Gamla hederliga svenska traditioner

Det finns en uttalad rädsla från vissa grupper om risken att förlora våra gamla hederliga svenska traditioner om vi blir för många som flyttar hit från andra håll i världen. Frågan uppkommer då, hur svenska är egentligen våra traditioner? Och var kommer de ifrån?

Idag är det Allhelgonaafton. I media och i affärerna kalls den också Halloween. En snabb koll på nätet gav följande:

Halloween eller Hallowe'en (från engelskans Hallow, "helgon", och e'en - kortform av evening, "afton") är en högtid som i sina ursprungsländer, Irland och Skottland, firas den 31 oktober. Via USA, dit många irländska emigranter kom under 1840-talets svält- och nödår, slog den igenom i 1990 under 1990-talets andra hälft. En Halloweentradition bland barn är att klä ut sig i spökkostymer, och gå runt i kvarteret för att be grannarna om bus eller godis, liknande påsktraditionen med påskkäringar i Sverige och Finland.

Från början sägs firandet möjligen ha uppstått hos kelterna i deras kontakt med vikingarna vars höstblot övertogs och kallades Samhein.

Den katolska kyrkan försökte konkurrera ut kelternas firande genom att införa
Allhelgonadagen till minne av kyrkans helgon, år 731. Under tiden som följde gav man högtiden olika namn, som exempelvis Alla Själars Dag och försökte knyta an den till kyrkan istället för de gamla hedniska kopplingarna. Resultatet var kort sagt inte bra.

Alla själars dag avskaffades i Sverige på 1500-talet under reformationen. Den återkom igen år 1983, men kallades då söndagen efter alla helgons dag. År 1772 avskaffades allhelgonadagen som helgdag.

Vid 1900-talets mitt uppstod den svenska traditionen att tända ljus på gravarna. År 1953 infördes Alla helgons dag som är en sammansmältning av alla själars dag och allhelgonadagen. Den infaller lördagen under tiden 31/10–6/11.

Och idag vi tänder ljus på våra anhörigas gravar, och barnen klär ut sig till spöken och zombies och tigger godis.

Så mycket alltså för att i och för sig fina anledningar till firande – att minnas våra nära och kära som inte längre är med oss - är gamla hederliga och svenska. 

Traditioner och firanden förändras över tid, överallt och hela tiden. Det viktigaste är att vi vet vad och varför vi firar.

På återseende//Göran

2015-10-31 19:20   Pistol-Pete

Jag går och hoppas att globaliseringen ska lösa vi-och-dom-frågan... men en lösning känns väldigt avlägsen. Hatet verkar bara växa sig starkare i världen. Att minnas nära och kära är kärlek, en bra start!

/Peter

Besvara

Svar från gorred 2015-10-31 20:32

Precis. Och det är en sådan dag idag, även om vi minns dem varje dag i övrigt.
Ha det så gott//GöranR

Svara