Vandring 2 - Alperna

Fäbodväg i Alpbach, 29.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

För en som lever i ett landskap med få höjdkurvor känns det kul att se så många fotovyer ur fågelperspektiv. Så blev det också under vår andra vandringsdag i Alpbach (Österrike) som gick i fäbodmiljö och genom mäktiga skogar nedanför berget Gratlspitz. Rutten gick alltså på norra sidan om dalgången.

Först blev det några timmar uppåt, uppåt. En sugande, energikrävande vandring. Sen genom mäktiga alpskogar, mest med gran, säkert minst 40 m höga, och ibland över alpängar med en fantastisk flora. Vi passerade massor av intressanta växter, bland annat talrika orkidéer som i mina ögon liknade Jungfru Marie nycklar, men kan ha varit något helt annat. Många växter var samma som hemma, men lika många var helt främmande och skulle ha krävt en lokal artbestämningsbok.

Tyvärr är det svårt att ta tid till fotografering under den här typen av vandringar, alla andra hurtbullar marcherar ju stadigt på, och blir man för långt efter är det ibland svårt att veta vilka stigar de valt. Alltså passerades många fina fotomotiv (speciellt på "makronivå") som endast dokumenterades i synminnet. Däremot var det kul att se hur ljuset målade landskapet via "hål" i de ständigt närvarnade molnen.

Något som förvånade mig under hela veckan var den intensiva fågelsången! Så här sent; hemmar har ju de flesta fåglar tystnat. I skogen sjöng svarthätta, gransångare, rödhake, kungsfågel och svartmes. Bland många andra.

Hit skulle jag gärna komma ensam någon gång, bara för att fotografera och artbestämma växter, fåglarna är ju till stor del de samma som hemma.

Vandring 1 - Alperna

Typiskt hus i Alpbach med berget Gratlspitz i bakgrunden, 28.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

Söndagmorgon i alpbyn. Det är tyst och stilla. Dimmorna lättar och det är fuktigt i luften. Lagom varmt. En sjungande svart rödstjärt från hotelltaket fångar min uppmärksamhet; sen skulle jag märka att den var ytterst vanlig, verkade sitta på minst varannat hustak ...

Kl.09 står vi uppradade för vår första vandring. Bakom oss tornar bergskammen Gratlspitz upp sig 1893 m.ö.h.; själva befinner vi oss på 974 m. Tjugofem hurtbullar med Åke W som vandringsledare är klara för den första av fem vandringar.

Dagens rutt går genom dalgången. Först uppströms längs en strid fjällbäck med samma namn som byn; Alpbach. Sen tillbaka på andra sidan, lite högre upp. Och allt är bara så vackert! Byggnaderna, naturen, helheten. Trots att vi går mellan bondgårdar, genom kohagar, längs byvägar och -stigar. Inget under att byn Alpbach valts till Österrikes vackraste by!

Trots att vi är långt in på sommaren sjunger det massor med fåglar; en gulhämpling (sällsynt hos oss) blir dagens bästa notering.

En av medvandrarna, Marie L, noterade att det blev en 15 000- stegs vandring i lätt "uppvärmningsterräng". Dagen avslutas med bastu, bad och suverän middag i vårt lyxiga Alphof-hotell.

En vecka i Alperna

Längs byvägar i Alpbach, Österrike 3.7.2009. Foto: Håkan Eklund.

Kom idag hem från en härlig vandringsvecka med fru A (bilden ovan) i Alperna. Och det första vi gjorde när vi installerat oss med en kopp te ute på altanen var att öppna Sundqvists resebrochyr (www.vandringsresor.com) för att kolla in nya liknande resor! Det tror jag inte hänt tidigare, dvs. att genast hemkommen från en resa kolla upp researrangörens utbud. För att planera nästa ...

Så mycket tyckte vi om denna vandringsresa i sällskap med 24 andra lika ivriga vandrare (de flesta från Sverige). På bilden ovan har gruppen spritt på sig; jag och frun trivdes så bra på lunchstället (på en alpäng) att vi blev kvar en stund när alla de andra vandrade vidare.

Tack och lov slapp vi sommarhettan i hemmamarkerna; här uppe i Alpbachdalen (ca 900 - 1000 m.ö.h.) rådde ett lagom väder som passade alldeles utmärkt för heldagsvandringar. Det var sällan direkt sol och endast den sista dagen gällde regnkläder under några timmar.

Jag skall plocka ut en bild från varje dag och kort berätta om våra vandringar.

I hornuggleskogen

Ekorrbär (Maianthemum bifolium) i hornugglans skog, Pandros, Kimo, midsommaren 2009. Foto: Håkan Eklund.

Det regnade på midsommarafton, och då passade jag på att bränna allt skräp som vi räfsat ihop under dagen. Och se, vad är det som hörs från skogen, jo - hornugglans mattiggande ungar. Hornugglan är en  art som lever ett mycket undanskymt liv, men som avslöjas av ungarna! De har ett tvåstavigt, utdraget, klagande "pii-eh" som enligt "Fågelguiden" hörs på 1 km avstånd; torde överensstämma också med mina observationer.

Sen var jag in i skogskanten flera nätter och dagar för att söka ungarna, men nej. På natten tystnade de när jag kom närmare, och då var det ganska dunkelt inne i den täta granskogen och svårt att se detaljer. Dessutom omsvärmad av hundratals myggor ...

På dagarna var de tysta, och då hittade jag ett kråkbo högt uppe i en gran, där hornugglan troligen häckat/häckar. Kanske var ungarna ännu så små att de fortfarande höll till i bobalen? Men de syntes inte nerifrån. Istället passade jag på att fotografera skogsväxter; finns det någon mera typisk barrskogsväxt än ekorrbär? De växer ofta i stora bestånd, i hela mattor som lyser vitt i den dunkla skogen. Ekorrbäret är en liten och späd växt; artnamnet "bifolium" betyder tvåbladig, och det är vad den är. Hela växten är giftig, också de röda bären som mognar senare.

Sista kvällen gjorde jag ett nytt uggleförsök, men nej. Försökte mig också på att fotografera morkullan som patrullerar över stugan och hornuggleskogen varje natt, men det var inte heller lätt. Avslutade med en sväng över åkrarna på andra sidan stugan, lyssnade på  nattliga storspovar, honorna är ju redan på flyttning söderut. Och då hör jag mattiggande hornuggleungar från en annan skogsbacke, ca 1 km från det första boet! Tyder på ett gott sorkår.

Får fortsätta sökandet om två veckor, vid nästa besök. Då har säkert ungarna lämnat boet.

Trevlig midsommar

Natt och dag (Melampyrum nemorosum), Soomaa nationalpark, Estland i juni 2009. Foto: Håkan Eklund.

Ok, så är det då dags för en av årets milstolpar - midsommar! Finns det något mera nordiskt, eller skandinaviskt? Det är väl ingen annan som förstår att fira sånt ...?

Loggar ut, styr kosan norrut för några dagar - där midnattsljuset är som bäst.

Jag önskar alla FS-bloggare en riktigt fin och givande midsommar!

Har för mig att växten ovan också kallas för Svenska flaggan och mera biotopfokuserat: lundkovall.