Fotrtfarande norrut - Tromsö

Regn och blåst mötte oss i den nordligaste största staden; Tromsø, centralort i Tromsö kommun,residensstad i Troms Fylke samt säte för biskopen i Nord-Hågogalands stift. Sedan 1968, då Universitetet i Tromsö öppnades är Tromsø också universitetsstad.

Tromsø är dessutom huvudsäte för Arktiska Rådet. Tromsø är också ett kommersiellt centrum med en rad affärsbanker och sparbanker.

Tromsø kallas ofta ”Nordens Paris” och ”Porten till Ishavet". Namnen kommer av stadens internationella historia som handelsstad, nöjesstad och startplats för expeditioner av olika slag. På flera områden är också forskningsmiljön nationellt ledande.

Vi behövde frisk luft och trotsade alltså regnet och blåsten för en promenad över bron över sundet till den arktiska polarkyrkan, en speciell byggnad, där väggarna liksom står omlott och medför ett väldigt speciellt ljus. Det verkade inte så långt att gå, men det blåste och regnade så vi knappt kunde ta oss fram. Till och med min mössa, en vanlig stickad luva höll på att blåsa av. Så vi tog bussen tillbaka.

Staden i sig var den vanliga blandningen av gamla trähus och modern arkitektur som jag tycker man hanterar så väl i Norge. Med respekt för traditionerna och med lyckade lösningar för nybebyggelse som passar in i helhetsintrycket.

Sen kan man ju fundera över det här med att besöka kyrkor vart man kommer. Men, kyrkorna är ju traditionsbärare av rang, och har ju historiskt sett betytt mycket för tradition, värderingar och kultur.

Home!

Helt utblåsta när vi kom hem så var det skönt med en bastu på båten innan middagen och midnattssolen!

På återseende//Göran

Lofoten by bus...

Vi fortsätter alltså norrut. Och nu kommer inläggen lite i otakt, midnattssolen förtjänade en egen och omedelbar publicering, men dessförinnan hade vi alltså varit förbi Lofoten. Nu blev det flera korta stopp, så alternativet att åka buss genom Lofoten och skanna av området framför att åka med båten och ”bara” se från havet kändes rätt bra. Vi hoppade på båten lite längre fram bara.

Lofoten var intressant. Plötsligt såg vi slätter och jämna ytor och inte bara berg av skiftande höjd och utseende. Och Lofoten är ett tämligen bördigt område, fastän detta att det ligger så långt norrut och ovanför polcirkeln kortar av säsongen så det inte går att odla vad som helst. Av våra vanliga sädesslag är det egentligen bara korn som hinner med att mogna under säsongen. Så då odlar man korn.

Lofoten består av flera större och mindre öar. Kustklimatet, med golfströmmen ger milda vintrar, och på somrarna är det relativt kyligt. Öarna har smala fjordar, och mellan öarna är det trånga sund. I sunden går det kraftiga tidvattenströmmar, bland annat Gimsøystraumen, Nappstraumen och Moskenesstraumen. Befolkningen bor i byar utspridda på öarna, med Svolvaer som den största tätorten.

Bussresan genom Lofoten blev ändå lite rapsodisk, vi hann se en del men det gick lite fort, trots alla ansträngningar från en pratglad guide som gjorde sitt bästa för att informera oss. Det skulle vara trevligt att få tillbringa längre tid där. Dock hann vi med att se muséet och Gallery Espolin, en hommage till en av traktens största konstnärer – oerhört starka målningar och teckningar.

Nå, vi får se. Till dess, på återseende//Göran

Midnattssol

Mulet, molnigt och regnigt hela eftermiddagen och kvällen. Även om vi nu är uppe i breddgrader där midnattssol gäller var mina förhoppningar inte stora. Men jag gick nästan pliktskyldigast ut när klockan började närma sig 12-slaget och tog några bilder. Sen satte jag mig med en bok men hade ett öga ut genom perspektivfönstren ifall att om. 

Vid halvtolv-slaget ungefär noterade jag en röd strimma vid horisonten. Det blev förstås en bild på den också, alltid nåt liksom, och nära - nu visste jag att solen fanns där bakom de gråa och tunga molngardinerna. 

Och sen var det som att dra undan en ridå. En lucka i molnen öppnades, och där var den, midnattssolen, som hängde som en mogen apelsin strax ovan horisonten. Och på andra sidan båten blev klipporna belysta som om det plötsligt blivit dag, med en magnifik regnbåge som jag kunde se från ända till ända. Det regnade fortfarande, inte jättemycket, men så pass att dropparna satte sig på frontlinsen och kom med i bilden till slut.  

Klockan 23.18 ungefär

Några minuter senare, framemot halvtolv.

Och nu är klockan någon till några minuter över tolv.

Men, vad är det då som är så märkvärdigt med midnattssol? 

Jo, dels är det läckert att den aldrig går ner riktigt under horisonten. Det är exotiskt. Och jag har alltså bott i Luleå i åtta år, och aldrig förut sett midnattssolen fast jag bott så nära polcirkeln. Det har framförallt varit för molnigt de gånger jag haft tillfälle tidigare. 

Men nu så! Och på återseende//Göran

Hurtigruten – ombord och varför

Vi är turister, Vi har klivit på i Bergen, installerat oss i vår hytt och njuter nu av resan norröver, frukost, lunch och middag inkluderat, förutom fritt kaffe eller te. Ibland deltar vi i utflykterna, ibland ger vi oss iväg på egen hand när båten landat vid någon hamn.

Men det finns många andra sätt att resa Hurtigruten på. Många åker kortare sträckor, en del använder båten helt enkelt som transport och visst kan det vara skönt att byta ut många mils bilkörning mot att ställa bilen i båten, äta en god middag och få en natts sömn i en riktig säng för att sen kunna sätta sig vid ratten dagen efter och kanske bara ha några mil att köra. Eller så kliver man på, åker sin sträcka, som buss eller tåg, och kliver av vid sin destination, dagtid eller på natten. Så vi är en salig blandning på båten.

Båten i sig är tämligen lyxig med alla möjligheter till service, beroende på vad man har betalat för biljetten. Det finns flera olika restauranger, vars utbud är direkt relaterat till tjockleken på plånböckerna och det finns allehanda serveringar i övrigt. Förstås. Vidare finns flera salonger där man, med en fantastisk utsikt kan sitta och ta det lugnt och bara njuta av landskapet som glider förbi utanför. Översta däcket är öppet, och blåste det inte så, och vore det varmare, skulle man rent principiellt kunna sitta där i solen och gassa sig och njuta av utsikten. Emellertid är det inte varmt, ens i solen och det blåser hela tiden. Fast folk sitter där ändå…

Och det är bra mat. Mycket fisk, och de är bra på fisk här i Norge! En favorit som jag fått är gravad kveite, dvs hälleflundra. Nytt för mig, men så gott.

Det står nästan alltid fotografer vid relingen. Väl påpälsade, annars fryser man ihjäl.

Å andra sidan fins de som trotsar kylan, bara för man kan? Det lär i och för sig vara varmare i bubbelpoolen.

Men under tak är det relativt uthärdligt med vind och kyla. 

En stunds eftertanke och begrundan, och inomhus.

Soldäck. Kanske lite tidigt på säsongen.

Och det är bland annat sånt här vi njuter av, utsiktsmässigt. Eller, vi njuter egentligen hela tiden. 

Vädret på bilderna lirar inte datummässigt med bloggen. Nu har vi några grader kallare och mer dramatiska moln plus återkommande regnskurar. Helt OK det också, fast annorlunda. Vi är betydligt längre norrut i skrivande stund.

På återseende//Göran

Bodö och Saltstraumen - mer från Hurtigruten

Lite lustigt att tänka sig att städer som ligger så långt norrut och åtminstone i mina sörlänningsögon så avlägset kan ha varit så centrala genom tiderna. Staden Bodö är nu en betydande centralort i nordnorge, med universitet och stift, polisskola och militär (flygdivision), för att inte tala om Nordelandssykehuset, men så har det tydligen varit tidigare också. Fisket, båtbyggeri och handel har varit omfattande, och det finns belägg för att området varit bebott i minst 10 000 år.

Men stoppet i Bodö blev kort, så jag hoppade på en utflykt till en annan sevärdhet i området, Saltstraumen.

Saltstraumen, eller Saltströmmen är en trång passage mellan två öar utanför Bodö, inte mer än tre km lång och 150 meter bred på smalaste stället. Här uppstår det en malström, som i sina vildaste stunder kan nå upp till drygt 20 knop (idag var strömmen medelstark, men man såg ändå strömvirvlarna sno sig omkring).

Området, och vattnet är synnerligen artrikt, och ett eldorado för sportdykare och fiskare. Och man gör havssalt här. Så det finns många anledningar för en utflykt hit.

En vanlig utflykt, med ribbåtar som kör runt och leker bland strömvirvlarna.

Bobygge på grästak, nåt man faktiskt ser, dvs grästak, ganska ofta här uppe i norra Norge. Torpet är från 1716.

På återseende//Göran