Språk och mat

Det verkar som man alltid har nåt att fira i Spanien, festmarknader med restaurangtält och uppträdanden. Vi gick förbi på vår kvällspromenad och kunde förstås inte låta bli att titta in. Massor med folk, massor med olika restaurangtält där man kunde få både fisk och kött och grönt, och så den ofrånkomliga flamencon på en stor scen mitt i alltihop.

Men vi stannade inte där. Vi hade fått nys om en georgisk restaurang som vi blev nyfikna på och styrde kosan dit. Det är i sanning internationella strömningar i den spanska före detta fiskebyn, många från Ukraina, Ryssland och fler av de forna sovjetstaterna bor här. I och för sig inte så konstigt, på 1990-talet var den ekonomiska situationen i gamla Sovjet i botten. Samtidigt blomstrade Spanien, och då flyttade man hit. 

På restaurangen träffade vi Leila och hennes man, från Georgien. Min frus modersmål kom till stor nytta, och vi blev väl undfägnade med typisk georgisk mat; soppor, fyllda auberginer, bröd fyllt med färskost och shaslik, ett köttspett med en underbar paprikasås till. Vi blev proppmätta, och så bjöd Leila på en hembakad äpplekaka... Men den gick ner den också. Det hjälpte med en liten georgisk vodka, bland det godaste jag druckit i den vägen.

En mäktig upplevelse, i flera avseenden. Dit går vi gärna igen.

På återseende//Göran