.9.2009. Foto: Håkan Eklund.

Kollade in en vandringsrutt på ön Runsala idag. Hade kameran i ryggsäcken, och den blev länge kvar. Ett regnoväder med hård vind drog över, och det var otroligt mörkt i skogen. Det skulle ha krävts stativ för att fota i skogen.

Plötsligt blir det bokstavligen "ljus i tunneln", kommer ut till en beteshage med får, och då måste jag bara stanna och ta fram kameran - trots att det just då började regna. Sen blev det att skynda vidare i skydd av regnkåpa.

Och se, nu tre timmar senare öppnar sig skyn och solen kommer fram. Sådana små lågtryck gillar jag, som inte ligger och nöter alltför länge ...

Inspirerande fotonummer

Septemberblommor i blåst (åkermolke/fettistel - Sonchus arvensis). Hirvensalo 1.9.09. Foto: Håkan Eklund.

Det blåste ordentligt under kvällspromenaden med hunden. Hade kameran och 180 mm makron med. Har under flera kvällar spanat efter vårtbitare som hörs överallt, men börjar tappat tålamodet med dem ...
De är verkligt svåra att hitta i vegetationen, och ÄR svårfotograferade. Inser att killen (Sami Karjalainen) som gjorde en hel bok med landets samtliga arter verkligen har fått stå i, han lyckades dessutom ta förföriskt vackra bilder av dem, men sen tog det honom också sju år!

Köpte idag ett lösnummer av Foto som ofta innehåller mycket inspirerande. I nr 9/09 finns en jätteintressant artikel om Maria Steén och hennes väg till fotovärlden; en tuff tjej från Västergötland som tog sig ut i stora världen - och återvände hem.

Speciellt gillar jag hennes New York-bilder och hennes attityd till sina motiv. Att som brödföda jobba med mode och glamour, för att sen sadla om och jobba med "gatans folk" - bl.a. med "Richie" som var en utslagen Vietnamveteran.
Hon har massor av material från motsvarande miljöer; gräsrots- och människonära. Äkta okonstlat dokumentärmaterial, just sånt som jag gillar.

Kul också att höra om hennes erfarenheter om hur tidningarnas bildjournalistik ändrats, hur DN skickade henne tillbaka till New York när hon visat sina bilder därifrån - idag skulle inte det längre ske, berättar hon.

Trots att jag varken var fotograf eller journalist i början av 1980-talet, hände samma sak mig. Jag hade som hobby gjort några reportagen (för regiontidningen Vasabladet) om finlandssvenska emigranter i New York, när jag fick en präktig check av chefredaktören för att åka tillbaka och hämta hem mer likadant material ... som jag gjorde! Det blev en 2 månaders resa över hela USA och Kanada, med massor av material. Allt i svartvitt. Borde skanna in materialet och göra en utställning ...

Tala om den gamla goda tiden!

Inte så lätt

Bladstudie, Hirvensalo 25.8.2009. Foto: Håkan Eklund.

Inspirerad av nybörjarturen med vårtbitaren för några kvällar sen har jag nu aktivt börjat lyssa mig till dessa skojiga insekter, men de är allt gäckande.

Igår kväll kollade jag in några högljudda exemplar, men de visade sig befinna sig uppe i en tätkronad silverpil här utanför vårt radhus, och hur jag än spanade så fick jag inte ens syn på dem. Jag kände mig verkligt korkad som inte heller kunde artbestämma dem via lätet. Måste snabbt få tag på min vårtbitarbok (Sami Karjalainens) som har en cd-skiva instucken i pärmen med alla läten inspelade, som jag inte ens lyssnat på... Ännu.

Alltså det blev inga vårtbitarbilder, gjorde istället en tafatt lövstudie i den fina kvällssolen. Men det var igår, när svenska kungaparet var på besök här i Åbo. Idag har det varit mörk som på hösten, och ikväll har det både åskat och regnat.

Ordentligt.

En liten förvarning om att sommaren kanske börjar lida mot sitt slut.

SKÄMS Holmen Skog

Spelande tjädertupp  - leds i fördärvet av girigbuksekonomer. Foto: Håkan Eklund. 

Bra Expressen!  På ledarsidan i dagens nummer exponerar tidningen ett stycke girigbuksekonomi där man bryr sig blanka fan i värdet av ett ekologiskt skogsarv. Det gäller en kolumn av Tommy Hammarström som till innehållet är mycket beklämmande:  att skogsbolaget Holmen Skog  helt sonika tänker kalhugga (och därmed ödelägga) en tjäderrik skog i Kolmårdenområdet. Trots massiva protester bryr de sig skit i Nordens finaste skogsfågel tjädern och den specifika livsmiljö den behöver för att överleva.

De vill ändå kalhugga.

De må äga virket, men äger de också alla de ekologiska värden som hotas att förstöras, bl.a. tjäderns livsrum? Vem äger vårt naturarv? Vårt skogsarv? Med allt vad det innebär.

Hur länge skall vi som konsumenter tysta titta på när envisa och maktfullkomliga chefer kör över allt och alla? Holmen Skogs distriktschef Jonnie Friberg tycker (enligt kolumnen) inte alls att tjädern är hotad, vilket visar hur lite han (som skogsman?) vet om denna fina skogsfågel!

Chefer med denna överlägsna attityd hör inte hemma i 2000-talets ledarskap; sådana som skiter i tjäderns behov borde inte få jobba inom skogsbruket. Men det finns många inom branschen som sätter personlig prestige framom vettiga beslut. Därför har vi fått den skogsnatur vi har idag, ett råvaruförråd för skogsindustrin som är ekologiskt fattig och utarmad. Och alltför få tycks bry sig. Därför gör bolagen precis som de vill.

Jag skulle rekommendera att distriktschef Jonnie Friberg skulle läsa Skogsstyrelsens bok "Tjädern - en skogsfågel" av Ingmar Hjort (1994) och likaså Skogsstyrelsens bok "Skogsarvet" av Edman, Hagman, Heström (1999) och försöka lära sig något om värdet av vårt gemensamma skogsarv.

På sin hemsida skriver bolaget så här om sitt förhållande till natur; tom retorik?
http://www.holmenskog.com/main.aspx?ID=c22ee82b-a81c-41b0-9aea-50e783da66c8

Tjädern tål ekonomiskogsbruk om det utövas på ett professionellt sätt, dvs. med hänsyn till tjäderns behov. Tjädern tål virkesuttag, men inte kalhuggning i stor skala, och speciellt inte på spelplatsen.

Vi har exakt samma problem i Finland. Enligt en finsk undersökning har tjäderstammen i Finland minskat med 70 procent under tiden 1964-96. Orsak: de massiva och shablonmässiga kalhuggningar som helt slagit sönder tjädrarnas livsmiljö.

Fotnot: Jag skulle ju normalt inte ha tillgång till Expressen, men idag kom sonen hem från Sthlm från veckoslutets Coldplaykoncert, och hade tidningen med sig.

Ny erfarenhet

Cikadavårtbitare (Metrioptera roeselii) på vasstrå, Kakskerta, Åbo 23.8.2009. Foto: Håkan Eklund.

Tänk vad insprirerad man kan bli av experter. Som idag när jag och en kompis gick med på en gräshopps- och vårtbitarvandring här i Åbo.

Ledare var Dr Sami Karjalainen som i år kom ut med den första ordentliga faktaboken (samtidigt en fin naturfotobok!) om Finlands gräshoppor och vårtbitare (http://www.hepokatti.net/grasshoppers.html), tyvärr endast på finska. På hans hemsida (http://www.samikarjalainen.fi/english.html) hittas också en bild av titelbladet till hans första bok om Finlands gräshoppor, som kom ut för 7 år sen. Också den unik i sitt slag, som gjorde succe, finns bara på finska. Och killen är inte ens professionell entomolog, han är nån typ av teknologiedoktor ...

Hur som helst, tillsammans med ett 20-tal intresserade lotsade han oss omkring i en vårtbitarrik biotop i Katarinedal där han visade på en massa arter. De är dock svåra att se i vegetationen, men kan (liksom fåglar) artbestämmas via lätet om man inte orkar söka reda på dem.

Inspirerad av denna trevliga insektvandring for jag ut några timmar på kvällssidan, för att försöka se och fotografera vårtbitare. Det visade sig vara svårare än jag trodde. Redan det att få syn på dem kräver tålamod, att sen komma till skott kräver ännu mer. Till sist hade jag en liten vårtbitare framför mig, satte mig ner i klorofyllen och försökte få den i fokus bland all störande bakgrund. Och se, den gick mig till mötes och började klättra upp längs ett vasstrå, och jag fokuserade (manuellt) och knäppte för brinnkära livet (med 180 mm makro). Det är ju så vanskligt att få in skärpan rätt på sådan här tingester, med stor bländare för att få bort bakgrunden ...

Men några bilder blev helt ok.

Sen när jag (hemma) skulle "artbestämma bilden" hittade jag inte Samis bok, kanske har jag glömt kvar den på en tidningsredaktion (jag presenterade boken i lokaltidningen i våras). Sen kollade jag med Göte Göranssons fantastiska bok "Mina insektvandringar" (2001) och hittade en som kunde passa: lövvårtbitare (Leptophyes punctatissima), men den finns troligen inte i Finland (finns inte på Karjalainens lista över arter i Finland). Måste söka vidare via nätet. Är det någon som känner arten? - vänligen meddela! Av äggläggningsröret i bakändan att döma är det en hona.

Jag har aldrig tidigare ens försökt fotografera gräshoppor och vårtbitare, än mindre artbestämma, men nu ser jag ju att här finns ett spännande motivområde!

PS. Har fått ett bud från vännen Krister W som tippar på cikadavårtbitare (Metrioptera roeselii).
Har fått samma besked av vännen Magnus Ö som skriver:  "Din fina bild visar mycket tydligt att det är en cikadavårtbitare (Metrioptera roeselii). De ljusa teckningarna bakom huvudet syns klart och skiljer den från ljungvårtbitaren. Äggläggningsröret (det är alltså en hona) är också just så kort som det borde vara hos cikadavårtbitaren, vilket också skiljer den från ljungvårtbitaren."