Ett race ingen vinner

Så är hösten snart här. Löven gulnar och faller till marken, blommorna vissnar och fallfrukten ruttnar på marken. Och med hösten kommer alla fotomässorna. Och där presenteras de senaste modellerna av kameror och objektiv, alla nyheter, alla nya grejor som är så mycket bättre än de gamla modellerna. Och det är då problemen kommer.

Jag har i min enfald suttit rätt så nöjd med min kamerautrustning. Jag är tillfreds med mina kameror som kompletterar varandra, med lite av varsin uppsättning objektiv, kameror jag har för lite olika ändamål.

Jag har dels en Olympus OM-D E M10 mkII som jag har som den kameran som jag nästan alltid har med mig, ifall att om liksom. På den sitter för det mesta ett 17mm/f1,7-objektiv som är en liten pärla i sin skärpa och allmänna behändighet. Motsvarande ungefär ett 35 mm’s objektiv är det perfekt för gatufoto inte minst. Till detta har jag en OM-D E M1, Olympus flaggskepp, lite större så det kan bära mina objektiv i den sk Pro-serien,  som går från vidvinkel till ett hyfsat tele, en fantastisk utrustning som jag använder vid mer krävande och mer dedikerad fotografering, direkta fotoutflykter etc.

Men i den allmänna uppgraderingshysterin har det nu kommit (eller kommer ut inom kort) en uppföljare till E M 1:an, alltså en OM-D E-M1 mk II, som är ”så mycket bättre” än min nuvarande kamera, med fler finesser, fler möjligheter och nyheter. Som varandes prylnörd – även om jag med mitt förnuft vet att det inte hänger på kameran, i alla fall inte bara – så blir jag frustrerad. Jag vill naturligtvis ligga i framkant, och när jag nu vet att min kamera är obsolet, att det finns en ännu bättre kamera än den jag har – kort sagt, jag vill ha!

Men det går inte. Om jag ska datera upp mig så fort det kommer ut en uppgraderad version hamnar jag i personlig konkurs fortare än jag blinkar.

Sen är ju frågan om det behövs. Om jag nu (åtminstone ibland) kan ta hyfsade bilder med min nuvarande utrustning, behöver jag då en ännu ”bättre” kamera? Slutar min kamera fungera, att kunna ta bra bilder med för att modellen är uppgraderad? Och igen, hur mycket hänger det på kameran?

Jag tror att vi är blåsta, vi fotonördar som ständigt spanar efter det nyaste och bästa. Och jag tror att kameratillverkarna blåser oss. Jag tror att de har en plan, att de egentligen skulle kunna göra de här bästa kamerorna från början, men släpper små förbättringar undan för undan för att stimulera köplusten och tjäna pengar på vår osäkerhet. Att hänga med i alla uppgraderingar och nya modeller är direkt omöjligt. Och det är det racet som ingen kan vinna. Det finns alltid något ännu nyare eller ännu bättre som väntar om hörnet.

Så jag får sitta still i båten och göra det bästa med den utrustning som jag har. Även om det är svårt. 

Bilden har egentligen ingenting att göra med texten, utom att det är ett gatufotografisnapshotporträtt som är taget med en ganska enkel och billig kamera, Panasonic G3 med ett likaledes ganska  enkelt och billigt objektiv, Lumix PZ 45-175. Även om det inte är världens mest intressanta bild är jag rätt nöjd, med skärpa och detaljer, vilket i någon mån illustrerar att min frustration är direkt missriktad. 

Nu bemannar jag mig, tar inte något extralån på huset utan fortsätter med min nuvarande utrustning som jag tyckte var så bra ända fram till nu.

På återseende//Göran

2016-09-21 06:12   Vibybo

Att uppgradera sig själv är viktigast.

Besvara

Svar från gorred 2016-09-21 21:54

Absolut. Att lära sig mer, och öva, och träna på att använda sina grejor är viktigast. Och min kamera som var så bra när jag skaffade den har ju inte blivit sämre, egentligen. Ha-begäret är emellertid starkt...
//GöranR

Svara

2016-09-21 17:26   Mats Axelsson

Vi känner nog alla igen oss, i största allmänhet alltså. Det är sådant här som delvis får jorden att snurra, köplusten eller konsumtionslusten. Men det lanseras ett nytt ekonomiskt begrepp "cirkulär ekonomi" nu. En del av hållbarhetsbegreppet, skulle jag tro att det är. Nåväl cirkulär ekonomi tänker sig att produkter inte skall ägas utan hyras eller leasas av brukaren och att producenten alltså äger produkten. Produkten skall dessutom vara strängt modulär till sin uppbyggnad. Producenten skall tillse att man är uppdaterad hela tiden, (prenumeration på utvecklingen ungefär som Adobe CC) . Alltså: man byter bara sensor och mjukvara för att uppgradera till en ny kameramodell etc. Då är man alltid på den tekniska toppen. Sedan gäller det att ta BILDEN. Det här kräver ju verkligen en genomtänkt design med låååångt perspektiv. Sådan utveckling kostar ju också och är sannolikt mycket svårare än dagens om ens möjlig med en 10-års horisont om det skall vara i den tekniska framkanten. Idén är i alla fall intressant och kamerasystemen är hyfsat modulära när det kommer till att byta objektiv men inte annars.

Besvara

Svar från gorred 2016-09-21 21:51

Jo, skrivet med grad av ironi, men med en seriös frustration inunder. Man dansar hela tiden i baktakt. Intressanta tankar dock med cirkulär ekonomi och prenumeration på uppgraderingarna. Gäller ju som du säger framförallt kamerahusen, objektiven är ju mer stationära, dvs inte modulära per definition på samma sätt. Men det ligger ju i framtiden.
Sen är jag faktiskt fortfarande nöjd med den kameran jag har. Den är bra nog, och kommer att få hänga med ett tag till innan jag, eventuellt, uppgraderar.

Svara