I Helg och Söcken
Kroka arm på den internationella kvinnodagen
Nästan(?) alla dagar på året har blivit speciella, alltså inte bara måndag, eller torsdag eller så, utan vi pratar om Kanelbullens dag /4.e oktober), den internationella pizzadagen (1.a januari), den internationella Nalle Puh-dagen (den 18.e januari) och den 4.e april som är tillägnad Moroten och samtidigt är den internationella dagen för minor och minröjning. Som exempel. Vi har också Fluortantens dag den 1.a september och i övrigt blandas triviala ämnen med mer seriösa, där många dagar får flera epitet, som till exempel den 18.e oktober som är tillägnad såväl den internationella klimakteriedagen som den internationella slipsdagen och dagen för chokladmuffins(sic!).
Den 8.mars är emellertid mer speciell i vår familj, den är inte bara tillägnad alla världens kvinnor, utan rymmer också födelsedagsfirande, så den har alltså en särskild plats bos oss.
Den internationella kvinnodagen, den 8.e mars, firas och uppmärksammas på många olika sätt. I år kunde man bland annat se hur man krokade arm med varandra över världen för kvinnorna skull, med programförklaringen och förhoppningen att denna enkla handling får folk att prata med varandra, bryta tystnaden och tillsammans bygga broar och motverka polarisering, skam och en ökad brutalisering i samhället.
Så man krokade arm med varandra på Sergels Torg i ett evenemang med sång och musik, där bland annat min kör The Entertainmen deltog tillsammans med vår systerkör Alba Show Chorus.
Det var roligt och givande och vi krokade alla arm med varandra i vår gemenskap, men det drog också kallt på Plattan, vinterns kalla vindar har inte gett upp ännu trots att det är mars och egentligen borde vara vår…
Och sen gick vi på restaurang som vi brukar för familjens födelsedagsfirande.
På återseende//Göran
December är julkonserternas tid
En vinterdag i skogen i sällskap med hunden
Vintern kom tidigt i år, faktiskt ganska mycket snö, och kallt redan från början så det inte töade bort direkt som det annars brukar.
Men ju äldre jag blir, desto svårare har jag för kylan. Jag gillar bäst när det är ganska många plusgrader ute, så det räcker med T-shirt och shorts, liksom…
Samtidigt är det ju så vackert när det är snö och kallt och fint väder i övrigt. Och hunden måste ju ut. Så jag tog med mig kameran, faktiskt,
M däremot – hon älskar snön; att springa och hoppa i, att rulla sig i, och att äta!
På återseende//Göran
Utställning hos Liljevalchs
Saltskog Gård är en herrgård i Södertälje. Gården har anor från 1500-talet, men köptes och ägdes från slutet av 1800-talet av Carl-Fredrik Liljevalch den yngre. Södertälje var ju vid den tiden en kurort med hälsobrunn, och Carl-Fredrik hade problem med sina lungor, så det passade bra att bo där.
Idag är gården inklusive den vackra och innehållsrika parken, efter otaliga äventyr och vändor ett tillhåll för konstnärer och en plats för kulturell verksamhet. Som till exempel utställningar!
Fotogruppen BILDEN har ju tidigare bland annat ställt ut i ABF-huset i Sötälje. Idag var sista dagen för gruppens utställning i Saltsjö Gård. Det har av allt att döma varit två intensiva veckor, även om den publika tillströmningen, enligt uppgift, inte varit så jättestor. Gården ligger lite avigt till, och höstvädret har inte varit så inbjudande precis. Synd, för stället är väldigt fint och väldigt passande för utställningar av det är slaget.
Men de som var där fick sig till livs en utställning av bilder av hög klass (som vanligt), och de som inte var där missade alltså det. Jag hade tur som hann med; men det var sista dagen...
En rysk Leica (eller motsvarande
Lägg märke till accessoaren! Bilden var tvunget i färg, för att man ska kunna se den röda pricken 😉
Och här är (nästan) hela gänget som ställde ut. Saknas på bilden gör Björn Khalad Thundal.
Nu ser jag fram emot nästa utställning, och till dess torsdagsfikat på Viksängen!
På återseende//Göran
Vart tog alla humlor vägen?
September. Sommarväder, igen med dryga 20 grader på dagarna. Och trädgården prunkar, alla sena blommor är på gång i allra högsta grad, Och till och med rosensnåret, rosenhäcken – med vresrosor – har av allt att döma glömt bort sig och blommar, igen.
Några små bin har uppenbarligen och ändå hittat hit.
Dahliorna prunkar!
Och en liten korsspindel - för det är det väl?
Besök!
Det är häftigt med allt detta prunk och all aktivitet, nu när sommaren sjunger på sista versen! Samtidigt saknar jag humlorna och bina. Nog för att jag ser enstaka komma till blommorna, men vad jag minns var det bara för några år sedan som jag hade fullt hus i perennrabatten vid den här tiden. Och bilrutorna är rena, hur långt man än kör.
Oroväckande!
På återseende//Göran