Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

En resa i tiden, eller nostalgi på hög nivå

Året 1959 var jag 11 år och gick i tredje klass på Gamla Skolan i Skövde. Det var på den tiden när det fanns kataloger för allting, alltså inte bara telefonkatalogen, utan kataloger från allehanda företag som annonserade om sina produkter. Sålunda fanns det exempelvis kataloger som presenterade årets nya kameror och fotoattiraljer. Det var Yashicaolika modeller, Nikon och Canon förstås, Rolleiflex och massor av andra kameror. Och så fanns det Voigtländer! Det var den klassiska varianten med flera fönster, för sökaren och så för exponeringsmätaren, det typiska stora fönstret med liksom massor av små prismor.

Tillsammans med Alf Ö, min klasskamrat, son till chefredaktören på Skövde Nyheter och därför kunde ses som någon slags expert i frågan dreglade vi över skönheten. 1 500-dels sekund i slutartid, bara det… Och det var i någon mån anmärkningsvärt, inte många kameror hade den prestandan.

Givetvis var den fullständigt oåtkomlig för oss.

Min första egna riktiga kamera kom mycket senare, en Ricoh Singlex , en enögd spegelreflexkamera som sedan tjänade mig väl i många år tills slutarmekanismen fallerade.

Emellertid, bilden av den här Voigtländerkameran har följt med mig sedan dess, genom åren, och minnet av hur vi skolpojkar drömde och diskuterade den och dess specifikationer vi egentligen inte visste vad de var till för.

Så, idag var det Gnestaplanket igen. Egentligen har ju epoken Gnestaplanket varit över, efter tio framgångsrika år. Men så ställde vi ut igen i Gnesta för två år sedan, ett gäng som brukar fika tillsammans, och dessutom hade en framgångsrik (läs rolig/trevlig) utställning i ABF-huset i Sötälje bakom oss, och nu var det alltså dags igen, efter att alla blivit vaccinerade. Många utställare, ”kärntruppen” nu förstärkt av flera namnkunniga fotografer, några av dem som var med från början, dvs för drygt tio år sedan.

Men nu börjar vi närma oss rubriken. Det var nämligen inte bara en fotoutställning, utan också en slags market place, där man kunde bjuda ut sina gamla kameror, objektiv och annan fotoutrustning på loppisnivå, mesta gamla analoga kameror; några direkta fynd för samlare och intressenter av exempelvis gamla ryska kameror och objektiv.

Och här, bland alla de fynden fanns så ”min” Voigtländer Vito CLR, med det typiska fönstret för exponeringsmätaren och allt! I det närmaste i sk mint condition, allting verkade fungera och den var till och med servad, även om det var längesedan. Originalkartongen var med, liksom bruksanvisningen, även den i original!

Det fanns ju inte en chans att jag skulle kunna motstå en sådan situation, särskilt som priset var sådant att jag nästan skämdes när jag swishade (men bara nästan, och bara för en väldigt kort stund!).

Så nu har jag laddat den med film. Jag hittade flera rullar från min analoga tid, tyvärr bara färgfilm, men å andra sidan drygt tjugo år gammal färgfilm som tillbringar de senaste decennierna i kylskåpet.

Det kan bli riktigt intressant. Men det kommer att ta sin tid, det är 36 exponeringar på filmen, och minns jag rätt var det ett helt annat fototempo på den analoga tiden.

Så vi får väl se. På återseende//Göran

PS Jag tog naturligtvis bilder på utställningen. Men de kommer senare, i följande blogg. Det här  ar viktigare!

Inlagt 2021-07-31 21:16 | Läst 609 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Vi är nog alla spanare, både framåt och bakåt i tiden, och här påminner ditt återfinnande av kameran som hos Proust och Madeleinekakan!
Spännade!
/B
Svar från gorred 2021-08-01 12:23
Absolut. Och en Voigtländer Vito CLR som en slags Madeleinekaka, om än inte ofrivillig i sin förmåga att återupptäcka minnen... Också märkligt hur det taktila minnet fungerar - så lätt tummen drar filmframmatningsspaken åt höger efter varje exponering...
Redan kul. Kommer antagligen att försöka ta färdigt den här filmen inom kort - det här är ett experiment med en kvartssekelgammal färgfilm - och sedan ladda med en traditionell svartvit film, typ TriX eller liknande.
Jo, det är spännande. Återkommer!//GöranR
Kul att du hittade den, jag stod en stund med en Contax i handen, men insåg att den nog inte kommer att användas så ofta. Jag jobbar på med att hålla igång mina Olympus OM kameror istället :-)
Kul att träffas dom vanligt, det får bli en fika nästa gång.
Mvh
Bengt
Svar från gorred 2021-08-01 12:28
Jo, men det här är mer än en kamera. Den knyter ihop mitt fotointresse, och bildintresse genom perioder och stadier i mitt liv, en slags Madeleinekaka faktiskt (se ovan).
Mina moderna kameror (Oly OM + PenF) är mina primära verktyg och kommer så vara. Den här kommer sannolikt inte att bli använd så mycket, men den representerar alltså något mer än bara ett fotoverktyg.
Instämmer i övrigt. Märker hur mycket pandemin har inverkat när man äntligen kan ses igen, nästan som vanligt.
Ha det//GöranR
Hej Göran - sikke en historie - super.
Tillykke med nyerhvervelsen - det bliver spændende at se fotografiererne.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Svar från gorred 2021-08-02 01:08
Tack Erik. Nu är den laddad med en gammal färgfilm, säkert över 20 år gammal, som jag hittade i kylskåpet. Men det är mer som ett experiment, för att se hur den funkar och så. Möjligen och sannolikt blir det en svartvit film nästa gång, typ Tri-X. Men den är trevlig att hantera, det är nostalgi även i handhavandet.
Jag är också spänd på ur det kommer att b li.
//GöranR