En slända till

T-tecknad flickslända (Coenagrion hastulatum), Estland 13.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

En ur växtgänget gjorde mig uppmärksam på en mycket liten slända nere i klorofyllen på en vägkant, som satt stilla och huttrade i regnet och blåsten. Jag kom ganska nära, men det var svårt att fokusera när allt bara rörde sig i vinden. Använde ett 180 mm makro och mitt enbenta stativ, dvs nästan som att fota på frihand.

Men då jag tog av mig regnrocken och satte upp den som vindskydd bakom sländan gick det bättre ... Den här sländan var till storleken bara en bråkdel av jungfrusländan på bloggen nedan, kanske bara 3-4 cm lång (kort ...), trots att den kan tyckas se lika stor ut som jungfrusländan.

Har nu kollat med Sami Karjalainens bok "Suomen sudenkorennot" samt konsulterat vänner, just nu ligger budet på T-tecknad flickslända (hona). Jag borde ha tagit en bild rakt uppifrån, då skulle de exakta artnycklarna (spec. teckningar) ha avslöjats.

På samma strandängslokal fanns det ca 40 grå hägrar, lika många grågäss och knipor, en sjungande trastsångare, överflygande havsörn och en massa intressanta växter: ärtstarr, slankstarr, hundstarr, hirsstarr, ängsnycklar, rödkämpar, blodnäva etc. Och vägen kantades av blommande olvon och getapel .

Idag är det tisdag i Åbo, lite torrare väder, men fortfarande mycket kyligt, blåsigt och allt annat än sommar. Bättre måste det ju bli ...? Ok för oss människor, men jag tror att mångt och mycket i naturen far illa just nu.

_________________________________________________________________________________

18.6.09, fick svaret nedan av en "sländkännare/-fotograf":

Hej! Jag tror nog också att det är Coenagrion hastulatum, på svenska T-tecknad flickslända (man ser nog iband också namnen spjutflickslända och v-tecknad flickslända). Det bästa kännetecknet på den här bilden är "halskragen" bakom ögonen med sin jämna böjda form med en jämn ljusare kant. Mvh Johan Andersson, Pellinge.

Paradisiska marker

Blåbandad jungfruslända (Calopteryx splendens)  i Soomaa nationalpark, Estland. 12.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade veckoslutet med artkursister i paradisiska marker i Estland; växtkurs med botanisten Esko V. Vi höll till i urskogar och våtmarker i Soomaa nationalpark (öster om Pärnu) och sen upp längs kusten till Europas finaste lövängar i Laulatu nära hamnen i Virtsu (där man åker över till Ösel/Saaremaa).

Övernattade denna gång på små mysiga hotell i Pärnu och Hapsal.

Ok, nu har jag kollat upp vad den stora och kraftiga sländan på bilden är för art, som fladdrade omkring (3-4 ex) längs en dikeskant i Soomaa, samtidigt som vi såg mindre skrikörn och ormvråk kretsa tillsammans ovanför oss!! Sen kom en bivråk glidande över och en bit bort sjöng en flodsångare!

Sländan ovan är en blåbandad jungfruslända som hittas i största delen av Europa (förutom i sydväst och i norr) ända ut till norra Kina. En mycket vacker sländeart. Några timmar senare kom regnet som sen aldrig slutade ...

Det blev inte såå mycket fotograferat pga ihållande regn på lördagen, men några användbara bilder blev det nog. Då traskade vi omkring i gummistövlar och regnkläder hela dan, och då tar det lite emot att börja pillra med kameran.

Estland är ett paradis för en naturintresserad, åtminstone tröttnar jag aldrig på landet. Trots att det är ett litet land har de massor med exklusiv natur, och det är sällan man möter någon på de fina biotoper där vi rör oss.

Lysande rismatta

Pelarsal i Tenala, Västnyland (Finland), 6.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

Hade arrangerat en växtkurs med specialisten Esko V i Västnyland igår. Massor med fina blomstermöten, både i våtmarker och på torrängar. När jag kollade min slitna Mossberg noterade jag att många av växterna hade jag endast sett i Estland tidigare, eller på Öland. Arter som blåsuga, stinksyska, piggstarr och blekstarr.

Vi fågelsjön Läppträsk intill Helsingforsvägen i Karis hade vi en mycket mysig förmiddagstimme, när solen lite värmde (vi fick ha vantar/handskar på oss mest hela dan ...). En vacker lärkfalk hanne satt länge stilla i en trädtopp i närheten, tycktes liksom oss njuta av den lilla värme som just då anades mellan molntapparna; det är sällan man kan njuta av en falk "stillasittande i en tubkikarbild". Från vassarna hördes en trastsångare, rörsångare och många sävsångare, från klibbalslunden intill näktergal, svarhätta och ute från sjön ropade gråhakedoppingar.

På hemvägen tillbaka till Åbo passerade jag en tallskog uppe på en mo som i det mulna vädret gav blåbärsriset en härligt lysande färg; de unga bladen gör ju blåbärsmattor mycket dekorativa under våren. Kunde inte annat än stanna och ta några bilder med 180 mm makron som just då låg närmast till hands. Den intensiva färgen kontrasterar tydligt mot de mörka stammarna, och ingen färgjustering i LR har behövts överhuvudtaget.

Idag (söndag) är det då äntligen sol, efter en hel vecka med mulet och regnigt väder. Värdefullt. Veckan som gick var säkert en stor katastrof för många nyfödda fågelungar, som dog i all tystnad ...

Bruce S

Uppladdning inför Bruce Springsteen mötet, Åbo 2.6.2009. Foto: Håkan Eklund.

Häromkvällen var det dags för Bruce Springsteen i Tammerfors, Finland. På bilden ovan laddar sonen Robert, hans flickvän Anna och kompisen Niklas (till höger) upp för mötet. De lyckas alltid ta sig fram till de första raderna framför scen, och det gjorde de nu också. De vet allt om Bruce och hans musik, och detta var inte första mötet heller.

Och visst var det en fin show, Bruce tycktes trivas i den fina, soliga kvällen när det aldrig blev mörkt. Han höll på i tre timmar nonstop. Vilken energi, vilken känsla för nyanser och vilken härlig kontakt han skapade med publiken! Att han orkar visa sig så engagerad ...

I slutet av koncerten stack han sin munharpa i handen på en ung tjej i första ledet, på bildskärmen såg man att hon höll på att svimma av överraskning. Det blir ett föremål som får leva ett nytt liv på ett nytt ställe; tänk vad livet kan vara fyllt med överraskningar.

Kul att se att så många unga verkligen gillar alla dessa oldtimers som är i ens egen ålder ... Detta med "ålderssegregering och åldersracism" gäller nog inte unga musikälskare; de fokuserar på erfarenhet och substans, inte ålder. Härligt fördomsfria, de kunde fungera som  modell för många andra.

Ikväll (och några kvällar framåt) är väl Bruce  i Stockholm; undrar om det regnar lika mycket där som här i Åbo?.

Gaias öga

Från Ramsvikslandet, Bohuslän, 30 maj 2009. Foto: Håkan Eklund.

I Bohuslän är Patrik Larsson (http://grandimage.net/) som på mammas gata; det går inte att undvika att smittas av hans entusiasm för den bohusländska kusten. Och för landskapsfotografering. Han flyttade ju ut till Strömstad för kustens skull. För att kunna fotografera kustlandskap nära havet.

Vi som går på Axxells (yrkesinstitut/vuxenutbildning) naturfotokurs i Finland åkte hela vägen ut till Ramsölandet i norra Bohuslän för att under veckoslutet lära oss mera om landskapsfotografering med Patrik. Och det var ingen semester precis ...

Upp 02.30, iväg kl.03 till hans favoritklippor i naturreservatet. Sen fotografering innan solen gick upp, och efter. På kvällen allting omvänt. Ut vid halvåttasnåret, tillbaka till HQ strax innan midnatt. Så höll vi på några dygn tills ögonen började skela ... Vi svängde ganska effektivt upp och ner på dygnen. Bildkritik höll vi runt midnatt.

Personligen måste jag erkänna att jag inte varit lagd för detta med landskapsfotografering; jag tycker ju att människan har ruinerat de flesta landskap, det finns ju bara fragment kvar av vårt naturarv. Men förstås, det hindrar ju inte att också jag lär mig grundreglerna, som bl.a. handlar om att börja jobba med stativ och avtonade gråfilter, till att börja med. För att kunna köra med långa slutartider och ta fram nyanserna i molnformationer och himlavalv.

Nu känner jag att jag fått blodad tand; skall åtminstone försöka. Man kan ju också tillämpa samma teknik i ett spolierat landskap. Såg nyligen bilder av en engelsk fotograf som fotograferat kärnkraftverk och andra hemska installationer och industrilandskap, i svartvitt  - med samma teknik som alla klassiska landskapsfotografer använder.

Bilden ovan tog jag på lördagkväll i Patriks favoritdomäner i Ramsvikslandet, ute på en solvarm klippa inför havets anlete. Det var bara så skönt. Eftersom jag (ännu) inte äger några gråfilter fick jag hålla mig till de intima landskapen, runt ens fötter. Och det lilla hällkaret påminde om Gaias öga, en installation i en trafiktunnel som jag kör igenom varje morgon, i Åbo.