Och en vit herde.

En hastig tripp till Skövde för att hälsa på min mor, och en lika hastig tripp ut till Hjo för att hälsa på min bror och nya hunden, en vit herde, eller Weisser Schweizer Schäferhund (tyska) alternativt Berger Blanc Suisse (franska). Och det blev en liten promenad ner mot hamnen och stranden, förstås.

Nej, det är inte en vit schäfer. Och det är inte heller albino. Den vita pälsfärgen har funnits med i schäferns genetiska arv hela tiden och gjort sig gällande då och då, vilket var en fördel inte minst när det gäller vallhundar, då de inte förväxlades med vargen. 

Den självständiga rasen Vit Herdehund har haft det lite motigt genom åren. Den har varit godkänd och icke godkänd i många olika länder ända fram tills för några år sedan då den accepterades mer allmänt. Nu är den bland de mest populära hundarna i Europa. 

Och det är en härlig hund, inte minst det här exemplaret. Även som fortfarande valp ser man den harmoniskt byggda kroppen, den härliga pälsen med inslag av nougat på ryggen, och hon är social och trevlig ur alla avseenden. 

En trevlig ny bekantskap och familjemedlem!

På återseende//Göran

Hjo minsann!

Söndag kväll i Hjo. Tyst, mörkt, lugnt och stängt. Endast ICA och grillkiosken  som är vakna. 

En hastig tripp ner till Skaraborg för att hälsa på min mor i Skövde och med ärende till min bror i Hjo.

Gjorde också en ny trevlig bekantskap. Mer om detta följer.

På återseende//Göran

Mer Stjärnjul från parkett, rad 6 höger

Årets Stjärnjul firade jubileum - 25 år - i år. Föreställningen har genom åren etablerat sig som en av de stora julkonserterna. Förutom första året har man spelat i Filadelfiakyrkan i Stockholm, en fantastisk lokal för konserter. När kyrkan byggdes i början på 30-talet hade Levi Petrus tillbringat lång tid nere i Europa för att få idéer hur man skulle bygga för bästa akustik. Under sin ledares frånvaro bråkade man i församlingen, och det sägs att Levi P då skickade telegram till församlingen, i alla fall enligt Olle Carle, den kände kåsören (Cello):

Lev i fred

Lev i ro

Levi Petrus

Grunden i Stjärnjul är alltså de två körerna Rönninge Show Chorus och The Entertainmen, som tillsammans bildar Stjärnjulskören. Tillsammans med Stjärnjulsorkestern under ledning av Grammisvinnaren Mattias Bylund skapar man magi, med ofta kända artister, musiker och musikalartister. I år gästades man av Emmi Christensen, Jörgen Mörnbäck och Nisse Landgren förutom en fantastisk gospelsångare från Tennessee, Lester Rector. Och vilket tryck det var! Och jag fick för en gångs skull se det hela från åskådarplats. 

Den ultimata julkonserten!

På återseende//Göran

I julkonserterna tid - med nya objektivet Olympus 45mm f/1,2 Pro

Den här tiden på året, sent november och december präglas bland annat av - förutom begynnande julstök, presenthysteri och stress - av två saker; julkonserter och julbord. Det sistnämnda har jag klarat mig från hittills, men julkonserterna kommer jag inte undan, inte när man så att säga är i branschen . 

Idag var det genrepskonsert för Stjärnjul, den ultimata julkonserten. Min kör, The Entertainmen tillsammans med vår kvinnliga systerkör, Rönninge Show Chorus plus en fantastisk orkester och makalösa gästartister satte an jultonen med fest och skönsång med ett fantastiskt tryck, i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Jag har tagit time out den här hösten,  och fick alltså chansen att se konserten från åskådarplats. Och det var en upplevelse!

Jag hade förstås kameran med mig, och min nya glugg, 45mm/1,2. Det var lite för långt till scenen trots att jag satt ganska långt fram, men den levererade. 

Några bilder med det objektivet här (jag tog en massa bilder med andra objektiv också, men här är 45:ans).

Jörgen Mörnbäck, imitatör, ståuppkomiker visade sig också vara musikartist av rang. Här värmer han upp före konserten med lite piano.

Emmi Christensson, musikalartist med underbar röst.

Nisse Landgren, världsberömd, med rätta. Vilken artist!

Svårt ljus och kunde alltså inte röra mig fritt, men väldigt nöjd med nya gluggen. 

På återseende//Göran

Fjäderbokeh? Första testerna.

Nå, inte vet jag, men väldigt intressant med nya gluggen, 45mm f/1,2. Skärpedjup nästan som om sensorn varit mycket större, skärpan sitter där redan på full glugg och en lugn och trevlig bakgrundsoskärpa. 

Och är det någon mer som blir så här barnsligt förtjust över nya grejor? Man måste ju prova ett nytt objektiv, så jag har hundratals bilder av mitt kök respektive arbetsrum sent på kvällarna, både nu och sedan tidigare. Och nu råkade det sitta ett porträttmotiv mittemot mig, så det var ju givet att testa.

Skärpan klockrent på höger öga, vänster öga lite ur fokus - behöver man kortare skärpedjup?

Ungefär samma sak här - det är inte samma bild. Och en i min ögon tilltalande bokeh. 

Första intryck väldigt positivt! Så, ut i verkligheten nu och fotografera.

På återseende//Göran