De e svårare med analogt, de e inte bara å trycka av å se'n delförstora! Även i andra fall är man mer begränsad! Så varför fota analogt? Intressant fråga va! : ) /B

Tack för intressanta inlägg och synpunkter.
Om vi gör några antaganden:
De som fotograferar analogt är intresserade och kunniga fotografer som behärskar det här med exponeringsparametrarna, har utvecklat bildseende och har en seriös inställning till fotografin. Den gruppen är relativt lättdefinierad.
Gruppen som fotograferar digitalt är däremot betydligt större och består av flera grupper. Tillgänglighet till avancerad teknologi finns nu för ”alla”. Det innebär att det finns en stor grupp fotografer som inte har samma gedigna fotobakgrund som kan krävas, men som med sina automatiserade fotoverktyg ändå kan spotta ur sig en väldig massa bilder, som ibland kan vara lyckade, givet bra grejor – ”alla är fotografer”. Hit hör också de som mer eller mindre uteslutande använder mobilkamerorna. Det är inte dem jag pratar om här.
Men, i gruppen som använder digitala kameror finns också de som är seriösa, fotokunniga och kan hantera exponeringsparametrarna. Det är de jag pratar om här, för att vi inte ska jämföra allt för olika frukter.
Det finns också andra möjligheter att vara tydligare. En ”enkel”, dvs mekanisk systemkamera av förkrigsmodell är ju helt manuell, alla inställningar måste göras ”för hand” liksom. En senare analog systemkamera har ju med tiden fått flera hjälpmedel som avståndsmätare, exponeringsmätare etc. Skillnaden mellan den moderna digitala systemkameran och sena tiders analoga kamera är mindre. Men är det nån skillnad på en exponeringsmätare man håller i handen och sen stoppar ner i fickan jämfört med den som är inbyggd i kameran?
Det går att hantera den moderna digitala kameran helt manuellt, vilket det faktiskt är många som gör. Det är få, om ens några, seriösa fotografer som kör på automatläget.
Och bara för att det går att köra helt automatiserat, och enkelt, med en digitalkamera innebär det ju inte att man tvunget gör det. Jag köper eftertänksamheten och långsamheten i det analoga, men hävdar att det är inte bara möjligt utan också rimligt och vanligt även när det gäller den digitala fotograferingen. Både med en bil med maxhastighet 300 km/tim och en bil som inte går fortare än 120 km/tim kan man köra i 30 när så krävs…
Men jag inser att frågan är mer komplex än vad jag förutsatte med min text. Intressanta synpunkter har tillförts. Emellertid håller jag fast vid min grundtes: Det är annorlunda att fotografera analogt jämfört med digitalt. Men det är inte svårare, inte i grunden. (Och färgdia sysslar vi inte med längre 😉)
Och med en seriös inställning till fotografin har det egentligen inte någon betydelse vilken utrustning man använder, det är slutresultatet som räknas, bilden, och den blir densamma i sista änden, dvs en bild som vi ser den och vill ha den.
En sista fråga, som det säkert finns skäl att återkomma till, om än av mer filosofisk karaktär: Om det nu är besvärligare och ”svårare” att fotografera analogt, varför gör vi det då?

Svaret på din senaste fråga har jag inte, det har jag också undrat eftersom många omvandlar den analoga bilden till digital.

Men visst skiljer sig sättet att fotografera, jag fotograferade väldigt mycket tidigare med diafilm och konsten att hålla kameran rak är ju viktigare, jag fick ibland fuska och skära bilden lite snett för att få den rak i ramen. Jag hade på den tiden max 200mm och det var det man kunde utnyttja och man använde hela bilden, idag så har jag motsvarande 750mm och beskär ofta en hel del, kravet på brus och exponering blir på något sätt högre på slutprodukten.

På den analoga tiden så tog man kanske max 50 bilder på en dag, mitt rekord idag är 1000 bilder på en timme. Kravet på den perfekta skärpan har blivit större med den digitala tekniken, på den gamla tiden så kunde man nöja sig med komposition och ett fint ljus tycker jag

Jag har fotat sedan 1956, mera på allvar sedan 1959 och digitalt sedan 2010 tror jag! Att gå tillbaka å fota analogt ett tag då och då e ganska kul och även litet utmanande! På flera sätt! För tyckanden och kommentarer kommer såklart! : ) /B

Jag är väldigt slarvig när jag plåtar på film. Exponerar typ genom att sätta ett blött finger i luften. Sen framkallar jag ungefär lika mycket på en höft. Jag var noggrannare förr. Färgfilm blir jag nästan jämt besviken på. Vore det inte för den sköna karaktären hos olika äldre kameror skulle jag nog ge upp den biten.

Mitt bästa sätt att plåta är numera med gammal Ais-optik på digital Nikon. Människor med 50 mm, platser med shift-28:an. Då får man vara noga, men jag jobbar nästan alltid på frihand, om jag inte stitchar panoraman med PC28. Ljusmätare tycker jag ofta mäter fel, också med moderna kameror och optik.