Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Vevlira och annan musik. Ordensväsende, palats och stipendier.

Först: Alla bilderna tagna med mobilkameran, Samsung S4 (I hate that f….r!). Svår att hålla still, ingen distinkt avtryckning, bilder som håller dåligt för normal redigering, ingen kontroll. Men, det var den kamera jag hade med mig, vilket per definition gör den till den bästa kameran, då och där, ändå.

Jag var idag på stipendieutdelning, en frimurarloge i Stockholm som delar ut stipendier till lovande unga musiker. Konsert i samband med utdelningsceremonin, där de unga lovande musikerna fick möjlighet att visa varför de fått sina stipendier. Och det blev en härlig upplevelse. Så många duktiga ungdomar det finns, och vilken härlig konsert det blev.

Bååthska palatset i Stockholm räknar anor från 1600-talet, med rötterna i medeltiden, eller till och med strax innan. Det är till- och ombyggt sedan dess, men anorna lever kvar. Fantastiska lokaler, stora salar fulla med stora målningar av stora män och kungar, andra väggar fulla med heraldik och Riddarsalen, där konserten hölls, byggd som en basilika, med gotiska pelare och rosettfönster, inte så lite påminnande om en kyrka. Det var frack som gällde, och förstås lång klänning. Mörk kostym fick duga också, vilket var tur för mig.

Min roll i det hela var att agera ombud för min dotter, som fått stipendium, men inte kunde vara med, då hon bor och studerar i Boston, och hade ett för tajt schema.

Jag har ingen erfarenhet annars av ordensväsen, har aldrig varit intresserad, och har väl sett på det som Kolingen på tandborsten. Men, hela tillställningen var imponerande, och det finns en stor sak i all filantropisk verksamhet som härrör från bland annat ordensväsendet. Och att sponsra dessa duktiga unga musiker är en stor och bra sak. Är inte förvånad om vi får höra av och om flera av dem inom en inte alltför lång framtid. 

En ung jazzmusiker laddar upp.

Den nästan kompletta gruppen av unga duktiga musiker.

Mörk kostym, med slips och allt, hela kitet. Lite kul att vara fin, så här ibland, även om det inte blir så ofta.. 

Det var mest klassisk musik som gällde, men en kille som spelade vevlira bröt av på ett härligt sätt, och så förstås jazzgitarristen. 

På återseende//Göran 

Inlagt 2015-02-21 23:56 | Läst 1351 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Trevlig berättelse och fina bilder tycker jag! Bra initiativ med musikstipendier, finns många ungdomar som behöver uppmuntran. Och en väldigt prydlig herre där på slutet! / Björn T
Svar från gorred 2015-02-22 10:46
Tack Björn. Säga vad man vill om ordensväsendet, och i många stycken känns det en smula otidsenligt, men just detta att stödja grupper som behöver, inte minst kulturellt är väldigt trevligt.

Sen den prydlige herrn; att se mig så där - och jag tvekade lite att lägga ut bilden - känns lite märklig, men det är roligt, om än inte egentligen så märkvärdigt.

Hälsningar//GöranR
Khalad 2015-02-22 11:15
Det fanns ingen ironi i det, jag har haft slips - och kostymjobb en stor del av mitt liv. Varför ska man bara klä sig på ett sätt? Jeans och tröja är väl det som känns bäst till vardags och när jag är ute och fotar, men det är lika roligt att klä sig fin till fest! Gillar att du tog med den bilden också, Hälsningar/ Björn T
Svar från gorred 2015-02-22 11:31
Nej, jag såg ingen ironi, snarare en smula grad av självironi. Jag har, precis som du haft perioder med mer formell klädsel även till vardags tidigare. Och det är roligt att klä sig "fin" och formell, även om festkläder oftare nu än tidigare är mer avslappnade.
//GöranR
Vad kul att hon fått stipendium! Du måste vara jättestolt!
Ha det så bra!
Svar från gorred 2015-02-22 10:48
Väldigt stolt. Har ju följt henne och hennes utveckling inom sin konst sedan hon kom in i mitt liv som väldigt liten - ett bonusbarn med betoning på "bonus". Tack Heléne.

//GöranR
Svar från gorred 2015-02-22 10:48
Väldigt stolt. Har ju följt henne och hennes utveckling inom sin konst sedan hon kom in i mitt liv som väldigt liten - ett bonusbarn med betoning på "bonus". Tack Heléne.

//GöranR
Vevlira? Var inte det en diafilm från Fuji!? ;)
Pampig tillställning verkar det ha varit.
-affe
Svar från gorred 2015-02-22 10:55
Pampigt är bara förnamnet, Affe. Jag tror jag aldrig har sett så många frackar på samma gång på samma ställe. Och lokalerna med sina stora salar, högt i tak och monumentalmålningar, breda stentrappor, gotiska pelare etc etc var en värdig inramning. Men intressant att ta del, även om det inte är min värld.

Vevliran är intressant. Ett medeltida instrument, klassat som tiggarinstrument, där det ligger en grundton genom hela musiken som alstras av en hartsad vev, påminner annars till sin konstruktion om nyckelharpan. Väldigt speciell ton. Jag tror att vi får se och höra mer om den framöver, det finns en djupt seriös inställning till den typen av folkmusik.

Ha det//GöranR