De små detaljernas lycka
Förra sommaren rev vi en gammal, stor och ful granhäck. I år, runt förstamajhelgen planterade vi en rosenhäck, mestadels Rosa Rugosa, dvs vanliga vresrosor, nyponrosor. Vi köpte rosor som var barrotade, dvs inte hade vuxit upp i en kruka, och känslorna var minst sagt blandade när vi stoppade ner något som liknade små vissna pinnar i jorden. Snart började det växa ut gröna små blad på flera av de ynkliga pinnarna, och nu ser det ut som om det faktiskt kan bli något framigenom.
En del ”pinnar” har emellertid tagit längre tid på sig, och lyckan blir därför stor när det ändå och till slut börjar spira något som kan anas vara ett grönt blad när man i stort sett har gett upp hoppet och nästan bestämt sig för att åka och komplettera med en vanlig, krukodlad variant.
Förhoppning.
Växtkraft.
Växtkraft och utveckling.
Till slut kan man, efter hårt arbete och tålmodig väntan se konturerna av det som ska bli en rosenhäck.
På återseende//Göran





Ha det gott/Stig
Tack Stig. Det är nåt visst med rosor, faktiskt.
//GöranR
De blir snygga, och nyponen glädjer länge.
Precis Stefan - jag har god erfarenhet av och ett gott öga till just nyponrosor sedan länge, och gillar vresroshäckar, just för att de blommar mycket och breder ut sig. Och plantorna, de flesta, har tagit sig bra. Så nu är det tålamod och väntan som gäller.
//GöranR
Flot og smukt nummer 3.
Mvh. Erik.
Tack Erik. Det är en komplettering, en mer vanlig buskros. Och jag är egentligen inte så ängslig för vresrosorna (rugosa), har sett hur de kan växa ;) . Och vi har dem som häck på ett annat ställe på tomten.
//GöranR